askan
askbladen rörde vid
turkoshavsyta
hon lyfter
slöjans revåker
sömmar med
månstrimmeöga
med tråd ur havsmaneters gåva
klippan
bejakar rak
hennes hand
inför skarpblickads inhörande
lagt ögonen sina
i källan har
en
kvinna
mullvadar visade
stigarnas
irrgångar
tände glödstickor i ögonrymder
mantlar
böljar i vinden
vävda ur
tätt
tätt
regn
ögon
regnbågsfjädrar
stavarna ur ebenholts
lyfta de
med kraft
sätter de
stavarna i
jord
hennes skri är
den nyföddes strupe
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar