femklang

De mörknade stammarna är de bortglömdas riken
är de vilka gav

gav

upp

hoppet

de vilka vetande kände slagens hårdhet
kände rostig lies raspande röst
de vilka kände stegens hårdhet
genomborra huden

Dessa
vände sina ansikten inåt i bön
såg hjärtats skönhet
såg hjärtats sannhet

Slöt mantlarna runt

Indigoljus lever i natten
Zinnober skänker värme till kyla

Strålar fram

Detta

För att den sanna viljan vaknande skulle söka dem
*
se de höga stammarna. de vänder ansiktet mot marken. till bröstet. de andas inåtvägen ut. de är bortglömda av hårdstegens oseende vilja. de verkar. ständigt. evigt. i kärleks vilja. O
oförglömligt i sitt livs kall. dessa är ständigt i andens ljus. de bortglömdas riken är de orörda markernas liv. sällhetens vida gärning. dödens. icke död. sälla marker är där själarna vaknar. vandrar renad gång. befriad. från begär. befriad. fri. svävar anden. detta är kristallsångernas riken. detta är den sanna biktens riken.
*
Vreden glöder
ur mörknade stammars hjärtan

hjärtan glöder
ur upplyftade händer

hålls ifrån markernas verop

stammarna är mörknade, icke av svarttankar
de är mörknande åskmoln

Stammarna hör människans vesuktan
icke ve dig orättfärdige

människan ropar ve över den rättfärdiges gång

Ser icke eldhavet
inför gnistan i eget öga

Ser icke vattenhavet
inför droppen i eget öga

Ser icke stenhavet
inför grumset i eget öga

ser icke lufthavets andning inför nöden i eget öga
ropar jag kvävs
jag kvävs

känner icke vet icke jord eld vatten trä metall

ser icke elementens skönhets verkan
ser icke smolket i bägarens kristalljus

besudlade ögon snurrar
jämmer

deras jämmer får blommorna att önska sitt liv in i hennes blida värme
de fryser i isandetag

de antänder gnistan


Flammor dansar
sky höga
dånar

Hettan vänder deras ansikten
de vet vad kvävas är
deras ögon
vidgas
inför synen av handens gest


Vidgas; vad har vi gjort


frigjord av skyar dansar ljuder andas elementens cirkel

ögon stillnar lugn ser deras skönhets verkan
ser bägarens kristalljus väva
famna om
hela
läka

I kärlek stor

ur de svedda markerna stiger hjärtblad
grodden spirar i andens ljus

Bröllopsfesten
Skrider in i
cirkelns
krets

Stammars hjärtan strömmar ljusets värme in i kronas skål
…

Natten vill inte vara en hotbild, vill inte omfamna dig med rädsla
dess enda önskan är att upplysa dig om kärlekens liv
Den rena sanna kärleken så långt bort från alla lösa krav
Så fylld med alla djupa krav
Sannhet
Renhet
Liv.

Natten är liljan är rosen är sols ögon är månes ögon är jords ögon
planeters dans planeters minnes sånger fram då nu
i nattlig sfär dansar stjärnornas klanger
fyller markernas steg
väcker hud
till kittlande glädje
Lyfter din hand till
Stickan famnar låga tänder ljusets värme
Rädslans mantel gives vingar
Sjunger grynings ljus

Natten vill inte vara en hotbild, vill inte omfamna dig med rädsla
dess enda önskan är att upplysa dig om kärlekens liv
Den rena sanna kärleken så långt bort från alla lösa krav
Så fylld med alla djupa krav
Sannhet
Renhet
Liv.
…

strimma

mods steg

livs steg



mjuka kännande





vandring





vidrör i kärlek



faller

lyfts

snubblar

tas emot



alltid, alltid i evig tid





Barnet sover med rosiga kinder, hårets lockar ringlar kringelsång, hudens värme, händers ljus vaggar rosensömn, drömmen lyfter rosens vinge, stjärnor dansar i ring, barnets hand vilar i stjärnas hand, allt är frids stillhet.





Strimma med ljus

kikar in i ögats vrå



Gardinen rullas upp



Barnet skuttar ur bädden in i dagens blad



Skriver drömmens steg

Lever drömmens steg

Ur natt varde gång.

…

Dagen
vandrade skimrande grå

ur
grynings händer

hon log purpurblad

dagen huttrade
frös
i isande vindars tag
vindar
var inte vindar

Träds kronor
skimrar gröna slöjor
de vackra trippar runt i ljusets värme
Blommor blommar inom
Solens strålar väver blåskimrande hav.
…
piskan

Piskan viner

tidstanden

tuggar



Piskan viner

åsar stiger

rödsmärta





svart skuggspricka





Piskan viner

skalar av

hennes hud



Piskan viner

tystsmärta

är inom



Vind viner om

remsor

hänger i träd



hon lyfter dem ned



varsamt

syr hon skrud



Månsilvernålen vandrar ljustrådar



Vind smeker kind mjuk beröring



han lägger solmantel runt hennes axlar



säckar öppnas börda faller av



skuldror strömmar

forsar



Vattenfallet

sjunger



hon stiger in i sjöns

liv