(nudda)
sakta
sänker
molnvingar pennor
skriver
gyllenskrift
i vindarnas händer
tonerna
bärs av bergshöga
allt
vidare
vidare
korgar fyllda bärs av
kvinnorna i dalen
med tecken vilka hälls i livsfloders
strömmar
*
(fotkupor)
ur fotkupor
stiger dofter av vandringar
spunna av drömmar
ledda av
varsamfingrar
jordhänder
lades i bidan
in
över
spirande sker
*
(kristallträd)
kristallträd
tonar in
nattens klara skärpa
stillheten är
en omslutande lanterna
så skingras oron i sömnens bröst
*
(kura)
de kurade sig
tätt samman
intill trädets rötter
lyssnade till jordens sånger
hon nynnade dem in i stillhet
allt medan
sländan
skänkte tonhav
upp steg de
näri klangen
gryningsklangen ljöd
de bar denna till
berättareldarna
*
(”)
säg mig
hur skall röken kunna stiga ren
då du eldar med det du icke upplever
då bränslet är ett påfund icke ett dopfunt
*
(”)
varför läggs ribban vid höjdhopp
är ribban taket
och är taket huvudbonaden
vilka är stommarna
ribban kanske visar övandets kärleksvilja
*
(”)
stillheten i dina händer
är den inom vilken fröet spirar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar