en kant

En kant går inte att likna vid en enkant.

ensamhet

det finns olika slag

slag

slag av

ensamhet

det finns ensam ensamhet
ensamhet i närvaro
ensam ensamhet
ensamhets ensamhet

ensamheters ensamhets ensamhet

före ställning
ställning föreställningar

förställning

gjord tankebildning


Drömmen lever
ensam


vingklippt



haltande ickeliv
eller
liv

de drömfönster vilka öppnas i höjd med hjärtat
är vackra

vit tyllgardin sveper om

Vita Fjärilar Smeker Ljusandning

är inte livet bland människor en cell mot en annan cell
eller är det nåt eldsjälar väljer

ögonen är
svåra att

blandas

linserna är icke rena

skuggar öga

svag flämtande
låga


handskålar kupas

hjärta genomlyser


hud skimrar
rödsammet



hand vilar stilla


skuggar öga


möter


sol

handskålar
blodsmantel

skimrar värme

lätta purpurblad

fästas

runt


solögons gömma

solkatter

leker

ta
fatt

vindsånger
susar

susar stilla
värme
hopplöshet
runt

dröms knopp

solögon
skimrar

djupbilder
stillhet


handskålar kupas

hjärta genomlyser


hud skimrar
rödsammet



hand vilar stilla

över hård jord

Eteriska vävar

lägges över hård jord

stampad

sargad jords

sprickors

mörker

fylls

med

smaragders pärlsaft

lindar

lindas runt

rubins andning



rottrådar stiger


ur hennes händer


Stammen växer

grenar
vänder

händer fingrar sträcks in i sols vilja


Ljusdräkt

faller ned över

in i hennes famn

källan tvagar

tvagar smärta

glöd andas

svartnad
ur hopp löst

kol

vaknar

eld flammar

finner rytm


brinner

Se Rosen
se stammen, se taggarna se de gröna bladen se gröna fingrar omsluta hölja
röd knopp
öppnas vecklas sakta ut.

hennes fingrar

se henne sitta under trädet
med trädet
i trädet


vid havet i stranden i bilden


hon håller strängainstrumentet i sin famn

hennes fingrar


berör silversträngar


rörs till liv

rörs


till


liv


Hon berör strängarna


retar till rörelse


klanger är


ett moln

klangmoln


de

skimrar
vibrerar


din hud retas inte av vilka fingrar som helst


luften andas klanger
hon spelar


berör

allt blir stilla


då


träder gestalten fram

den gestalt
klangerna har skapat


Sant skapande träder fram ur det redan skrivna.

retning

en retning är icke en störning,
en störning är en ”stör”.

ur händer

De

breder ut sina mossmantlar


över


såren




lyfter vita slöjors skönhet

ur

händerna


lägger dem över


störda sinnets plåga

rosendiademet

I rosendiademet

sitter hon



spinner



osynliga trådar



sömmar


osynlig väv


ur ögon



faller

osynliga pärlor

klara



uppför taggar klättrar


osynliga steg


möts i

rosenkronan



hon öppnar ögonen

ser väven lyfta

in i dag



hon lägger guldring runt.

var still

Var still i
det virvlande.

du berör mig djupt

du berör mig djupt


sover

stilla dröm
under
träd


träds rötter drack mig in


jag är i trädets famn


känner


bladens grönskimmer smeka
ur mina fingrar växer skira körsbärsblommor

jag släpper bladen
vingar sveper mark

fjärilar är runt

jag skänker mina röda bär till
fågels bröst

trädet öppnar famn
tar min hand i sin

vi vandrar i livs saga


känner din hand
mjukt

mot min kind

känner kärlek strömma

mina fingrar följer din haka
dina läppar är slutna segel

insegel

jag snuddar vid

din kind
äro mjuka bågar runt oasens smycken

då dina ögon ser mig
äro de mjuksammets mantel

där
vill jag vara

din panna lockar mina fingrar

jag följer dess linjer

Solen strålar om
lyser upp öknen

jag berör ditt hår

känner din nacke
mina händer fingrar faller

är vattnets strömmar ut med din rygg


din hand är mjuk mot min kind

du sluter dina händer runt mitt hjärta


du berör mig djup.

jag är ett träd

i

natts samtal


andas jag ut eldarna i boplatsens skålar


skrudar mig
i röd siden


böljande är mina steg


vandrar in i trädens salar


bugar mig
inför


flamma
dansar ur händer

tänder ringens eldskålar

gnistregn stiger
stjärnregn faller


tjärnens händer
öppnas


skrud faller i mjuka vågsvall runt vrister

stiger in
stiger ur

grönmantels skira linjer faller över axlar

jag är ett träd i
träds salar

susar
stilla
i

fyra strofer

klockan

hon ligger i bädden
sjuk

andas svagt

vid hennes sida står
ett glas med klart vatten

solstrålar dansar


vid hennes sida står
en klocka


hon lyfter den
ber

om hjälp

vingar genljuder i luften

lyssnar

ger näring

hon lyfts till körsbärsträdens skira blomning
överallt i allt klingar klockor
Klockorna ljuder i vinden
var och en av dem
bär en egen klang

var och en av dem är helgade medel

hon förs till havet

huvan träs över huvudet

stjärnringen lägges runt

hon sjunker sakta
mycket sakta

förenad är hon med en luftslang
en livlina

hon är i en omfamn
omvärlden passerar

omfamn
omvärld
omvärld
omfamn

hon står stilla

vandrar lugnt

sand stiger upp

virvlar i
ultrarapidisk rörelse

glitterljus är runt


sakta faller de

hon ser

tydligt

allt

framträda

stiger ur bädden

andas


kroppsvandring

kroppen vandrar gråtung


sveper svartkantade
mantlar


svartmörker stiger sakta upp


jaget sätter kroppen i stens hand
mjukmossa är dess kudde

lägger snidad kvist i kropps hand


jaget lyfter snidad kvist


andas


flöjttoner ljuda in i nejden


själen dansar solskimmermantlar


vindar ler

giver

kroppen vingar


anden ler i
vind


pisktanke

pisktanke äter dröm

drömmen
är


himlahavet


vidgar



våg fattar kärlekshand om

piskan


böjer tanken mjuk och rund


stilla
seglar moln


strör silver i
guldögon


skatserenad

vingar svartvita
flög in i granhavet


gråskimrande smygsteg smekte mark

svartvita vingar
blåglittrande ögon

skrattade
skatt tade ta de
glädjerus

gräs svepte om smygsteg
lommade bort


gran svajar mjuk barr glimmar nya skott pudrar


vind famnar om

gyllenpuder andas
molnslöjor

vingar svartvita
flög ut ur granhavet


in i vind

Vem är du att sätta så djupa spår

Vem är du att sätta så djupa spår


ser dina spår framför mig i sanden
vågors oändliga sandvidder
vindarna andas inte ut spåren
sveper med dem
tydliggör
vindarna andas inte ut spåren
sveper med dem
sveper fram
dofter
sveper
ljus
ur
i varje spår ser jag källan sippra
fukta spårens törsts
längtan
i varje spår ser jag frösådden
kapslars hårda skal vittra sönder
ser dina spår framför mig i sanden
vågors oändliga sandvidder
solens cirkel bränner inte hetta
solstrålar skriver
synliggör
solens cirkel bränner inte hetta
solstrålar skriver
skriver
tecknens
gestalt
skriver
värme
ur
ser dina spår framför mig i sanden
vågors
oändliga sandvidder
jag är kvinna
Moder Måne stjärnorna är i natten
natts klara ljus skänker inte kyla
silver andas djupa ord
klargör
natts klara ljus skänker inte kyla
silver andas djupa ord
andas ordens
visdom
andas
ur
ser dina spår framför mig i sanden
vågors oändliga sandvidder
jag andas djupt in inför min blick andas havet
jag andas ut är nära havet
ser dig vänta
ur havet stiger händers kronblad omsluter drömbilden
ljusstrålar sjunger lov
*
i öknars oändliga vidder sveper vinden upp sand
ockerdamm virvlar runt
dig
vem är du
du satte dina spår djupt
vem är du att sätta spår
för att fly
vem gav dig rätten att sätta spår
du
min tillits tro
vem gav dig rätten att sätta spår
du
*
Vem är du
är du en annan
ser dina spår framför mig i sanden
vågors oändliga sandvidder
vindarna andas inte ut spåren
sveper med dem
tyliggör
vindarna andas inte ut spåren
sveper med dem sveper fram dofter sveper ljus värme ur
i varje spår ser jag källan sippra fukta spårens törsts
längtan
i varje spår ser jag frösådden kapslars hårda skal vittra
sönder
ser dina spår framför mig i sanden
följer
ser sanden vändas ser solen smeka havets tindrande diamanter
ser vågen skölja in över öknarna
ser ovalen ser cirkeln
ser knoppen öppnas
du sitter vid stranden
vänder ditt ansikte till mig
sträcker fram din hand jag stiger in i oasen
känner igen
dofterna
känner igen
ljus värme
vem är du
är du en annan
ditt ansikte är en annans är ditt
De
viskar
Hans
dennes spår är sannhet
stig in i hans hjärtfamn.

niotal

pisktanke

fann ett nytt vackert belysande ord idag ; pisktanke.

Ofta vandrar jag in i dina ord
känner din varma vackra själ andas
denna dag hörde jag piskan vina
den piskan gör ont
tankepiska
vandrade in i oförstörda marker
en oändligt vacker bild
drömmens sannhet
den är där
den är din
*
så svävar vingar
omsluter
lyfter fram
näckrosens blad
den synliga näckrosen
är den vi ser,
denna är synvillan av,
den är mångfaldigad
är ringarna på vattnet
i vattnet
är fågel
är vattenfalls stigande
sång
öppnar stenarnas djupa röster
*
Minns att drömmen är sannhet
tanken får den att fly
*
Visst kan orden vara tvåsamhet riktad tvåsamhet,
det jag upplever är en vidare mening.
*
Svaret ges eller vilar stilla,
vad vi än väljer
uppenbaras
svaret
(till poeter):känner igen
ser dina spår framför mig i sanden,vågors oändliga sandvidder, vindarna andas inte ut spåren,sveper med dem. tydliggör
vindarna andas inte ut spåren, sveper med dem sveper fram dofter sveper ljus ur
i varje spår ser jag källan sippra, fukta spårens törsts längtan i varje spår ser jag frösådden, kapslars hårda skal vittra sönder ser dina spår framför mig i sanden, vågors oändliga sandvidder
solens cirkel bränner inte hetta,solstrålar skriver,synliggör
solens cirkel bränner inte hetta, solstrålar skriver
skriver tecknens gestalt skriver värme ur
ser dina spår framför mig i sanden,vågors oändliga sandvidder jag är kvinna
Moder Måne stjärnorna är i natten natts klara ljus skänker inte kyla,
silver andas djupa ord, klargör
natts klara ljus skänker inte kyla silver andas djupa ord andas ordens visdom andas ur
ser dina spår framför mig i sanden, vågors oändliga sandvidder, jag andas djupt in inför min blick andas havet, jag andas ut är nära havet, ser dig vänta, ur havet stiger händers kronblad omsluter drömbilden ljusstrålar sjunger lov
ser dina spår framför mig i sanden, vågors oändliga sandvidder vindarna andas inte ut spåren
sveper med dem tydliggör
vindarna andas inte ut spåren sveper med dem sveper fram dofter sveper ljus värme ur
i varje spår ser jag källan sippra fukta spårens törsts längtan i varje spår ser jag frösådden kapslars hårda skal vittra sönder ser dina spår framför mig i sanden följer
ser sanden vändas ser solen smeka havets tindrande diamanter
ser vågen skölja in över öknarna ser ovalen ser cirkeln ser knoppen öppnas
du sitter vid stranden vänder ditt ansikte till mig sträcker fram din hand jag stiger in i oasen
känner igen dofterna känner igen ljus värme
till en vacker kvinnosjäl
Du skriver målar sorg
saknad
djupt innerligt
tårar
borde
fylla
ändå
ger du värme
vidare
Tack att du skriver
paraplyet

vänd ditt ansikte upp mot
till regnet, känn det strömma, smeka ditt ansikte

känn regnet skönheten avskilj dig inte genom att fälla upp paraplyet.
vill du fälla upp paraplyet,
låt det då bli en radarskärm vilken berättar för dig
att allt är inget och inget är allt.

vänd ditt ansikte in i regnet upptäck att du inte upphör,

du blir regnet, du förlorar inte din kropp, din gestalt,
du rinner inte bort, du står där och andas regn.

känner vattnets liv, känner alla vattens liv,
vattnet förenar allt och inget, inget och allt

varje droppe är ett hav

är en droppe

droppen lever i allt

en droppe faller in i dig

droppen bär ljus inom sina händer

se paraplyet är det ett paraply

du höll det i handen,
det var en vandringsstav

regnet började sjunga, du fällde upp det
du står under en kupol

strålar linjer löper från mitten, de bär alla upp kupolen

du står under himlens kupol, stjärnstrålarna
strålar vägar, visar vägar

allt är i dig
du är i allt

Allt liv är förenat

Vägar visar in i

ljusvägar visar in i ljus

hudregn

Allt vackert finns skrivet det regnar ned över

regn faller inte av
det vattnar själen

vattnar de uttorkade markerna

ur sprickorna stiger groddar

sprickorna är händer
hjärthänder

de sluter om

helar

fri flyger du in i ljus

Allt vackert finns skrivet det regnar ned över

regn faller inte av
det vattnar själen

det sjunker in i hudens längtan

vänd ditt ansikte till regnet

vänd det inte in

då du vänder ditt ansikte in
vänder du det in i

din jordkropp

vänd ansiktet utåt
bli det barnet är
allt
*
den själfulla leken

barnet är barnet

blir gestalten av det barnet ser

det vill säga om det barnet möter är sant

eftersträvansvärt

värt att efterhärma

finns det ett väsen/ett liv att efterhärma eller
är det skuggan av ett sant väsen

Barnet är fortfarande, under leken barnet

det byter inte kropp

barnet är en
böljande
andning


Rosenlotus

I hjärtats händer

möts

strömmarna

himmel och jord
jord och himmel


Rosenlotusen


öppnar sin famn

Nu
Är
livet inom denna

sex strofer

ekoslunga
Nattvindar
river sliter

sönder klädnad

remsor slår i vind

hon fryser söker hölja

natts vind ropar

hör
hör

stegens vilja


hon böjer sig ödmjukt framåt


känner tomheten fylla

sigillet är brutet


lismleenden hånar

eko slungas mot inre smärtregn


stalaktiter
stalagniter

spjut driver in
hon söker förgäves
befrielse ur

känner jordemoderns rödmantel sluta om
hålla samman

rödvågor
stiger dansar


ur sans är jag löst


står i mitten
ekotomhet

i natts vindar lämnar hon allt

stiger ur

lyfter händernas skålar med

hjärtblomma i

flyg vackra blomma

flyg
fri

naken

faller hon samman sjunker ihop
in i vit dröm

omfamnar alla slag

är där när du ropar
jag stiger in i tomheten

viskar ropar in i
vinden

varför

får intet svar

ropar

varför


känner vindens händer

mjuka

lyfta ansiktet

det är så

dov sjunger trumman

sandskallror
fotskramlor
ljuder

sand virvlar ökensång

flamma stiger

var är du mitt hjärtas sång


jag är där när du ropar svarar vinden

hon steg in i tomheten
tystnadens mantel föll i mjuka vågor
in över

du är inte endast här för leva
du vandrar din dröm
passerar

är slöjans smekning
är ljusstrålen
är droppen

är kärlek

varför söka gripa fast det vackra
när du är redo kommer jag till dig
livgivare

jag stiger in i vindarna
är vindarna

strömmar
lever
böljar
smeker

jag stiger ut i ickesolen

var är du mitt hjärtas sång

känner dina händer beröra

dina läppar
snudda
vid

ser sandkornen gnistra
dina ögons ljus är hos mig

du lyfter mig

in i
tomhet

jag böjer mitt hjärta in i himmelssfären
kärlekens
visdom

Fjärilsvingar
han sitter vid elden

vill svar


det är den nionde månen


han sitter vid elden

blåser sälgpipa


han ser henne skymta i dalen
hennes sånger lindrar ropens smärta
han ser henne skymta i kärleksljus

sakta

fylls han av visshet

han sitter vid elden

blåser sälgpipa

locktoner ringlas viras mjukt
runt hennes midja
hon dras
till

sträng spänns

under i hans händer böjs vid båge

skål dricker pilsaft

flämtar

sjunker samman in i hans kärlek



en fjäril flyger in i elden


fall
vattenmantel faller


faller ned över
axlar

hon skimrar regnbågsklädnad


solvind sveper
om


vattenmantel

stiger

upplöses

droppar dimma ånga
böljar mjukt
smekande

molnblomma bär henne inom

seglar
stilla

in i hav

där de inte syntes utåt
fastbunden låg hon slagen hade regnat länge över
sparkarna likaså

bara på platser där de inte syntes utåt

under kläderna var hennes hud marmorerad i
alla tänkbara jordfärgers djupa smärta.

han närmade sig delade ut slagen
förlustade sin råhet
allt var mörkt
han lämnade

hon sökte se stjärnorna
hoppades att
det var slut

han återvände
det fanns inte ett mönster i slagen i återvändandet
hon visste aldrig

fastbunden låg hon slagen hade regnat länge över
sparkarna likaså

hon var inte mer

han kom åter med grymma ansikten i följe
de steg fram till hennes fastbundna kropp

använde henne brutalt
lämnade fläckar överallt i

till slut tröttnade han slängde ut henne

hon vandrade länge brusten,
manshänder sträcktes fram de slog hårt alltid

hon kryper in i mosstäckets famn under trädet
ser stjärnorna
är stilla

”utanför ramen”(sökandet efter perfektionism)
Vattenfallen visar
det
Molnen visar

Visar klart och entydigt polerna, kanske undrar du nu vad detta är.
I min värld
vandrar strömmar vägar riktningar i varandra, är ett evigt oändligt flöde

riktningsupplösning

riktning är för orientering
förhindrar yrsel

moln seglar stilla dröm det är en vacker gest stilla rörelse gest
liv viner virvlar
förbli stilla
seglande

i

medföljande visshet


Planen planerar livet, den mänskliga planen planerar livet
Varför inte istället med insikt se den stora planens skönhet

Se
Albatrossens vingars

skarpa

Örnblick


Den stora planen är inte perfekt och är perfekt

är acceptans

olikheter blir likheter
mångfaldens skönhet
ära vare liv


kroppar byggs, muskler pumpas

yttre fasader, fasadfärger
lager på lager målas över
förskönar
oljar in
smörjer

kroppar oljas in för att musklernas perfektion skall framträda,
då omfamningen läggs runt, åker korken ur flaskan
väloljade blixtar
snarare en kropp

på tivoliplatsen finns/fanns en stor kanon
i den steg en människa in och sköts iväg

katapultverkan

då den utlöser är det för att rädda liv,
det är inte fallet då kroppen glider ur greppet här


smörjer munläder
väloljade kulor
skarpladdade vapen med förgörande kraft

den stora planen är inte perfekt och är perfekt.
I den världen är acceptans, olikheter blir likheter.
mångfaldens skönhet
ära vare liv
*
*
*
målar lager på lager över
förskönar
oljar in
smörjer egen smörjer andras blick

Se så vacker jag är.

sökandet efter perfektionism in i den minsta detalj, i yttre betraktelse av.
så till den grad att liv aborteras, de liv vilka icke motsvarar förväntan,bilden av perfektion.
det strykes ut varje stråk av det vilket faller utanför den färdiga/gjorda bilden.

de strofer vilka bringar verklighetens/oändlighetens eviga skapande skönhets vilja
stryks ut

Planen planerar livet, den mänskliga planen planerar livet
Varför inte istället med insikt se den stora planens skönhet

Se
Albatrossens vingars

skarpa

Örnblick


Den stora planen är inte perfekt och är perfekt

är acceptans

olikheter blir likheter
mångfaldens skönhet
ära vare liv

Vattenfallet visar
Molnen visar

Visar
klart
entydigt
polerna

moln seglar stilla dröm
det är en vacker gest
stilla rörelses gest

liv viner virvlar - förbli stilla seglande medföljande visshet

ära vare liv

åttklang

hans kropp

Månmoder strödde silverpärlor i sjön
vitljuset andades
klingande
gled
ytan

undan

hon
var innesluten i sitt själv
såg in i vattens
djupbilder
hörde skogarna dåna
hörde vindarnas sorgesånger
havets tårfloder vina genom
hennes hjärta

lågan, den skimrande handskålslågan
flämtade flimmerljus
varsamt lade hon den i stenskål
innerlighetsljuset
syntes
vida

hon den älskande
stod högst upp
på klippans platå
hon såg
dimmor skingras i dalen
långt bort såg hon
sorgetåget

hennes skri
genomfor
vinden
hennes sorgevingar flög vida
omfamnade
smärtan
hon
drog
indigomantel över
sig
täckte
huvudet med dess vida kapuschong
vandrade
stilla rörelse
med stigen
ned efter runt klippans sidor

Stannade vid dess fot kände markernas händer hölja sin frusna gestalt

Nära såg hon sorgetåget
män med fotsida kläden
hudar skimrade brons
hon såg hans violmantel bölja glanslös
såg den lyfta såg vingarna sväva över
den vita ståtliga hästen vandrade med böjt huvud
manen svansen hängde stilla vind
inför henne drogs svart sorgemantels hud över dess liv
männen lyfte hennes älskades kropp av
springaren stegrade sig högt flög
med vinden åter in i sol
männen lade hennes älskade
i markbädd av mjuk mossa
stenar vandrade runt
vakande eldar tändes däri
hon föll på knä
berörde hans
lämnade
kropp

ur sitt hjärta lyfte hon två brinnande facklor
lyfte dem in i vind
bad

må det ske

hon såg kroppens skal
ur hans bröst steg
den sanna bilden
vit skimrande
regnbågsljus
den rätte
stiger
fram

hon känner
hans sannhet
hon ser
honom
stå väntan vid hennes sida
omfamna
utan att omfamna

händer smeker
indigomantel av lägger
deras händer om varandra
lindar band
runtom

de böjer sina huvuden
in i viljande svar
i stilla rörelse vandrar de stigen
upp för runt klippans sidor
Månmodern
hälsar dem
de stiger
in i sjöns
vatten

stiger upp i vita klädnader

hon lyfter
skimrande
handskålslåga in
han gives
vandringsstav
deras ögon är i varandra
dimman stiger ur dalens händer
markerna haven vindarna skogarna susar ljusdans

violljuset skimrar runt de enade
de ser en vit springare
vänta i
dalen

han täljer

Se den gamle sitta i solen
han håller en kniv i handen

han håller en gren
en kvist

en bit av ett träd i den andra

Länge sitter han och ser träbiten
vandrar in i träbiten är ett med trädet

han ser ådrornas riktning

känner flödena strömma inom sig
blir varmströmmar

han andas

lägger kniven mjukt an
rörelsen är mjuk följsam smidig

flisor regnar ned små lockar stora lockar
flisorna är inte flisor

den gamle ler

flisorna
är inte

flisor


Trädet är där
står framför honom


de talar med varandra
i sam språk.

gjord bild

den kärlekstörstande
den kärlekshungrande
söker sig allt längre bort från kärlek
genom den gjorda bilden av kärlekens ansikte

vattnar

jag vattnar jag vattnar jorden med alla mina ord

en gång tårar

ser ljusblommor växa in i himlen

friskog

hon vandrar i
friskogen


fötterna är bara
kännande


hon bär en mjuk hjortskinnsklänning


ögonen är fria

runt halsen ligger blå stenar


hon andas lätta steg

Fjärilar dansar med henne

hon är lycklig




fångstnätet kastas över
dras åt


du sitter i en fångstgrop
tillfångatagarna bär alla stenar i hand
var gång de passerar kastar de en sten på dig

varje sten gör en linje i luften
väver

svart lock

locket
nätet blir

tätare

tätare

till slut
ser du inte ut

ser du honungspärlan
hon spottar ut den

med den linjen förs du upp, ur

hon vandrar i
friskogen


planlöst
vindar sjunger

böljande svepande vågor
gröna

I händer synes solblommor
Maskrosor

så visdomsfyllda
våra tankar flyger
tar över
förvillar

gör oss irrande

underbart vore det då vi blir planlösa

lösta från
tankens plan

planen planerar vårt liv

det
gör att vi går vilse

inte ger oss tålamod

vi svischar förbi

lägger våra händer i "fel" händer

Ser alla kroppar röra sig
ser hjärtans liv
ser obalans


rosa
vindar viner
grön böljande rörelse
vindar viner
så ock jag

moln seglar stilla
dröm

så ock jag

det är en vacker gest stilla rörelse gest

liv viner virvlar - förbli stilla seglande medföljande visshet.

livet är inte alltid rosa,
då virvlarna stannat
kanske vi orkar se den rosa färgens sannhet

Denna dag har böljande sammetsmantlar
regntunga
regnfyllda

tuuuunga

fyllda
levt

droppar har klingat

detta eländes regn

klingat

sånger
sjunger

sorg
sorgen är mycket vis

solblommor

de är vackra

elva strofer

Fryser

Fryser i
dag


vägs silverstoff faller in i ögas oval

tår smeker båge

still

barsteg förs av

osynlig hands

värme

bort från

adiafora

sitter i stenblommas skimrande bladhand


beundrar blads
nät


läser in


lyfter händer

fingrar möter

månsilvertrådar

spinner

väver

sömmar

klangklädnad


skogstjärnens spegel är öppnad

nu dansar hon dröm
in i gryning


emellan; hinder
Lyssna

till

vindens susning

emellan,
hur kan ett väsen stå emellan

vara punkten
hindret i mitten

skeende
stillbild av

stillnad bild av en ström av en rörelse

A står i den ena änden
B står i den andra änden
C landar i mitten

plan
planerar
tillvaro
rörelse
skeende
uppgift

C landar emellan
mitt emellan det tänkta

var sida om
emellan

tre punkter på i rad

kan värna om varandra
vandra med varandra

den vandrande gesten är vacker

Nu startar vi bilden

hinder
emellan

flod
flods inlopp och utlopp
havs synliga in och utandning

sten
flod

meningens liv
vattnet strömmar runt sten
blir gemensam rörelse

Posivitetsbilden blir harmoni.
Negativitetsbilden blir är ett hinder

är hindret ett hinder eller är hindret där till insikt

Havet gör likadant
det uppstår en levande rörelse
Vinden gör likadant

Lyss till regnet
Lyss till vinden

Ser du problemet och låter det vara problem eller ser du dess gestalt.
Hindret, problemet kanske står där för att tillsäga dig:
Ta emot den hjälp du får eller gives.
Var inte rädd,
hjälpen gör dig inte ofri,
binder dig inte,
binder dig inte vid,
den gör dig vid,
den befriar dig,
Det är din tanke om gengäld vilken binder dig,
Maktstrukturtänkandet.

Lyssna

till

vindens susning

en dräkt
sitter i molns famn
ser
ned

vägar
rondell

rusningstrafik

Rusningstrafik

splitterväsen

massa av svarta prickar

splitterväsen

stegen
svischar
förbi

landsväg

lugn
stilla rörelses lugn

känner livets puls

endräkt är en vacker gest

är

mångfald
skapar skönhet


dityramb
Bliv vid städja
bliv städse

vid
vida

mantel faller ned över axlarna i mjuka svall
blick lyfts ur tyngd
ögon öppnas

kisande varsamt
uppåt

inre djup varm susning


dityramb, jubelhymn


Städja
anställning
ställd an
var ställd an

svara an till

önskan
livsönskan

vandra i

harmoni

befriade tyngdstegs
känslosvall




den givande gesten är vacker

skönmålad värld

kulisser

förför

det finns inte faror i denna skönmålade värld

sakta dras kulisserna undan

Du ser henne stå med en djup urringning, ett djupt dekolletage, hon visar brösten, klänningen är prålig, visst är hon vacker att beskåda,
det pudrade ansiktet är en fasad.

