(bladet)
han lyfter glansbladet
av hennes läppar
ögonen
är vidgade
slutna var
orden hon svalde
ej mer
ej mer
hur kan det hindras
vilket är
källan
han viker upp silkespapperet
rosenblad
faller
nattregn
*
(bloddjup)
bloddjup
andas natten
regnbågsfolkens mantlar
piskar böljande
svarta svanvingar sveper vida
trummor dånar
ljusstavar
leder vindhav
så
stillnar allt
*
(bladlyft)
han lyfter bladet av hennes
släckta läppar
ögonhuden
slutar genast
blöda
*
(gyllenguldsblad)
gyllenguldsblad
bär rosen
i höstskrud
kronan
är doften given
ur sommarfjärils hamn
snart
släpper stjälken
gyllenguldsblad in i äng
*
(”)
däri bäcken floden vatten uppdäms vissnar vattnet
vissnar bädden
allt har en inneboende visshet av rörelsehelande
*
(”)
visst var det så att de såg tankarna flyga vilda, vilsnavilda
linorna klipptes
så gavs hattmakaren synen
hattar skapades
en del till och med med hattband runt kullen
eller en del med band under hakan
just för att stilla hålla på plats eller knyta an
*
(”)
naturligtvis är det så att tankar stiger
och naturligtvis måste molnen tömmas ibland
du vill säkert inte ha den tyngden dunsandes på dig
det är väl gudomligt väl att det kommer finfördelat
naturligtvis stiger tankarna
naturligtvis faller tankarna
ser du vädrets växlingar
naturligt vis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar