Solstrålssteg
belysa
samla
kropp
tvagar
vind
snällsång ljuder
genom dälden
klipphot
brisera
stjärnstoff stiger
stjärnring
upplyser
bladkrona
…
Klingande mynt sjunger runt fotleder
Runt midjan
Höfterna dallrar
Rytm
Extas
Hans ögon följer bröstens skönhet
Linjerna
Rörelserna
Han lyfter flöjten till munnen
Spelar
Tjusar
Skänker löften in i tillitsögon
In i älskandens tindrande tillitsögon
Dricker sig otörstig
Lämnar
Trasorna
av
Den vilken i klingande stunder skänker löften in i den älskandes tindrande tillitsögon,
Dennes steg förs av vindar in i dälden, i suckarnas dal.
Klingande mynt sjunger runt fotleder
Runt midjan
Höfterna dallrar
Rytm
Extas
Hans ögon följer bröstens skönhet
Linjerna
Rörelserna
Han lyfter flöjten till munnen
Spelar
Tjusar
Skänker löften in i tillitsögon
In i älskandens tindrande tillitsögon
Dricker sig otörstig
Lämnar
Trasorna
Av
*
vulkanen har lagt sig
sjunkit samman
i dalen
i dalgången
i den kupade handens
sänka
omgiven av klippors stenformationer
block av tankegjord verklighet
Hon sitter i ringdalen binder blomsterkransar
Jungfrur dansar runt
Lyfter solguld
In i molns händer
Blomblad regnar
Dofters färger in i ögons vågsvall
Hon lägger kransar i deras hår
Kransar omfamnar deras huvuden
Ser tankens vingar famnas av solvinden
*
gärning ger klippan liv
gagnar
alltet
allt
botgörelse
ger bot
ges bot
ge bot
bots botande
levande samström
Denna hennes gärning ger klippan liv, detta gagnar alltet.
Det är en slags botgörelse, hon ger bot.
Det är inte en uppdelning, ty denna gärning sker icke givande till skuld, ur skuldupplevelse eller egenbefrielse
…
lyssna
till
den sanna ståndpunkten
vakta på tungan
lösa tungans band för tidigt
låta tanken ta över tungan
den krossar
då
drömmen
den sanna ståndpunktens vertikal
…
epitel
cilier
senor muskler
förbundna
med hjärtat
talet är
i
strupen
Strupvingarna följer luftström
fågelbo
ord
Fågelungar
matas av tanken, av världstanken/fadern
matas av själen, av världssjälen/modern
Orden blir tanke, tanken blir ord
genom hjärtats värme
fågelbo
ägg
knoppar
spricker
vakar över
näring gives
maskar, larver känner jorden
de bevingade känner luften
Fågelungar gives lärdom
Djupt ned, djupverkan stiger
…
Outhärdlig smärta
rinner utför
utmed strupe
ned
runt
hjärta
brinner
sannheten
stiger
renad
upp
ur
strupes vingsegel
O härliga är hennes steg
…
vad är ett sista andetag
såg en vacker fjäril dansasåg en vit fjäder
en vit handskål
dala
sväva
fyllas med ljus
visshet
händer tar emot
ett sista andetag är att släppa taget
ande tag
*
Han ser henne blöda svårt ur sargade stegen
hans ögon
fångar in hennes tråd
lindar den runt finger
sveper om vid mantel
vaggar
vaggar
ros sömn
ett sista andetag
drar gryningsstrimma
genom svartnade hjärtas dok
lyfter vit glödgande marmors åder
upp
solådror putsar yta
molnfjäders hand dricker solgnistor
blå iris smeker huds torka
krater blommar krans
runt seende öga
av sky
till sveks innebörd
han väcker henne i gryningens ljus
rosen kysser hennes panna
morgon glöder i hennes sköte
havsvind andas slöjor
vattnar markernas knoppande ljus
runt revbensbågar lindas gröna pärlors band
bladskålen tindrar dagg
drömväv lägges över hennes ansikte
hon ser något
skymta
flyr bort
fly flyende vind smek min kind
fly flyende vind vänd om
tag mig om
inom, låt mig skänka
dig
värme
vind faller om
bär
känner vinden lyfta mig in i ingenting
andas lä
sjunker
in
i
frids
hav
han väcker henne i gryningens ljus
rosen kysser hennes panna
…
Bakom mina förtorkade bröst ser jag solen glödande sjunka in
Ler in i dödshavet
nu har du en vacker kvinna
Hör hjärtats röst brista
Hör ekot av tomma ord skalla
Ser purpurvingar
Flyende söka
andas
…
trenne solstrålar
trenne solvägar
flödar
runt
boplats
öga strålar silver
blommor öppnar händer
silver
stoff
regn bågs prismas
sånger
bär mitt hjärta
…
O vet ande
Valv
Svar ande
Pärlvattens vitblomma
Fjädervinds strimma
Lägges mjukt runt rodnande kind
Världars regnbågsbrunnar darra under
Fransar vibrerar
Ovalljus
Han böjer henne varsamt bakåt
Lägger henne ned i ängsvind
Hans fingerljus
Följer ryggs radband
Befrias
Daggens blommor
Strör silver i hennes hår
Hon blommar gryningsljus
…
Den skira
Viskar
Var sann
Så
susade ängsvinden
Älskade
lyft dina steg
Sarga icke min skrud
Lämna grovstövlarna utanför dörren
Varmflöden svepa runt träds stammar
Porlande pärlskratt
Fyller fingerljus
Bladskålar susar
Är sann
Den skira ängsvinden
Dansar
Kronvingar
Berör
Älskade
Tack
…
Älskade
jag sitter i gryningen håller spindelväven i händerna silverne nål rinner flödar porlar pärlor av dagg sys däri jag sitter i gryningen och sömmar vit väv jag ser dig ej
din hesa djupa stämma väver sveper runt mig jag känner dig nära dina fingrar vidrör
varje sträng själen känner för ett ögons blick liv
sjöar öppnas i mitt inre porlande strömmar pilträden doppar sina fingrar däri
vatten stiger vattenfall sjunger virvlar andas befriande regnbågs prismas kärlek
skiraste blomskålar seglar med skimmerlågors drömmar i månljusa stjärnor ler solpärlor
röda blå mantlar omfamnar in i violers ömhet jag sömmar vit väv silvernålen rinner flödar
jag stiger upp ur den sjö de lagt mig i lyfter blommor in i dina händer ögon ler
vind andas vi svävar böljar lever morgonstjärnan andas purpurblad omfamnar
lägger mig till vila i den sjö de lagt mig i mellan träds grenar synes vit väv skymta dags ljus.
…
inre rösten
är
gnista
tänder fackeleld
inombords
vindar andas
flammor står
slår
höga
förbränner falskhetens ord
han lyfter flöjten
andas ut det han tog
sannhetens ord stiger fram i klart ljus, älskade jag ser
ur strupe stiger vita fyllda segel
seglar i himlens hav
seglar vit drömvävs linjer
daggens pärlor glittrar grynings silver
hennes lätta fjärilssteg
vidrör ängen
hennes hjärta vilar mot hans bröst
…
brinnande elds
landskap
en oas
mångfaldigad oas
förnekelse
ökenstormar viner
täpper till
andnings vägar
kvävande
flämtande
andning hörs
törstar
vatten
ögon förbränns
torkar ut
ökensanden är över oasens kärna
Så höres en svag viskning; hjälp mig att se ordens mening
Regn faller
prismas ljus
faller
över
kransar är blommande ögons ringar
…
Singularis kan användas i pluralisform för att beteckna det stora i livets väv,
det aldrig upphörande skapandet
Universums
oändliga trådar
Se himmelsmaneten sväva
trådarna brännas icke
Brännande trådar
Kjolar
Kjolsvep bärandes liv
Livs trådar
Pluralis kan användas i singularis form för att uttrycka det stora i livets väv,
det aldrig upphörande skapandet
former
formskapande
form skapande andes ljus
formskapande liv
upphör i samma stund du är
kärlek
öppnar dig för kärlek
innehåll
gemensamma ursprung
ursprung
utsprungen
ur klippans åder
vandrar kärlekens blad
se bladen upplysas visa flödets linjer
…
presens
ceremonimästaren
stöter staven tre gånger i jorden
utropar den annalkandes namn
de bugar sig inför varandra
böjer sitt liv
för varandra
till gemensamt liv
ingen är ett neutrum
är ingenting
är inte något
någon söker bli något
ur rädsla av att vara ingen ingenting
vilket är att uppstiga i helhetens inre cirkels ljus
Ceremonimästaren stöter staven tre gånger i jorden utropar den annalkandes namn
De bugar sig inför varandra
De böjer sitt liv för varandra
Till gemensamt liv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar