facklor

Fjäders lätta steg svepande gångs sans
månsilver, stillhets blå aning höljer hjärtvingars darrning
svarta himlars turkosslingor speglar svarta havs tysthet
speglar, spegelblank yta tycks stilla
månsilver, stillhets blå aning höljer hjärtvingars darrning
ytan krusas, strömmar liv silverögon dansar i natts svarta minne
klippors svarta linjer, av hennes kropps skönhet är gömd av glömska
Fåglars månsilver reser henne ur, hon vandrar svartklädd gömd av glömska
hennes hjärtögon ser ödslig suckan fångas under ytan in i lä

De gamla tänder facklor, söker genomkorsar skogars snår
lysande bloss synes upplysa mellanrum, ser henne
ser henne vagga hjärtat i stenöknen hör hennes nynnande lugn
månsilver, stillhets blå aning höljer hjärtvingars darrning
av Modern läggs hon i grav, vitklädd med blå turkosslingor
med vita skogsstjärnor i håret, huden är stilla rodnar icke mer
de gamla ställer sig runt lyfter facklorna högt stjärnringar tändas över

Vita vingar sveper luftandning han synes sväva allena
Vargen den vita finner vägen spräcker väggens yta vandrar genom gyllenramen
i eoner sökte han, fann hennes händers bön lyfter henne ur gravens mörker
hennes tårar stiger upp i himlarna vattnar vita rosor röda stjärnringen faller runt dem
naken möter hon sin älskade, vita vingar faller ned över kroppen

två vita vargar vandrar sida vid sida i kärlek
människoavund söker döda med lyftade vapen
vingar uppfyller luften de flyger ur
han, hon synes sväva fria i vinden
månsilver, stillhets blå vishet höljer hjärtvingars mening
strör gyllenguld i ängens händer

svart himmel svart hav svarta klippor vänder insidan ut
silverögon dansar i natts ljusminne
de gamla ler
svar