grånade är
hennes händer
fårade marker
så
mången
gång
har
gonggongen ljudit
vibrerande
väckt
hennes döende
hjärta
så många gånger
vandrade till brunnen
med spannen i
okets bärning
hon är en vallerska
vallar gångna
vallar
gläntade
manar stilla
andas är
andas nu
släpper allt vilket snärjer
strömmar med vinden
luftens vingar
pärluggla
snöuggla
sommaruggla
havsuggla
han omfamnar
hennes basilikadoftande
glaskupoler
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar