ansiktet är vänt inåt
hon visar ej
längre
den
sidan
rena äro
fårorna
lugnfunna i havsvindens
händer
hon steg in i
vågen
manteln
vilken slöt henne in
klipporna
kan höra
hennes hjärtas sång
trösta
sargades
fingerblad
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar