tolvklang

Orden virvlar ned genom luften orden är fragment vilka sugs samman till kropp

Kropp i alla kroppars kropp

Faller ned i hav

Mot stranden

Stiger upp

Är gestalt


Människa


I andens ljus levande andning levandegjord levandeskapande andning

Förklaringens ljus

Strålar genom allseende öga

Trygghet att befinna sig inom

Triangel

Inom allseende ögat

Visshet
Ultrarapidisk lugn

Långsam

Medkännande rörelse

Vackerrörelse

Skönhetsrörelse

Hastighet
Virvla

Kaststjärnor
Kastbyar
Kastvindar

slöjdansbilden är belysande det går icke att röra sig omedvetet
hafsigt eller hastigt med slöjor de trasslar in sig i varandra kolliderar

Slöjor

Själens rörelse

Själars rörelser

Belysande bilder
Belyser andens verkan

att befinna sig inom det allseende ögat är en andningfas vid varje detta ögas utandning befinner gärningen sig i sitt själv i den så kallade yttre världen så andas ögat in och du är i livmodern eller inom ögats svarta pupill du befinner dig därvidlag i regnbågslandet ser du irisens ekrar skönhets dans hand i hand

Alla är solstrålar

Trygghet

Ultrarapidisk lugn rörelse

Lugnrörelse

Övande steg

Bi ett med själen

var gång du känner denna hast greppa om känn då bilden av den hastiga inbromsningen inför en fara eller se en stoppskylt vickas upp helt plötsligt ”släng” dig på bromsen sant är det att detta icke är en välbehaglig bromsning inbromsning men hur skall den kunna vara det

hasten är ett illagörande grepp

en örfil

hastverk rasar alltid samman

det är väl värt att öva de långsamma stegen

känn slöjorna svepa med dig
…



lemmar
egenlemmar
egenriken


glömska


ökenmarker
sumpmarker



elkabel lossnar från fästet

blåst
regn


kabel slingrar sig

väsande, orm

ilsken orm

egentligen skriker den ut sin smärta
slingrar den sig i smärta

fantomsmärta

amputation

Kallbrand

kallt liv

brinner inifrån i smärta

Hjärta söker rena blod

ruttnande
blod

går att hela

smärtsam process

lyfta ut var
tvaga såren rena i kärlek

allt går att hela

lemmen är förbunden med kroppen

kabeln fästes vid stolpe
pelare

ormen lägger sig stilla väntar med.
…
solfoting

solsteg

lemmar
beröringssinnen
vidrörandets sinnen

Varje steg
ett dop

alltid närvarande dop

Solsteg
Dopsteg

Solfotingar

glädjerika steg

lovsångssteg

barnens livfulla skutt
det är

solar


Varje ord
en Sol

en kropp

Innan ordet kan bli en kropp virvlar det runt i luften

fragmentbilder virvlar runt

stjärna ser jordens skönhet
väljer sin städseblivning

Virvlar virvlar virvlar

Berättar

Fragment sugs samman

faller ned i hav

I livshav
Havets botten
svall, mjuka vågor
orden
kroppen följer vågors svall
havets strömmar

Kroppen strömmar med
förs av havet
till stranden

Stiger upp
är liv

Ur Havet stiger det levande väsendet

Ordet orden, orden sugs samman
komprimeras till en kropp
en mänsklig gestalt

Ordet är Hjärtkroppen
...

”konfettiblad”

tusende blomsterblad falla, regna ned,
innehar alla färgers möjligheter,
regnar ned,
målar ängens alla blommor

Förverkligar himlarnas skapande skönhets vilja
blad, såpbubblor
blåses i solen
Av vind
svävar
stilla
lugn

Faller in i ängen
en blomma
strålar

Varje blomma bär i sig alla färgers färger
Du ser en blomma, se alla blommor i denna blomma.


Från himlen regnar tusende blomsterblad
Regnar in i ängens famn

Vandrar
genom
över
i

Land och riken till

Blomstrar
Skänker
Färg

Till liv
För liv

Med i genom för till kärlek



…
Ligger under körsbärsträdet, ser blad falla ned.
De faller inte, de dansar, de lägger sig stilla ur dem stiger hoppet.

I körsbärsdalen vill jag andas

Jag ligger under körsbärsträdet

I deras hägn

Under en båge

Jag ser två grenar växa till varandra
De snuddar vid
Slingrar sitt liva runt varandra
De blir ett

Jag ligger under körsbärsträdet

I deras hägn

Under en båge


Ser körsbärs blom blad falla

Täcka marken

De faller icke

De dalar

Ned över
Täcker marken med doftande liv

De täcker markerna med doftande

Hopp.
…

dimmans uppstigande ur svarttjärnens stängda ögon
Hon vandrade in i dess djup, hon lades i dess djup av människans glömskegärning
*
Grön Jaspis
blods sten
ogenomtränglig yta,
blank,
sammanslingrad skog
doftar
djupt grön
barrträds verkan
höga sångers andning
Hematit
blods sten
gråskimrande svart
svarthinna
pupills bländare
skogstjärns svarta yta, svarttjärn
*
Svarttjärnens yta kupar sig runt henne, hon är nu innesluten i denna svarta pärlhand/stenhand.
Hennes hjärta strömmar röd värme inifrån.
Hon känner de viljande samlas runt, hon känner deras hjärtan skimra värme, värma ytan, hon ser dem. Hon inväntar den tolftes gemål, då han åter vänder sitt ansikte till skall stenen rämna.
Hon sörjer med det övergivna hjärtat.
*
vandrar i Silverdalen
Månsilverdalen
känner
dess poler
inom
höga orörda skogars famn
uråldriga granar är tätt sammanslutna runt
stiger högst upp
inom ringen av stenar
på klippans högsta platå
vid Silversjön
vid Månsjön
vid de helgade sjöarna.
är i stillhetens trädgård
allt andas vitt
ljust blått
duvblått silverljus med små guldgnistor
träds andning
in i varandra
alla träd
allas träds träd
rötterna är förenade
båge
träds grenar
huvudstamgrenar
flätas
samman

blommors förhoppnings stillhet

mognad faller

mognad dalar

täcker marken med dofter

ur dessa blommor stiger hon upp
stiger hoppet upp

Månsilver
gräset blommorna träden
allt är silverne ljus
ur marken stiger
daggens droppar
knoppar
slår ut i sakta stillhet
i sakta mod

i saktmod

Marken är täckt med kristaller
kristallskålar
ur deras händer stiger
ånga
dimma
skira är de
vattens eldväsens slöjor smeker luften
svävar varsamt
de berör
de vidrör
deras ögon är ljuskristaller
deras munnar är purpurblad

vingar är blad
visar hoppets ursprung

endast i stillheten kan hoppet växa
*
de ytliga rötterna kan skadas
den synliga stammen kan huggas ned
de djupa rötterna kan icke skadas
sannhetens stam kan icke brytas
*
Hoppet är en vacker blomma
den vaknar ur stilla förhoppning
den är skir
den är vit

Se luften fyllas av tusende ljusvingar.
…
Vid

var vid

oändlighet
vid krets
vid sträckt land skap

Vind

Vind böjd av ålder


Vida vidder
Vida händer

Omfattar liv i kärlek

Vida händer
Hjärt vingar

Fyller luft

Lockar tinderblad

Fågels vinge skriver solens guld
…

Det lever mycken klokskap i den mänskliga världen,
Det fanns kloka gubbar
Det fanns kloka gummor i dåtiden,
De brändes då på bål eller avrättades.
Av rättades,
de rättades av andras dogmer,
De tilläts icke att inneha de helande krafter vilka var dem givna, är dem givna.
De föranledde att de så kallade högre darrade av rädsla, ty dessa kloka bar förmågan att se bakom falskheten, bakom masken.
Naturligtvis ville icke dessa dignitanter inte att deras inre skulle avslöjas. Därför föredrog de att dessa kloka avrättades, det vill säga rättades av dem innan de kloka lyfte fram det vilket var rätt och är rätt.

Av rätta var dessa kloka givna dessa gåvor de kunde hantera dem, ty de var skolade, de var helande ljusbärare. Det var egentligen inte märkligt att de så kallade höga hade detta test att se huruvida de kunde flyta.
Ty dessa kloka var ljus och är ljus, de bär också källans vatten inom sitt liv, därvidlag sjönk de icke.
Källan har inte en önskan till att dränka liv, den har viljan till att uppfylla liv med sannhetens värde.
Dessa kloka är alltid närvarande,
De vandrade av rätta de avrättades i rädsla för det de kunde lyfta fram
De rättar alltid av,
Rättar det vilket blev förvrängt,
De förlöser.

