så
gärna
ville jag
giva
glädje
mina malströmmar
ger ej längre glädje
dras ned
i
den dy
jag uppsteg från
ja
jag minns
hur jag låg slagen
kan ännu känna blodsmaken
se de röda vågorna
höra dånet i huvudet
se kvinnan på golvet
slagen till marken
sargad
hur jag reste mig
med plågor
plågor vilka riste
min kropp
min själ
vilka ännu bränner min hud
varför lät jag det ej ske
varför
var jag tvungen resa mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar