stämmaren
hörde ur vinden
urvinden
ett rop så svagt
bräckligt
toner svajande bräckliga
vari är sprickan i ditt bröst
vari har du vandrat
i tillit till
jag sjönk i deras ögon
ty glädje
det tillförde jag dem ej
stämmaren lade ömt
fingrarna runt rosenknoppen
betad i rostadbrunt
terra
terra di
sienna
hörde livet stiga
i det stjälken sakta
andas grön
hör rosen niga
ser fingrar sina
färgas i grön
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar