måndag 27 april 2009

sju steg

Det kallas timmar

Det kallas tid

Satte mig ned i solen

Upptäckte vad upplösning är


Berätta för mig om sagovinden

Berätta för mig om verkligt liv

Han lyfte hennes hans in i sitt hjärta


jag skalar

Jag skalar jag skalar

skal efter skal in till det innersta

Jag skalar
Jag skalar

djupt in

till evigheters andning

en gammal kvinna sitter vid elden
i eldens sken
hon ler kärleks strömmar ur ögons brunnar
hon har en korg framför sig
vid fötterna

hon lyfter äpplen ur
hon känner vet att i äpplets inre ler stjärnas ening
hon lyfter äpplen ur
den ena kinden
äppelkinden är vit den andra röd
doften är aromatisk söt välgörande honungslen

hon har en kniv av smide i handen
hon skalar frukterna
skal
ringlas i spiraler ned
de faller av, jag ser dem ej
hon andas djupt

hon mumlar jag skalar jag skalar djupt in i själs djupa grotta
hon sjunger vaggar ler kärleks strömmar ur ögons brunnar

Jag skalar
Jag skalar
befriar hav
befriar vind

hon ler in eldens ljus
skänker värme till jordringar.

...
fingerborg av silver

Natt omger dig

Havet är
du känner doften, hör andningen


ljusstrimma finner väg genom molnfingrar

du ser havet

Silver ljus fyller ögats spegelglas

Molnfingrar smeker själs hav


Du sitter vid stranden, vid strandlinjen
Inväntar gryningsstjärnan

Du känner hennes närhet

Du vandrar in i havs famn, känner tilltro
Vandrar med, förbehållslöst med

Allt är stillnat runt dig, utan eftertanke fortsätter du vandringen, känner tilltro
Utan eftertanke vandrar du in i djupet
hör vattnets, havets röst

Delfinens sång
Valens sång
Visdomens sång sköljer skönjbart genom

I genom dig


Det dånar inom dig, du känner kroppens organs vilja till sprickning

Fingerborg av silver faller ned över dig

Klocka av järn faller ned över dig, du är kläppen

Havets sång sjunger genom allt

I genom allt

Du öppnar ögonen

Ser

havs liv

Ser

Stillheten

Medföljandet

All rörelse är strömmande i

Fötterna tar avstamp

du stiger för fort, du kippar efter andan

Vackerbubblorna runt dig stiger in i dig

du känner kroppens organs vilja till sprickning, du är i fara

Händer läggs runt dig, du är i tryckkammare

Du återförs in i balansportalen
Blomstergirlanger lindas runt du vandrar in i silverdalens hägn.

...
Skotankar

Förr lärde sig barnen att knyta sina skor
För längesedan nära, fanns skor med parallella hål, drömmar

hål, ett hål, ett tomrum ofta inneslutet i en ring
en metallring
ett tomrum

i tomrummet talar tystnaden

den tystade tanken gives vingar
flyger in i solens strålar

väver gyllene band

parallella hål
parallella drömmar

band träddes däri
korsvägar skapades av viljande hands händer

skon, skodon, skoläder, hud omslöt fot

drömvind
drömmar
allt livs liv


barfota känner hård mark under fotsulor
grov sprucken hud ångar hetta förbränd mark sprickors
djupa svarta blixtar jorden ropar efter vatten


hennes hjärta andas dess nöd
hon stannar faller ned på knä
lyfter markerna in i sköte de stiger upp till hjärta
hon vaggar dem vaggar dem stilla
lyfter nöden ur dem
känner dem sakta läkas
lyfter dem ur
breder ut dem
deras steg vandrar fria
blomstrande ängder möter

drömvind
livets liv upphör aldrig


Sakta
lindar

natten

skönhetens sjalar runt stegen
dimslöjor andas

andas

regnbågsdanser

Skira vingar

läggs sida vid sida

blomansikten ler ängsljus

vindar

famnar vindspel
klanger stiger
svävar
runt
rena klara höga
öppnar slutna rumdörrarfönsterLuften andas
tyllgardiner

andas renhetLyssna
hör

vindspelens sånger bära


Liljeblad


lindas runt hand


Kalk öppnas



Silverdroppe

strålar


klar natt

bjuder ängssteg att dricka




Vit vandrar hon in i purpurgryning

Inga kommentarer: