ställer mig i vinden
ber vinden sudda ut
den jag var
den jag är
svarta tavlan
reser sig på stativben
ser mig stint in i
ögonen
ser ord skrivas
tecknas med
tavelkrita
gnisslande
tandgaddar skar in
ser tavelsuddens vita
moln sudda ut tecknen
vad
bryr jag mig
längre
skamvrån
har jag vant mig vid
från
första
början
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar