hon tog av sig sandalernas remmar
grusets pärlor rullade tystnad
mellan fingrar
den gamle skriver
bergets
toner
hägrande
ögon
sveper vassens ruggar
molnvandrare
bäddar stigar
regnbågsband
skimrar sidenvävar
skänker blommor färgbad
kan
upplysa
natten i dina ögon
ser du
eldrosorna växa
i himlagårdarnas
trädsömmar
en droppe regn
havet höjer sig över ögonlinjen
hennes bröst
är
ur de storas djup
viker upp
havets öga
kaskadpärlor
dansar ur
andningsfontän
delfiner är kransen hon bär
i det hon möter sandmånens
vackerböljande
slöja
en hand smidd
av solstav
strupsången
kallar in
vingseglare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar