den 19 november 2014

(nattmantel)

nattmanteln

är sömmad av bark

havstallen vakar

med

havets dyningar

andas

elden levande

tänder drömljus vida

*

(drömviskningar)

det lever

ett hus vid stranden

fönstren

är

slutna

dörren reglad

huset

drömmer om

honom vilken så ömt

värnade om livet

*

(friord)

han

har släppt

orden fria

havsvinden

bär arken

till henne

vilken läser med vita ögon

*

(”)

hela golven vilka bär dina bara fötter

dessa golv har ögon vilka hör dina suckar

*

(”)

de knöt knutar till sammanhållan

i konstfulla frimönster

så svarade stammarna i sämja

*

(”)

dessa stenar tvingades ej in i ringen

dessa stenar vandrade in i ringen

den 18 november 2014

(hjärtrörelse)

så

rörde du

vid mitt hjärtöga

slöt pinan

till ditt bröst

smekte mina spruckna ord

med helandeblad

skogarna

viskade

stroferna

jag skänkte in i havet

älskade

du

hörsammade

allt

detta

*

(söm)

sömmar han

i lyktans sken

i nattens stjärnklara

gångens bärare

skor till vandringsfolkens stigar

sömmar

med trådar

med styrka

med insikt

med kärlek till gångens klanger

han sömmar

skimrar lyktan

lyfter skuggor in i ljus

*

(hand i hand)

hand i hand

vagga

vagga

korgen bär drömsvar

flätade mönster

fingerdofter

andas vägen

de svarar de två

hand

i

hand

*

(höstgård)

rosen

kommen ur höstgård

bär skrud

av nattens

mjuka regn

skänker dig ljusglitter

*

(”)

har du verkligen sett hur lågan svarar gnistan

jag frågar dig

är det verkligen med storm detta svar är

*

(”)

så lyssnade de in i jordens sånger

därur gavs redskap

*

(”)

dina vackra minnen putsar tröskeln

skinande ren

så skimrar övergången fri

den 17 november 2014

(gåvor)

trädet

skänker bandet

ringen till

trummans hud

örnen

skriver tecknen

lyssnaren frigör

hennes jordesång

hjärtsång

*

(slumrande)

slumrande

dager

vilar i handens

vidöppna

fält

plogarna svävade

fria

jorden

är bäddad

i vila

regn faller in

molntårar

givna ur

ögats rörelse

*

(dina)

dina steg

ställde du

vid tröskeln

dörren min

sluten

med sju gånger sju varv

månskäran vaggar nyckeln

i hand

i hand

du inväntar

mina händers medgivandes

insteg

*

(utlopp)

seglen

är sträckta

i vita

hamnen ligger ren

utloppet

ett seende öga

skeppet seglar

genom pupillen

in i oceanens händer

däri delfiner

dansar i ring

*

(”)

tecken kan läsas i den stund

du öppnar bladen i mottagande renhet

*

(”)

det vilket accelererar

spricker i tusen bitar

just för att falla på plats i mening

*

(”)

ser du fiskaren

flötet

när flötet har gått under ytan

vänder det

då talar hjärtat

den 16 november 2014

(du rör du bär)

du

bär mina

händer in i

smaragdoceanen

vilken sköljer

klippornas

grå

stänk

träden blommar

ymnigt

i gryning

med isblå safirer

du rör vid mina drömstråk

du bär mina händer

in i sjön där lotusar andas

frid

*

(nattmoln)

så

skänker

nattmolnen

ädelstensljus

in i öppnade händer

fingerborgar

sträcks till törstande

med nektar

ur den flod

vilken strömmar

ur

källan

och dessa fingerborgar

är

oceaner

*

(vari)

vari

vandrade du

du vilken bar svaren

svaren

vilka vävdes

av

frågorna

vandrade du

vandrar du

till stränderna

där sjöarna

möts

i hav

*

(bar hon)

bar hon

skogarna

i händer

viskade hon

sagorna in i bladen

skrev hon dem

till skogsbarnen

*

(”)

var inte för snabb

att kasta domen

följ räckvidden

innan du släpper den ur hand

*

(”)

det finns en punkt av stillhet i allt

bliv i den innan du når spetsen

*

(”)

allt skapat andas

så andas allt

skapande i mening

andningen håller ej fast

den 15 november 2014

(gryningsdroppar)

du trädde

gryningsdroppar

på

ett strå

doften av smultron

av fjärilar

av lätta sommarmoln

skänkte du

in i

stigarnas händer

jag tackar dig

*

(opalstigar)