Kulisserna dras sakta upp
ridån glider isär

scenen framträder

Väsen rör sig, de bär olika konstitutioner,
ridån faller
de visar inte längre upp sig
dekonstitution

korthuset har rasat

klädnaden faller sakta av

ridån faller, det synliga bröstet skyles
fram stiger hjärtats röst

Den givande gesten är vacker;


glaset är inte glas

ser du
flaskan falla

ser du
vinden susa

ser du
glasbitarna

ser du
den vackra glasmosaiken


livets väv

vi tror
den är långt borta

ser du den
den är där

glaset är
inte
glas

glaset är
en slöja

då hjärtat talar
framträder skönhetens ord till dig

bugande gesten
den bugande gesten är vacker;

Hon sitter i hjärtkammaren, sitter utan stöd
den smala midjan andas stilla rörelse
förenar ovan med nedan
nedan med ovan
är morgonrodnad
är skymningsrodnad
runt midjan bär hon bandet
tvinnat
av ljus av mörker
av mörker av ljus

klädnaden
skiftar vit skiftar indigo
in i varande
strömmar
små pärlor
stjärnor glittrar
tinderdröms lyster
sidenvågors pärlemorsvall lindas
faller i mjuka vågor över intarsiagolv

bak ögonlock målar
mjuka penslar fram livsväv
hon håller vackerram i hand
sömmar med silvertrådar hjärtats rytm
andningen följer rörelse inom utom
hon hör vågen närma stranden
ser sanden sköljas vändas
steg träder fram sakta
vatten dansar solguld i

hon kastar upp vackerram i intet
ropar viskande
allgoda visa
giv mig
svar
allt upphör i är
sömnaden öppnas målas inom tempels valv
hon hör stegen sedan länge vänta
ser riddaren buga inför slöjan
han lyfter icke blicken
väntar
de väntar
solvind andas lyfter slöjan av
hon smeker hans längtan bjuder honom in
han lyfter blicken
hon vet
känner
det hon aldrig känt
söker fly
solvind andas
lindar slöja
om

se vår vilja i kärlek

vet att du ser
Står i vattenfalls
blomblads dofter faller över

mina händer
tar emot

silverdroppar
sköljer över ansikte

träder ur
står i sjö

dimmas slöjor sveper om
klädnad våt avslöjar


jag vet att du ser

skog susar stilla
ljusstrålar dansar ned genom kronor

Fåglars vingar
Fjärilars ljus
helt stilla står jag

känner dina armar
omfamna
känner
lugn

minns vattenfalls strömmar om

månmoderns dotter
Hon
känner de vilka ser
Hennes
stora ljusglädje är

att svepa med runt i skönhet
Hennes
ljus är

vitt
rent
klart

hon är månmoderns dotter
skriver daggens droppar
skriver alla droppars tinderljus
det var säkert honhon känner din skönhet


allt blir bra för dig

allt blir bra

så känns det
det är
det jag vill förmedla

Ser du min hand

den håller en Regndroppe
varsamt

ser du regndroppen bli

en
bubbla

den flyger tyngdbefriad

ser du strimma med ljus

den fyller droppen
runt

strålar varsamt regnbågssånger

Ser du regnbågsbubblan öppnas

den är nu regnbågens lotus runt ditt hjärta

den viskar
allt
blir
bra

mollfamn
liv höljer
om

andas om

är
den höljande gesten

den höljande gesten är vacker;


du är tillåten att träda innanför mitt personliga revir
du är tillåten att stiga in i min aura
i min eteriska ström
i mitt andeljus

Du vandrar i mångenomlyst månsilverdal
luften är hög
ren att andas
Stegen är
omöjliga att framrusa
luften vill att du är
höljande

du är inte kropp
du är dimmas
slöjor
du är slöjor
av silver
av guld

Du är månträd med silverblad med guldblad

känner du vinden beröra bladkinder

blad
rodnar purpur
dina steg är
rötter
är
valv
är
broar

dåtid
framtid förenas
i stam

valv
är mellan

förenar

Du känner livets strömmar
du faller stilla in i rörelsen
dina fingrar rör vid
strängar
strömmar
hår
svall

du rinner med
är inte slöjor
är slöjor träd vatten av silver av guld

morgon vaknar
rodnande kinder

dalen är glödande koppar
skimrande faller
grön klädnad
över

andas smaragd

dina ögon äro brunnar

djupt blå
dina läppar äro
sötma

svarttankar virvlar över in
mörkermoln
böljar
rullar

sakta

över
in
tar över

Fågel
silverpil viner genom luften

är svart en kula ett klot
ett kvävklot
ett hot

du lyfter armarna runt dig söker skydda dig
kryper ihop
räds
väntar att den skall falla
den faller
det sker inte
du slutar andas väntar
väntar.

I den väntan ser du känner du havet andas
du känner mildvinden omfamna dig

du sitter i mollfamnen
den berör dig
djupt

du ser dem skrida fram inför dig
de omsluter din hand
tackar dig för
din närvaro

för att du är du
de är
dina stunder
ditt liv

Inför mötet med många av dem stiger tårar in i dina ögon

tårarna fylls med värme
omfamnar stunderna

stunderna rodnar

morgon vaknar

rodnande
kinder

dalen är
glödande koppar
skimrande faller grön klädnad över
andas smaragd

dina ögon äro brunnar

djupt blå
dina läppar äro
sötma
mollfamnen
giver dig

ett frö
till
liv

ditt livsfrö
vaknar
gryning

den höljande mottagande gesten är mod;

sju strofer

Omfamn
Regnet stillnade allt blev stilla
mjuka mantlar
djupt violetta böljade
en strimma en springa öppnades
skimrande solstråle föll över mig runt
luften marken andades mättnad

åter lade jag mig ned sakta sjönk jag in i jords famn sover åter dröm

marken förde dofter till mig, fylldes av
längtan

strök sakta undan mjuktäcket andades
omfamnen
andades i klarnat ljus
i fred i den ostörda fridens samtal, där allt strömmar i varandra

längtan bar till älskad skog
stannade ett ögonblicks förväntan precis
vid steget
inför

andades djupt in
svarade till
möttes
av ännu nattskogens mörka skugga
vid svepande mantelrörelse fylld med kärlek sveper om
i indigoljuset talar silver
överallt droppar
klingande klanger
vibrerande liv

stegen befriade lätta sköna steglösa stegfyllda
älskade ormbunkar väntade
hälsade jag kröp under
satte mig stilla väntade rostilla
längre bort nära i såg jag vita stjärnor
skogsstjärnor dansa
lycka föll in i mig

följde
andades djupt in
svarade till
möttes
av
mossa
mjuk grön mossa
mossbädd

rullade ihop mig i stjärnljus vid tjärnen där vi alltid talade djup.

Lyft ansiktet

lyft
ansiktet

se

solens sanna ljus

lyft händerna

in i

regnet

se

vattenfalls strömmar

känn


regnbågsljus kristallsånger

ljuda


inom


Kanske
Kanske är det så att den aningslöste vandrar bort från att förstå,
Kanske är det så genom att aningen blir löst från kroppen
Blir förstå
Ande
Kanske är det då

Hon han
Förstår

Förstod

Kanske är det då ana blir sannhet

Storkrona
Storkrona

simmar över ängen

konungslig


vacker är

du

regn faller i allt

äng skimrar

vitsilver

Storkrona

vakar över

späda

vitstammars liv


Sol finner väg

Storkrona lyfter

stegen ur



Annorlunda kyss
Din omtanke, en kyss virvlar runt mig
från tåspetsen genom hårspetsen faller ned över



Nyglänta
nyglänta

med späda björkar

blanka
vita


var vildvuxen glänta

varsamma händer renade
yta, blev en glänta

strimma öppnades i mantel

han såg tåren och lyfte den in till sitt bröst

regn föll
renade luften

vattnet renades av hennes kärlek

källans ådror strömmar i hennes hud, i hennes bröst

steg upp

frön planterades, regn vattnade, vattnade jorden

späda björkar steg fram

står i gläntan
vänder ansiktet till öster
hälsar morgonrodnaden öppnar
pärlögon

blads linjer synas
i solen

vind susar stilla
berör

stammar blanka
vita

vita jungfrur, dansar pärlors ljus
skänker ljus in i
skogens hägn.

adagioljus

Långsamt lyfts flaskan med

grönskimrande
absint


tom tomhets

suck


adagioljus smeker


amorbåge


andas
ut


flaskan faller splitter
ur


tomsteg flyr
vind

andades fukt

Älskade

Huden andades fukt denna dag, rännilar kittlade ytan, rötterna fnissade kittelsteg
jordtäcket blev tyngande denna dag, steg ur famnen lutade ryggen till vackerträdet
såg silversträngars skimmer, de var flerfaldigade färgspektra
såg de där mjuka svepande fingrarna beröra, för en stund önskade jag
luften vibrerade, såg klangerna de ohörbara hörbara
luften målade dem
vinden kände min nakenhet skyndade att lägga regnmantel över mina axlar
kände den goda smekande handen mot kinden.

Suckade lugn slöt ögonen
hörde regn, vackerregn, regntrummans mjuka svepande rörelse
lyfte mig upp på fötter, fötterna smekte marken, jag blev regn, rann in i bäcken, porlade sjöng, smekte stenarna ljusa, för en stund önskade jag vände åter till vackerträdet, sjönk ned igen, såg med öppna ögon gräshavet
I dess famn dansade solkjolar gula blåbladen vitstjärnorna violljusen gullviva gullviva bliv mig när, gullviva, gullviva dansa le öppna din famn låt världen se, det gudomliga varat får din gestalt att lysa, prinsessa i universums slott där var vi blommorna och jag i ängen dansade vi jag satt lutad med ryggen till vackerträdet det höll gren runt mig, för en stund önskade jag själen var så lyckligt dansande kroppen andades stilla lugn lyfte blicken högre

Molnfolket vackra svepande vandrade seglade, svanar skepp skogar dalar ängar dofter guld silver myrrah universums slott, hovet vandrade skred fram lyfte händerna pärlor kristallsånger föll in i blads händer vingar andades, jag såg dem åter sväva cirkla runt med varandra ljusdans värmedans kärleksdans oh, så vackra för en stund önskade jag blicken drogs till ett stort blad en handskål en badskål, liten fågel fann bladet vingar spritte tinderljus glitter vi log med varandra
Regnet stillnade allt blev stilla mjuka mantlar djupt violetta böljade en strimma en springa öppnades skimrande solstråle föll över mig runt luften marken andades mättnad, åter lade jag mig ned sakta sjönk jag in i jords famn sover åter dröm
Älskade jag känner din närhet

Gullviva

Gullviva Gullviva

Dansa

Le

Öppna

Din

Famn

Låt världen


Se


Gudomliga varat får

Din Gestalt att Lysa

Prinsessa i Universums Slott

Tamarind

vidsvepande krona
susar tystro


silversmycke


badar i


månljus


under tamarind
tamr hind

bär min
talisman
inom


hjärtvingar röda

nätta svep


tyder

vägens mosaik

Kastanjeblomma

Katanjeblomman

förde mina steg bakåt till
små lekande barn under
den vida kastanjekronan

letade kastanjer, bruna skimrande blanka
barnen plockade
plockade

med röda kinder

vi bar dem till barnträdgården

Kastanjerna var allt barnen önskade såg

Nu
ser jag Kastanjeblommor från mitt fönster

ofta har jag vänt blicken till öster, där lever en Gran
ett modersträd
Kastanjeblommen lever i väster
ser den fyllda klasen, ser bilden av en vit gran

Vad annat är det än att vända blicken inåt
vända blicken inåt se dess skönhet

din skönhet strömma ut i det yttre
dina händer är speglar av ditt vackra hjärta

andas kastanjeblommens skönhet

sex strofer

Krumbuktsteg
Barnet krumbuktar för att lära sig gå, finna balansen
Den vuxne krumbuktar sig för att slippa ifrån sitt själv


Krumbuktsteg


akvedukt
vattenströmmar
drick min själ

viadukt
vandra min själ
över bron till


bukt
rundad mjuk form

Se lagunen, havet glittrar i månens sken, stjärnorna stiger fram, silver, silver
Du rena klara sjunger själen var min källa var mitt ljus.


bågar
revbens bågar

Djupt i bröstet

I bröstets valv ligger hjärtat
omslutet av händer

jorden är händer, planeten jorden är
en oval, eller en cirkel
en boll


Se barnet fatta händerna runt bollen, se barnet beundra bollen
Barnet håller bollen tätt intill vill inte kasta iväg det barnet är.

Djupt i bröstet är hjärtat, i hennes inre strömmar hjärtats skimmer
Stiger upp stiger in är barnet är sant liv.

de dansar runt
de bugar och krumbuktar
bugar sig till marken
får svårare att
andas

hjärtat ropar;
jag kvävs, res dig

res dig ur gravens kammare vilken du bygger genom dig själv

se ljuset uppenbaras, bröstkorgen häves

Självet häver illusionen
prakten faller
krackelerar

bröstplåten, harnesk


Hjärtat ropar; res dig.

se den bördiga jorden bli lera, torkad lera utan grönska, en plan uttorkad yta.

Hjärtat känner viljan

bröstkorgen
hävs

andningen frigörs, blodet strömmar
växterna återvänder
grönskande är
dalens liv

Korg

revbensbågar fästade vid bröstbenet, sternum, omgärdande, skyddande rörliga är dessa bågar.

skytteln väver mellan bågarna
vasskorg
videkorg

Livets frukter

Livets frukter är i korgen i
bröstkorgen

bröstkorgen
häves
andningen
befrias

Hjärtat lever

fasta former upplöses

bröstplåten
upplöses

Bågar
Valv
Broar
Bukter

innanför bröstkorgen ligger hjärtat bröstkorgen består av muskler av ben av brosk av hudar av alla elementen bröstkorgen bär hjärtat inom sig, i händerna.

jorden är händer, planeten jorden är en oval, eller en cirkel, eller en boll.

se barnet fatta händerna runt bollen, se barnet beundra bollen
Barnet vill inte gärna kasta bollen bort från sig.

nu kastar barnet bollen
barnet vet att bollen aldrig lämnar det
bollen

faller

alltid

in i
dess famn

Barnet fylls av djup innerlig glädje, det tar inte krumbuktsteg för att slingra sig bort från sannheten, det tar krumbuktsteg i glädje för det vet att stegen slingrar sig ringlar är porlande vatten in till sitt själv.

det lilla barnet lär sig gå, lederna, lemmarna är krumbuktande utskott
barnet upplever lemmarna vara hindrande, de är i vägen
barnet upplever att lemmarna hindrar dess framfart
de utskjutande lemmarna hindrar barnet
Barnet upplever att lemmarna rör sig
av sig själv, de hör inte till kroppen
ändå gör de det.

Se djuren se kalvarna, fölen, de nyfödda djuren, de gör krumbuktande steg.
dessa steg leder till balans.

Fjärilsbetraktelse
Vingars skira lätthet soltrådar
smeker fram vinds gestalt
följsamhet tillhörighet
blomman väntar
fjäril lystrar

värdväxt
värdblomma
värd
vård

vårdande gest
samspelar

eko av med vinden ger
varandras liv till
varandra

nektarförbund
nektariniskt förbund
nektarium är
blomma till fjäril

så öppnas kronans blad
solögons silver ler
bjuder fjäril att
dricka

gudadryck
soldryck
kärleksdryck

sitter helt stilla breder ut vingarna
andas andas sol

känner
verkligt vetande känna
solen beröra

känna
solens ljus stiga in, sjunka in

väcka rörelsen, vingarna vibrerar helt lätt

så är fjärilen åter i luftens sfär
vidrör, berör

gudadryck andas

fjärilen möter fjäril
dansar runt med
varandra
varande

kärleks dans rörelse

ägg lägges pärlor lägges säg var, säg var

hos värdväxten, i värdväxtens händer
sol vind vatten jord stjärnor berör

larven vaknar led efter led, led till led
en kropp flera kroppar
delar
rör sig

hårstickor fjun pilar spjut strån päls följer med
mjuk gladgestalt sjunger

oh, vilken vacker värld jag är, mumsar smakar
utforskar
upptäcker

krumbuktbuktkrumumom
tingelingningningensingsång

sätter sig stilla lystrar
känner soltrådar

vävas
lindas
vävas
om

i min linda drömmer jag stilla liv


ser ut att vara tung sten
vem är jag
jag är

vingars skira lätthet
berättar solens trådar
ljusets trådar

Solens sång

målar fram vinds gestalt
sjunger vinds sång

är följsamhet
är tillhörighet

vet blommans väntan

Vad är det fjärilen berättar,

Fyrkanters fyrkanter
liven vandrar i fyrkanter, lever i fyrkanter, blir fyrkanter.

Visdomen i runda former är vishet
Djup vishet.
I den runda formen
rinner
vätskan
av,
faller in i sanden
silas
filtreras.
Öken
är fyrkanter
förbrända ögons ljus
de irrar vilsna
jag smeker sanden lyfter dess damm
ser sanden omfamnas av vind
ser solen smeka
ser sanden uppfyllas
ser rörelsen
ser stjärnornas sannhet
sanden faller stjärnornas ord faller in i
sanddyner
vågor
hav andas

Visdomen i runda former är vishet
djup vishet.
I den runda formen rinner vätskan av,
faller in i sanden
silas
filtreras.

Oasen vaknar
Där är skönhetens stilla tystnads liv

liven vandrar i fyrkanter, lever i fyrkanter, blir fyrkanter.

Jag lägger den ena fyrkanten i sanden
Lägger den andra över
Det blir en stjärna med
Åtta vägar

Stiger in i dess mitt vilar stilla tystnad

Han kände
Vemodsluft


andas


han
den gode



kände min tår


genom molnmantels strimma


sträckte han handen


kupade varsamt om


lyfte tåren till sitt hjärta



gav mig värme

silverdroppar
Möter silverdroppar överallti blads händerförundrasdras in imedskönhets kristalljushörohörbarahörbara klangertystafylldauppstigasvepa ombära


Regndal

Regndal


Silversträngar


Alla träd omfamnar


Fingrar vidrör

Mjuka svepande


Silver ljus

Vibrera



Ansikte vänds till hjärta


Hand

Lyfter


Varsamt

Stilla

Blygögons våg



Möter

Värme

Blads hand

Smaragdljus strålar nära

Pärla är klarljus tystnad


Stiger in

I
Är

Dig nära

nio små steg

Tatueringen
Hon vandrade med såriga fötter

ögonen var böjda till marken
fransarna
målade

skönhet
inom
dröm


rygglinjen var en böjd stängel
blomman
var sluten

knopp

vilade stilla

i

hjärtvingar

hon räknade varje andetag
till

detta

sluts början

dagarna nätterna stegen var långa

han såg henne

följde hennes steg

övermannade
henne

han sökte tränga in i henne

varsamt hårt



hon brast

tusen blodregnsfjädrar föll ned över hans rygg

hon andades bort


tusen blodregnsfjädrar målade

tatueringen av hennes brustna hjärta


Lerfjädern(ur en bils perspektiv)
Vattnet forsar över mig

händer tvagar
bubblor
skimrar


Vattnet forsar över mig

I

Över

Allt

händer torkar
sämskinn

hudnärhet putsar

jag strålar jag skiner
känner mig
vacker

vägen ligger framför

dammet virvlar

groppöls

vatten

stänker

lerfjädrar


de vackra
ler


menande

vecklar ut solfjädrar med en pisksnärt


jag ställs in i bon
garaget

jag gömmer
mig


Andas stilla vackersjäl

Andas


stilla



vackersjäl



Var i ditt själv




lockas icke till flyende smärtsteg



Andas

Andas

lyft dina vingar


Andas

Andas

stilla


Se

din rädsla stiga fram

omfamna famna om rädslan med
din kärlek

känn

rosenvingar omfamna

Er


lämnar jordbädden
I gryningen lämnar jag jordbädden

sätter mig vid bäcken hör
strömmar kalla

lägger ögonen däri känner
linser klarna


Maskrosen bjuder mig morgonmjölk att dricka
florstunn skrud lindas runt kropp

jag vänder åter till min fridsbädd
lägger mig stilla

sjunker in i jords omfamn
vilar stilla
värmes
ljus

timber
forsande
timret dånar virvlar

berättar för dig om livet,
om skogarna,
om markerna,

hur de fann rötter,
hur de växte upp mot ljuset,

berättar om djuren, de fyrfota, om de vingklädda,
om människans frö
om elden,
om glöden vilken gavs in i människans hjärtan,
till att bruka
till att värna om
till att vara hjärtats glöd,

alltid evigt skimrande värme,
värmandes upplysandes grottas väggar,
stenens väggar.

Träden berättar om människan vilken växte fram ur fröet,
växte upp,
växte ur fröets kapsel,
blev vackerblommors doftande skönhet,

med svepande händer,
svepeblad med skrivna smäckra skira linjer,
varje deras steg följde linjerna,
de var svepeblad,
de var omslutna av blad,

se skalbaggens kroppstyngd, se vingarna skimra,
se solen öppna vingarna, hör den djupa sången,
se skalbaggen, vet dess visdom.

Människan vandrade, stenar lades i ring, de satt vid eldarna,
samtalade,
sam talade,
sam sam sam
tal ade
sam
sam
talade samman.

reste sig över sitt själv,
eldarna slocknade i glömskans ögon,

det fanns platser där glöden ännu skimmerandades,
den glöden lades i ännu rofyllda sinnen,
dessa sinnen planterade glöden i hjärtans rum, dessa frön vaknar sakta.

Se timret se det forsande vattnet.
se yxan vina genom luften,
se sågens tänder,
se skogshuggaren hör honom ropa timber,
den höga furan faller med en dov duns,
marken vibrerar, skälver, trädet vilar stilla, kronan, grenarna, allt skalas av,
Rötterna är i hennes sköte i hennes hjärtfamn.
Timret rullar i forsens virvlar.
Virvlar,
se honom hoppa från den ena timmerstocken till den andra med kroken i hand,
se timrets väg till bräda till hus, hör timrets saga, vet dess sanna ljus.
Timret virvlar i forsens dånande virvlar, kronan grenar är avskalade,
Timret är tankarna, är det ouppmärksamma livets strömmar,
det virvlar, själen ropar högt: se upp du krossas.
Forsen virvlar i bröstet, hjärtat skälver,
Skälver in i tanklöshet,
Tanken är gärningen
Hjärtats röst är kroken vilken söker få dig att stanna,
Timret är tankarna, är det ouppmärksamma livets strömmar, det virvlar,
själen ropar högt:
se upp
du krossas.

Forsen stannar

Du är åter i de höga skogarna,
Du hör honom ropa timber, trädet faller med en dov duns, en bejakande duns,
Marken följer mjukt trädets rörelse.
Han smeker stammen, skalar varsamt av grenarna, kronan.
Han känner med handen han karvar ur stammen, han känner vet stammens linjer,
han lyssnar han ser, kanoten är där. Han bär den till flodens vatten
Håller paddeln i handen.
Kanoten följer flodens strömmar,
han för paddeln fram och åter,
fram och åter
Sitter i dess mitt.

Rofyllt sinne
Uppmärksamt sinne

Ro

Fyllt

sinne

Endast där lever
det rena klara vattnets samtal

Ur källan kommer det

Kommet ur källan talar talets sanna väsen

Förenar tanken med det otänkta, otänkbara
det otänkbara med det tänkta

känslan med det okännbara
det okännbara med det kännbara

förenar det synliga med det osynliga
det osynliga med det synliga

det hörbara med det ohörbara
det ohörbara med det hörbara


intet var där

en illusionistisk rörelse for genom rummet
intet var där

gråskimmerblommor
gråskimmerblommor

seglar
bär silverdroppar inom

händer
sakta öppnas

klanger
in i

ängens



famn


Natt
De mänskliga ljuden oljuden har tystnat

Vinden
Vind andas
Natt


Blad
Löv risslar sjunger med vind

De var aldrig borta

De lindade sina liv runt trädens grenar i vinterns rörelse, sjalar slöjor värmande täcken grenars fingrar samtalade med blads lövs nerver linjer tecken berättade om det vilket är ovan är nedan.
tillsammans kände de jordhjärta strömma värme genom dem in i himmelshjärta kände ljus strömma genom himlars händer in i jordhjärta.
tillsammans uppfylldes de av sommarängen i det inre andades ut dess spegling vinterängens skönhet tindrade rent vitt ljus

tillsammans kände de de godas vilja
vind lyfte täcke
pärlor tindrade
öppnades
blad
löv
sjunger

natts sånger

i stegen lever dagens ljus självklara snubblande sökande önskande viljande suktande vetande
natten ler in i stegen inte elakt ler kärlek ler värme ler inre ljus viskar
lyssna till stegen känn stegen var i stegen stjärnvindar sveper om allt virvlar stegen vacklar vind viskar åter lyssna känn var i stegen är burna av skönhets händer

Spindelmor väver skirljusets trådar
väver väver stilla
Vandrar ut
vandrar in
gryning
skimrar
hägring

Daggens droppar bjuds att dricka

Ögon öppnas ser dagen sträcker sitt liv in i hennes morgonfamn nynnar stilla ro lämnar bädden ser allt klart ser natten i dagen dagen i natten vet var stegen är skärpta svärd blixtrar klara vänder ansikte till vind känner riktning lyfter båge lägger pil an siktar ser pilen vina känner hand kupas ömt runt kind ser vingar svepa lyfts in
läggs under träd
i jords hud
drömmer
vandrings
steg

De mänskliga ljuden oljuden har tystnat

Vinden

Vind andas

Natt

Önskar Dig en Vackerdag

Tack att Ljus och Värme Är Hos Dig

Själsöga


älskade droppar

grå

skimmermoln

seglar

sakta in i
vidare riken


molnblommor seglar i


blåskimrande händer

då och då faller

de


dropparna
tårarna


änglars tårar


över
brädden


klanger skapas


stiger in i

ögon


solar vaknar


sjunger

13 strofer

breder ut min själ
Vandrade i nyuppstiget gräs älskad vind smeker kind

såg buskar

stela

svartstreck

ljusmellanrum

fönster


spjutspetsar bar grenar


blommande vithav

kärleks solögons silver


skirljus

vitfjäril dansar runt hälar


vandrar in i äng

ser det kala trädets suckan

breder ut min själ

ber trädet lägga sig intill

luften vibrerar
trädet knakar

tättintill ligger trädet

jag omfamnar dess liv med innerlig kärlek


nynnar varmsångers liv in i kronan

ser bladen vecklas ut

ber trädet resa sin skönhet in i ängens livsfamn


jag ligger stilla

alltid


ser trädet växa

känner dess ljusglädje


älskad vind smeker min kind

jag ligger stilla

i lycka


sluter ögon ser buskar


blommande vithav


kärleks solögons silver


skirljus



Vitfjärils vingar är runt oss



Under trädet

I jords famn under träd ligger jag


i skuggan av solljus månljus stjärnljus
alla ljus
ljus

andas ådrors sånger

trädets stam
lyfter strömmar

rötterna är under mig inom
kronan är ovan mig inom

vind väcker risselsånger
bladhänder sveps öppna
solregn faller över ned in i mig



Älskade vita varg

skira grönslöjor
sveper över huden
blommande ansikten ler solögons silver
fåglarnas vingar
sveper höga sånger
fjärilsljuset
väver spinner skira slöjor
bröstkorg häves
skänker rödsilver

minns skönheten känner mina steg
hälar lyftas jag smyger lätta steg

ljungen doftar oändliga vidder är runt mig
oändliga kretsars ringar
väver
havets tång doftar
för mig nära mycket nära stannar vid hennes sida
beundrar begrundar
undrar
ber om grund

stranden är mjuk mottagande
skruden faller ned i mjuka vågsvall
stiger i havs liv strömmar väver
runt med igenom
jag andas frid
bärs in i havs strand
ligger stilla ser en stjärna känner igen

ord stjärnregn faller över ned in i mig
lyfter mig till slätternas vidsyn

möter ruinerna av
stenar suckar
stenstoder suckar
i deras mitt är storstenen
jag bidar stilla
väntar
gryningssolen stiger sakta
skrider fram
ansiktet bär stenmantel
känner spindelvävstunn vitklädnad runt
svävar lätta steg runt mellan genom stenar
berör vidrör
ännu natthimmels indigorund
öppnas
ur himmelsstrimma av ljus
dansarfjärilar ned över mellan genom stenars krets
jag ställer mig i storstenens hand
lyfter armljus upp vänder ansiktet till
ser Solen skrida
hör stenars stenstoders djupsång
stiga värme
vind sveper om
bär mig
åter

I jords famn under träd ligger jag


i skuggan av solljus månljus stjärnljus
alla ljus
ljus

andas ådrors sånger

trädets stam
lyfter strömmar

rötterna är under mig inom
kronan är ovan mig inom

vind väcker risselsånger
bladhänder sveps öppna
solregn faller över ned in i mig

Älskade vita varg

Kom lägg dig här under trädet var mig nära

Skirslöjor

Skirslöjor

andas

vind smeker

solögon strålar
glädje

Skirslöjor
andas

böljar strömmar

vind känner

smeker varsamt undan

solögon strålar

vingar

skriver

skönhet
blommande kronor

Vindar

blida
andas


träds kronor vibrera

vingar skriver

blommande skönhet

viker undan skugga

solögons strålar

blommors leende ansikten sjunger hjärtsånger


Skirslöjor
andas

böljande svävande violljus

vind

känner

smeker varligt

undan

undran

solögon strålar

leende ansikten
sjunger


skirslöjor

andas

vind smeker varsamt undan

sol strålar

ängens blommor sträcker armarna in

ansikten ler

ler

sjungande ljus

Skirslöjor

seglar

stilla rörelse


vind
andas

smeker varsamt undan

de badar i silversjön

Solögon strålar
blommors ansikten ler armljus
dansar
sjunger

Sols
värme

omfamnar träds kronor

blad
öppnas
solregn faller in i

blommors ansikten
strålar

solfötter dansar
sjunger hjärtsånger i


slånbärsblom

från min plats under trädet i dess vackerhägn
upplever jag stor rikedom, hudarna genomströmmar mig med evighetsflöden
med livs
liv

jag ser dem släppa grenarna

vandra vid båge
med sol

sakta närmas föras
dras samman

deras fötter smeker upp
prismaljus

ser dem samlas i cirkels
kretssång

från jorden stiger den upp
strömmar genom
flyter ur
munnar

vänster hand är knuten över bröstet
i vid båge lyfter de den vänstra handen ur bröst

flyger i bågvidd utåt
hålls öppen
i väntan

i den högra handen
vilar svarta spjut

svarta spjut
står i
ring

ur ögon blixtrar vitsols ande

jag ser dem lyfta spjuten samtida

högt upp
mot

stanna vid

gemensamt faller
stöten
dovt

dov värme sjunger jordens hjärtstämma

de vita skira

vandrar bågar mellan

runt

svarande lägga hands ljus
i hand

de står i ring med svarta spjut med vitjungfrur skira
sida vid sida

solögons silver ler

jag ser din blå oval svälla
ditt blåa bär
i mitten

längtar att dricka din djupt vinröda saft

smörja mina nerver med din vackerolja


mötet

De vakande skogarnas höga sånger ljuder vida svepmantlar
vandrar genom i över
lyfter skuggljusen ur dalars djup

fågels vingar färgas blågrönasilverljusslingor
fjäderpennor
skriver
himlens tecken
silverregns droppar faller in i mossans mjukhänder

Skålar skålar vandrar slingor mellan stammars viljande längtan
Flätar gyllene band samman
Lindas runt handleder
Kronor andas vida
Blads pärlor
öppnas
Grönskimmermantlar långa svepande
smeker ängastegen lyfter hälar ur

Skålar skålar vandrar slingor mellan stammars viljande längtan
Väntar svar
Svarande
Vilja

Han kommer från öster
Hon kommer från väster
De förenas
i hjärtats
hamn.



Blad runt sjö

Runda varma stenar


Ur ålders


Blad runt sjö

Strömmar mötas


Flodvatten forsar in


Stillnar vid

Bäckalivs
lugnrörelse


Elden brinner hetflammande glödbädd


bykkarets vatten
dansar
ånga

kvinnan

tvagar
tvagar
tvagar

hennes händer är röda svullna

hon lyfter

trött
höger arm

sveper hand över pannas öga

ångan dansar pärlor

hon lyfter kläder ur

kjolen är knuten ros på höften
vader skymtar
bara fötter
smeker
jord

hon lägger kläderna i gräshav

lyfter dem ett efter ett
ler kärlek

hon håller varmsten i hand
tvagar
tvagar
tvagar

spelar stenvattensång vrider ur

sköljer

vrider ur

ser snodden

släpper

ler ljus

lägger sitt liv i vinds sånger
ser vingar famna
om

Runda varma stenar


Ur ålders


Blad runt sjö

Viskar
orden


Det vackra

Beskåda
det vackra

beundra
det vackra

ställa sig utanför

eller

stiga in i sitt andrum


beskåda



tingens rörelse


stegens rörelse


steg så mångahanda

svåra att urskilja
tydliggöras
*
*
*
be

sitt själv om skådande




en




ödmjuk bön av sig själv till sitt själv


jag ber mitt själv att öppna andens ljus


Andens ljusväg


I det ljuset uppenbaras ljuset


Alltid.


Slånbärsbeundran

jag lever med slånbären förundras över denna skönhet.
ser de stela grenarnas svarta linjer, stela svarta silhuetter,
de är verkligen stelbenta,
ser de vassa taggarna,
svarta spjuten.

Ser knopparna, små pärlor
sakta öppnas de
möter skira blommor
Älvväsen.

skira vita kjolar med solögons silver

Det finns intet öga vilket icke fylls av ljus av dessa.

De är ett hav av vita fjärilsljus.

Det är en vacker bild att leva med i vårens rörelse
Den visar vintern
Den visar blomningen
vilken sker i
vithavet

Då tanken förblir vit.
Då tanken
är tanke
själen
är själ
anden
är ande
jaget
är jag

allt är ett

Lever i inre frihet till förverkligandet av sitt själv.

Slånbär, Prunus spinosa
i vårens tid synes svarta linjer, grenar likt blixtar, taggar.
Vita ljusstrålande blommor på bar gren.
Tre är mycket viktiga tal

tre vägar
nu
framtid
då
då nu framtid

Tre dygn, tre frostnätter
leder till mognad.

Vid tre vaknar njurarna,
njurarna är tvenne,
Två embryoliknande former.
Huvudet har ögon, ekrar

Solhjulsekrar.
Solembryon,
Soläggsembryon.

Dessa renar,
Förbereder,
De är omslutna av kroppen av huden.

Slånbär är indigo.
Saften är stärkande efter sjukdom,
Tillför ljus under den mörka årstiden.
Oljan är god för huden att höljas inom,
Njurarna bringas till harmonisk balans,
Det sängvätande barnet kan vakna torrt.

Se de sista orden; det sängvätande barnet kan vakna torrt, lägg sedan till:
De är ett hav av vita fjärilsljus.
Det är en vacker bild att leva med i vårens rörelse,
Den visar vintern,
Den visar blomningen vilken sker i vithavet,
Då tanken förblir vit.

Snösmältningen sker varsamt, floderna rinner icke över sina gränser.
Bäret är indigo – det är gott att stiga ur sin egenvärld och stiga in i sin egenvärld, det vill säga stiga ur sig själv och in i sitt själv,
Låt dem omfamna varandra i kärlek.


Fågels bröst
Ur Fågels bröst sveper sång
Bär mig in i vinds hand



Ordsmycke
Varje ord är ett smycke
Så är ordets innebörd pärlan av liv
Detta smycke är att bära runt hals
I gyllene kedja
Var gång bröstkorgen häves är talet uppfyllt av vilja
Strupvingar
Andas smeker
Smycket

Orden klingar ljus

Var gång bröstkorgen hävs upphör fångenskapen
Häva är att upphäva domen
Förgänglighetens dom
Bröstpansaret skingras för vinden

Skingras för vindens vilja in i andnings ljus


Tagen av berg
Vara

bergtagen


berg
tagen


tagen av berg

berg
tag
en


en tar berg

bergfast
envis

en vis




Stenarna bergen

öppnas


blir ett blommande väsen


Stenarna
öppnas
blir
ljus

ser du

ser du
stjärnan till vänster

ser du
henne sitta vid Månmoderns fötter

hör du

havet
livshavet

hon håller lyran i famnen

liljevita fingrar smeker strängar

hör du

klangerna

Du
är
Vacker

Vind andas natt
De mänskliga ljuden oljuden har tystnat

Vinden
Vind andas
Natt


Blad
Löv risslar sjunger med vind

De var aldrig borta

De lindade sina liv runt trädens grenar i vinterns rörelse, sjalar slöjor värmande täcken grenars fingrar samtalade med blads lövs nerver linjer tecken berättade om det vilket är ovan är nedan.
tillsammans kände de jordhjärta strömma värme genom dem in i himmelshjärta kände ljus strömma genom himlars händer in i jordhjärta.
tillsammans uppfylldes de av sommarängen i det inre andades ut dess spegling vinterängens skönhet tindrade rent vitt ljus

tillsammans kände de de godas vilja
vind lyfte täcke
pärlor tindrade
öppnades
blad
löv
sjunger

natts sånger

i stegen lever dagens ljus självklara snubblande sökande önskande viljande suktande vetande
natten ler in i stegen inte elakt ler kärlek ler värme ler inre ljus viskar
lyssna till stegen känn stegen var i stegen stjärnvindar sveper om allt virvlar stegen vacklar vind viskar åter lyssna känn var i stegen är burna av skönhets händer

Spindelmor väver skirljusets trådar
väver väver stilla
Vandrar ut
vandrar in
gryning
skimrar
hägring

