(urträd)
den vida
med knotor
med bark i linjer
i fjäll
bugar med handen över hjärtat
inför hennes mörkröda
sammetsmantel
svepande böljande
mjukt fattar hon
trädets hand
så vandrar de vägen
samtalsvägen
stämmorna
fröjdar
världarnas
segel
stjärnstoff
regnar
in
stammen bjuder henne in
höstens
moder
*
(uppriktig)
stiger in i havet
jag tycker om ditt uppriktiga ansikte
*
(ansikten)
de vände ansikten
in i
vindarna
de lade frågorna
i vindarnas händer
så vattnade vindarna trädens kronor
svaren sjönk in
i stammarna
kom att bli stammarnas steg
*
(ansiktsmöte)
ditt ansikte tycker jag om
ej undfallande
rakt
tydligt
du samtalar om
just det du upplever
du skänker glädje
till de vilka ej längre orkar gå
*
(haken)
så landar haken hårt
viras varv
efter varv
med ståltråd
det regnar järnspån
i natten
löser varvens pinade
gläntan
blåser upp
sju sparvar pickar
ädelstensljus
lyfter hennes händer
in i månvagga
*
(”)
möt den du är i ögonen av den du är
med kärlek i kärlek
*
(”)
hur skall vandrarna veta stigarna
då deras fötter aldrig smeker hennes hud
*
(”)
är det så svårt inse att alla bär ett barn inom
allt är inte så kallad utsida
*
(”)
österlandets danserskor visar själens rörelse
i så kallat kontrollerad balans
det är själens behov
rökelsen
kryddorna de medför
är doften av den renande renade själen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar