den 12 november 2014

(tillfällets akt)

så trött

är hon lagd

bokens utslagna blad

fjärilsord

flygandes med vinden

han har vakat

länge nu

följt hennes stigar

i tillfällets akt

somnar hon stilla

med huvudet på hans arm

en vind drar mjukt

genom rummet

stryker lätt hans ögon

bladen slutes

*

(ansiktslinjer)

han följer

hennes ansiktslinjer

varje ögonrörelse

en doft fylld med kärlek

hur skall han kunna höra

detta

kom

det svaret bär

hennes nyckel

hon lade den i hans hand

*

(tät)

tät

sveper ängsdimma

dis

upp

in över

husens byggda väggar

smeker

viskar

lyssna

in i

tystnadens stämma

röster

för utan moln

rör vid tankens ton

aldrig

tänkt

aldrig tagen

rörd

levande

mjuk

vänligt sinnad

*

(följde)

vem

följde

stigarna hon vandrade

vem

vävde

rörelsen

utan avslöjanden av

gestalt

vem fattade hennes hand

utan hand

doften

levde med henne

i stunder av smärta

han viskar hennes namn

i kärlek

jag ser dig

du

kära

*

(”)

språk innehar en mångfald

människan är ej ett stapeldiagram

(”)

tolka

tyda

är att bygga torn av klossar

bygga korthus

hur lätt rasar dessa icke

*

(”)

är hjärtat ej med kan du öva låt oss sääga

hur länge du vill

det övandet är ej vilja det vill säga hjärtvilja

det övandet, utan hjärtat är en fras kanske en parafras

*

(”)

möt med dina inre ögon