(svedd)
så
vilsen
kom hon
svarade hans maning
mötte
henne
en hand
handen var dragen undan
hon hade rest sig ur stoden
den de murade henne in i
trodde
trodde hon
sann är
din hand
han klöste upp de läkta såren
ryggen blöder
bröstet
är en flammande svåda
svedd
är hennes hud
märkt
*
Poesi från den 6 nov 2014-11-06
(stjärnvindar)
stjärnvindar
blåser
kristallkorn
ödehuset
blickar fönsterlöst
gångjärnen
har släppt dörren
en matta flög in i väverskans händer
hon vävde
i dagarna sju
helande örter lades i varpen
kristallkorn
spirar
i nattängens vida renhet
ur ödehuset
skimrar
månsilvertemplet
*
(kristalltoner)
kristalltoner
sprider lugn
in i själars splittrade höststormar
tystnaden omfamnar
stigarnas
gångna
i ide
slumrar
sommarfärder
*
(almen)
almen
i ängsbacke
ler
skrudas
i vitmantlar
rådjur skrider
stillhet
så andas de
vitbärande
tystnaden in i händer
*
(ögonvissnade)
ögons
vissnade
bäddas in
av kristallrosors
gnistrande
skönhet
*
(”)
egentligen existerar inte underströmmar
ändå stiger undertoner upp
svårtydda i sin oklarhet
*
(”)
att släppa det gångna är ej förnekelse
det är att tillåta mognaden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar