glödtråd

ser globens

vandrande minnen

av

sandvågor

av

glasblåsarvinden

glödtråden den lyser upp nattens mörker

trots dess instängda tillvaro

jag satte mig vid havet

havet viskade

djupt in i mig

kristallsträndernas vishetskälla

klang in i mig

öppnade det

borttapade låset

jag tar av

alla orosfötter skorna

följer deras dans

vi dansar i ring

runt mig

befriad kan jag skönja

dina spår

fotspår

tåplantagen

i dimmans nalkandes stränder

havet

havet susar

varför

varför ej till dig

du kära

här sitter jag ännu

vit är stenduken

lågan tager jag

ur mina händer

dukat har jag med ett

levande ljus

vitt

det är det enda

knäfaller inför dig

sträcker mina händer

ej i försakelse av den jag är

tänder ljuset

du fattar mjukt mina händer

vi stiger djupt

in i varandras ögon

älskade man

jag kan ej drömma ditt ansikte

ditt ansikte är det vita bladet

jag kan ej

drömma

dina kyssar

dina läppar

ditt ansikte är

gryningsvitt

här

sitter jag ännu

en stund i liv

havet

havet susar tröst

varför ej

till dig

du kära

dotter