Klok skapar seende vilja,
känner vetande
ramens mönster
Bortser från det vilket icke är
Ser ramen upplösas, bilden fyllas med rörelse,
Rörelsen vidgar hjärtats ström.
Genom den rädda tanken
läggs den ena lagerramen efter den andra över livets bild,
bilden/tavlan blir mindre för varje lager
Detta föranleder ljusets vrede i templet
månglarnas rop förstummades
deras rörelse stannades vem var ljuset, det ljus vilket lever i alltets hjärta.
…

Stjärnstrimma böjs över havs linje
Hämtar solstänkta stränder
Väver klädnad till hennes ögon

Med tindrande pepparkornsögon
uppväcker hon kärlek i hopsjunkna brustna bågar

hon lägger hand över
ser bröst hävas

de ser den gamla vandra sävsteg
mjuka lätta smygande

klädnaden är allomgiven
örterna följer hennes spår

hennes hud är smyckeslöst, bar
ansiktet är utan ålder

i högra handen håller hon läkekvinnans stav
den leder vägen

linjer sjunger
sjunger
andnings ljus

hon vilar under bar himmel
i djupa skogars hägn

vid havs strands vågor
vid elds lågor
samtalar de stilla
…

Grå svällande blad seglar in

tornar
tornar upp

händer spänner baldakin

stålblå gråis
täcker blå dröm

luft stillnar
kväver

Fågels vinge
stannar

markerna andas in bävan

skriet stiger
silverpil flyr genom spricka

regntrumma ljuder blå dröm stiger fram


vindar vänder spegel


Svartklädd
står han


i handen är svärdet

han känner dess väg


hon väntar med händer vid sidorna




Blixt
från klar himmel


böjd klinga skär genom luften


huvudet lättar


blommor stiger
upp


hon lämnar vit ros till

vitklädd

svarar
han
…
I gryningen andas markerna ljus
källans vatten stiger upp för varje strå
daggkåpans blad kupas
droppe skimrar silver
morgonens steg andas silver
droppar rinner ner för gräs strå
fukt andas
dimman stiger in i sols armar
dagen vandrar in i salen

Stegen är synbart
klara
tydliga
snubblar inte över rot och gren
fötter armar händer rives ej av taggar av snår
allt är synbart tydligt
stegen bärs av hennes händer
markernas djupa fukt omger
flyter under broar
under valv
fuktar mossan

Mjuka händer lägges runt fötter
kyla
godkyla kryper upp
solstrimmor andas i mossblommors trattar
ljuder in i själens dans
stegen är synbart
klara
tydliga
märker icke att skogen tätnar
fåglarnas sånger höres avlägsna
marken andas djupare fukt
kylan greppar om,
stegen saktar
andningen hålls åter
återhållsam är
pulsen stegras blodet strömmar fors
andas
andas ropar hjärtat
hjärtat brister
stå still

Stegen
stannar
blir
kännande
är tydliga
klara

Rädslan viker undan blicken vänds in
stegen följer andetagen
andens händer
är runt
mörkret stiger upp
viker undan mantelns fållade sömmar

Vad vill du
Jag vill se

Skogen är tät stammarna är mörka
mörka är mantlarna runt
rädslan viker undan
du ser
Granarnas mantlar
känner
doften av
frigjord andning
Fåglarnas sånger uppfyller själen
Närma, närmre är de
inom bröstet lever klara ljusets stämmor

Mitt ibland dem,
ur det mörka blänker det
En vit stam
Den sanna blänker bland de mörknade stammarna.
…
Mörknade stammar
sveper armar
runt hjärta

suckan genomljuder

hårdsteg klyver dröm

stöveltramp
skövlar

lägger vägar


marker vibrerar

giv mig fri

mörknade stammar
sveper armar
runt hjärta

glöder
glöder

glödeld
inom


dröm klyver hårdsteg

lägger mjuk sula under stövel

frigör vägar

markerna vibrerar

jag är fri


ljuder genom suckan

ljusnade stammar
lyfter armar
öppnar hjärta
runt