berget

sluter sina händer

i väntan

de stegen skall komma

ormbunkar

täcker ingångens

utgång

snöleoparden

vakar

lystrar

stegen höres

väktaren

rör vid ormbunksblad

hon vilken nalkas lystrar

berget

öppnar sina händer

opalstigar

ligger öppna

för henne vilken snöleoparden följer

*

(skogsvindar)

skogsvindar

smeker hennes kinder

vaggar

hennes hjärta

i händer av ljung

med armband av hjortron

myren

manteln

runt bergets axlar

bär solglöd i bröst

*

(läppar)

läppar av

silverklanger

kysser

dunskålars var

spetsars rosengång

andas vita

en krans runt

ett sovande ansikte

i brunnars djup

svävar

drömbefrielse

*

(grå)

grå

andas dagen

viskar

se

mina toner

grå

se in i mina händer

grå

jag bär klarhet till dig

våga

se

*

(med)

läs mig

med förbundna ögon

se

med ditt själsljus

*

(”)

det finns trappor

det finns pallar

går det att mäta steg

mäta

liv

*

(”)

när skalet faller av

faller klyftorna

klyftigheten isär

vad finns i mitten

det förenade origot

tomhet

*

(”)

det finns visare

timma tima

sekund second

vad är minuter

uret visar troligen ej tid

visar rytm

*

(”)

egentligen går det ej att köpa någonting

det är en skuldfälla

den 14 november 2014

(strimma)

du bjöd

mina ögon

syner

av

liv

stenarna hörde jag viska

dopparna i forsen hörde jag sjunga

vassen susade

hennes stämma

bars ur havet

hon vilken lyfter sångerna

ur sfärernas ur

du

sträckte din hand

in över det dunkla

skänkte en strimma in i min hud

med den

målar jag

dukens

outtalade

färger

*

(dimhänder)

så

slut

mina ögon

in i dimmans mjuka händer

vila

mina sinnen

intill ditt bröst

låt mig andas tonerna

av det verkligas är

*

(tonain)

tona in

det tysta

i min spruckna stämma

detta

tystas vackra färger

vari

varje ton

är en samstämd skala

låt mig leva

i dessa sångers närhet

*

(slut)

slut din hand

runt mitt hjärta

läs bladen jag nedtecknat

för

denna stund

*

(”)

närma

var finns detta närma i denna värld

barnet bygger med klossar

ler när allt faller samman

det är närma

de upplösta gränsernas tillstånd

*

(”)

ur ett kommer två ur två kommer tre

säg

är inte detta en

en matematisk term eller en talfamilj

*

(”)

att pressa in liv i hörn pressa liv mellan ark

sticka nålar i fjärilar

är det månne försök till att pressa ut doften rörelsen

in i egetägande

den 13 november 2014

(för att)

du kom

ur en sommarstig

för att du så ville

forsen

älskade

strömmade

pilarna sträckte fingrar in

för oss

spelade de

och forsen svarade

vi talade

det språk

mitt livs längtan är

så

rörde våra ordfingrar

forsens

liv

*

(svarad)

vindar

lyfter huset

golvet

bär tallarnas

stigar

faller

isär

tallar klättrar uppför

bergssida

hon svävar

fri

fri

vingar bär

vindar bär

husets längtan är svarad

*

(det är)

det är

så mycket att

ses

innan jag släcker

denna låga

jag vakar i nätterna

i själseldens toner

lyssnar

till den ton vilken svarar

*

(tonen)

tonen av leendet

lindrar

skänker nektar

in i höstängd

*

(skogen)

skogen

doftar mossa

klara kristallord

omfamnade av droppar

regnmor blåste du dem

glasmakare blåste du dem

barn blåste du dem

i din förundrans klarhet

bär draken dig till stigen

där hon väver sagor

vem spelar lyra

det gör hon vilken

lutar ormbunksbladen

till bröstet i lyssnan

*

(”)

kan du se dina steg under fjolårsgräsets lagda täcke

då är du stigen in i djuplyssnans varseblivning

*

(”)

skalen är lagda just för att du

dina fingrar skall uppleva varsamhet

stig in med ditt hjärta i fingrarna när du skalar frukten

*

(”)

smärtan är ofta när vallen brister

läkandet sker då du ej envisas med;

så har det alltid varit

du kan inte leva i varit

däremot kan varit bli ditt redskap

ej till hindervallar