Daggens droppar bjuds att dricka

Ögon öppnas ser dagen sträcker sitt liv in i hennes morgonfamn nynnar stilla ro lämnar bädden ser allt klart ser natten i dagen dagen i natten vet var stegen är skärpta svärd blixtrar klara vänder ansikte till vind känner riktning lyfter båge lägger pil an siktar ser pilen vina känner hand kupas ömt runt kind ser vingar svepa lyfts in
läggs under träd
i jords hud
drömmer
vandrings
steg

De mänskliga ljuden oljuden har tystnat

Vinden

Vind andas

Natt

Nattens stillhet
andas

frids
ros
rörelse
Nyöppnade blad andas
de

var aldrig

borta


det syntes så



de var täcken runt

Fåglar är tysta
de sover ej med huvudet under vingende vakar runt varandra

Koltrastens vackernäbb öppnar bröstet
Sjunger
sjunger

genom dalar skogar ängar

över berg

bär mitt hjärta
med
i

Älskade vita varg

I solfamnens mantel känner jag mitt hem
ropar
stilla

In i vinden


Älskade vita varg

Var hos mig i evig andnings ljus låt oss ströva frihet andas frids ljus
genom bäckarnas klara vatten andas renljus se vattenstenarnas halsteg flyta bort
känna vattenstenarna mötande ta emot våra tassars mjukhet

Älskade vita varg

Var hos mig i evig andnings värme låt oss ströva frihet andas frids ljus
genom de höga skogarnas svalkas skuggspel evigt ljusgenomströmmat
höra stammarnas djup känna mosstenarna skogsblommande vitstjärnor mötande ta emot våra tassars mjukhet
höra vindens vandring börja långt bort fjärran nära nedifrån stiga svepa lyfta om in i cirkelns krets höra vindens fasta tag om steget om slänggungan ta sats släppa fri andningsbölja stiga nedifrån svinga svepa om in i cirkelns krets av jord av eld av vatten höra klanger stiga ur metallen talar stjärnors ord
se in i varandra känna din nos fuktiga ömhet känna dig linda dig runt mig leda stegen
Älskade vita varg

Var hos mig i evig andnings värme låt oss ströva frihet andas frids ljus
genom klippans vägg följa vindrösten se väggarna skimra varmröda med tecken höra tecknen öppna rösten berätta vår eviga saga i vindens famn svara bäckarnas ådror stiga sjunka in i grottans sköte känna röken ringla slingra dansa mjukslöjor om se elds vattens jords sånger lyfta klanger ur metallen talar stjärnors ord låt oss stiga upp genom kristallrökens gång vara nära himlarnas vitdrömmande ljusblad

Älskade vita varg

Var hos mig i evig andnings värme låt oss vara stilla med varandra andas frids ljus
genom dagarnas nätters dagar i klippans öppnade handflata på platån se stjärnorna bada i månsjöns silver mötande stiga in i skymningen mötande vakna i gryningen
se vita örnen sväva cirklar kalla uttala regnord över oss känna pärlor stråla känna vinden svepa om bli vingar lyfta finna landmärke bli människogestalt
skrudade i regnbågsfärger
vandra pärlsteg
i vingars skrift
i fridsros
inre
kärlek

Älskade vita varg

Låt oss känna fjäderskrudens mäktiga stämsång

sextett

Rösts stämma

djupbilder


frammanande röstspel

stämsång


stämma

fram

mana

anandet


lyfta fram

mana till rörelse


se an/se om andningen

*
*
*

vindspel
klangspel



vindspels sånger



lyfter fram vindens, metallens klanger



metalls klanger, stjärnorna talar i vinden



kärlekens lov är det

renvinden är det

ren vinds andning


djupbilder


frammanande röstspel

stämsång


stämma
…


Hjärtbarnet

I själen

I barnet

Lever hjärtbarnet

Viljan skolas, stegen till liv skolas

Gärningen skolas

Handhavandet av livet

Handen

är

havande med liv


Handen

bär
barnet i händerna

Hjärtbarnet.


Lind

I gryningen

vandrade

fotblommors knoppar


Tungsteg


Satte mig
under linden

Inom dess kronkrets




Lutade hjärtat till



Tårar strömmade

Gräset glittrade tårdagg

Jag såg det ej


Lutade kinden till linden


Fingergren smekte
Luta

Strängar brast


Lyfte blicken in i kronan

Smaragdgrenar

blomstrande livs


darrning

Lyssnade till glasvingesångers ådror


mantel blåskimrande



Föll ned över mig i



Vitrosmolnen seglar själen


Jag sjönk in i jord


Med lyran i hand

Djupblå natthav

vaggar månmoderns skära


hon sitter vid stranden med lyra i hand


stjärnjungfrur ler drömmar in

Solfaders strålar

smeker allt

solvägar strålar i allt över allt genom


vi är alla hjärtsolar


grönskimmerkronor dansar sång

skugga faller
över

av rörelses darrning


Solfader viskar ömt

Ni är
vi är


även i skugga

i dagen höres lyrans strängar ljuda


Solmantelsvågor

Solmantlars vågor


lyfter


havs djup


vattnar hudar

med

kristaller


slotts

pelarljus


tempels gårdar


vänaste
ljus


vitstegsblad


slöjors solögon


sveper runt träds stammars

förståelse

jungfrun sitter i dalen med solmantlar om


bröstkorg häves


skänker

rödsilver


Sök

Sök tysta vinden då den talar ljus


det går inte


Vinden ler


Inre kärlek


Smeker kinden ljus

april sjunger sex strofer in i 1 maj

De fann jorden

De sökte
De fann oss

De gav oss språket att tala

Med, för, genom, till

De fann jorden, de sökte, de fann oss
De gav oss språket att tala
Med, för, genom, till, i

De vandra över skogar och slätter
De vandrade i skogar och slätter
De vandrade med skogar och slätter
Deras händer berörde utan att känna livs liv
De vandrade i evinnerliga tider
De tider vilka ligger utanför inom den mänskliga tiden
De var så vackra, oändligt vackra
De är vackra inom er

De var gestalt och ickegestalt
Form och icke form
De var i rörelse i formen
Är rörelse i formen

Deras hy var kristallers rena yta
Ljuskimrande
Kristall
ren
deras hy var kristallens rena glas
Blodets strömmar syntes
Rubiners färg, blå safirers färg
violljus
Lymfbanorna i smaragders gröna färg
Skiftande
Skiftande
I varandra uppstod prismas liv
Prismas liv, regnbågsfärger
Deras ögon är skimrande ljus
Djup visdom
Fridslugn
Fridsro
Skimrande blå mantlar
av godhet höljande omgivande
Omfamnande allt de mötte
möter
Aum är den rätta klangen av deras ögons ljus
De omfattade, omfattar allt de möter
Deras mun var är purpurvingar
Doftande rosenolja
Deras ord
Deras händer
Livgivande skålar
Deras fingrar ljusströmmar
Deras fötter trådar bäckflöden
Kvinnorna bär
skira slöjor
Långa svepande stillhet
Männen bär
höftkläden, skira
Långa svepande stillhet
Gångens stolta resning
genomsyrad vishets visdom
kärleks ljus

Allt vilket möter dem är de

Deras hår är silvervitt ljus
Runt dem skimrar guldstoff
De andas ut stjärnstoffs regnbågs färger
Guldbestänkta kopparbestänkta silverljus
Gestalterna
Formerna
Andas
Vidgas
Förtätas

Vid varje inandning är de duvblå
Vid varje utandning är de stoff
De befinner sig alltid i
Inom
De förtätas
Göres synliga
vid behov i långa vida skeenden
de är gestalt och icke gestalt

De sökte länge

De fann pärlan

Jorden

Såg dess yttre
Såg dess inre

Lade händerna runt
Lyfte den ur mörkret

Varde ljus tillsade de pärlan

De fyllde pärlan med liv
Varde liv tillsade de pärlans inre

Så är varje människa en pärla

Yttre gestalt
Inre liv

I begynnelsen var ordet

De gav oss språket
Att tala

Fader och Moder;
Faderssjäl, Fadersande

Moder och Fader;
Moderssjäl, Modersande

Världssjäl – Världsande

I alltet över allt i allt
Lever ordet

…

Hon steg in i tavlan
Blev bilden av alla skönheters skönheter
Intill sitt hjärta bar hon doften
Doften av honom
Av hans kärlek

Hon lärde sig måla sitt ansikte
ett ansikte är ett ansikte

hon skolades till att bli alla konsters rörelse
hon målade sitt ansikte icke för att dölja sig själv, för att värna om sitt själv

Hon målade sitt ansikte till bilden av alla konsters skönhet.

Hjärtat var alltid ledsagare hon lät dess enskilda längtan vila skugga

Vid varje möte steg hon ur ramen
förverkligade skönhetens rörelse

Mystikens blomma vandrade över handsnidad träbro
Gyllenfloden dansade under
Vingar dansade runt
Intill sitt hjärta bar hon doften
Doften av honom
Av hans kärlek
Hon ställde sig högst upp på klippan

Hjärtat var alltid ledsagare hon lät dess enskilda längtan vila skugga

Hennes hand, vindhand
Gav doften fri
Hon själv steg in i luften
Var honom alltid nära

Till slut
Fick hon möta
Mans närhet.
…

Skymningshustru

strimma
in i natts mörker

ger kärlek
till
runt

make i kärleks ring.
*
Skymningsblomma

negligerar sig själv

i skiraste slöjor

smeker strimma i natts mörkerdjup

hon tillåter honom

ana sitt själv

ger honom
ljus
*
Skymningsblomma omfamnar gryningsblomma

hon ser dem
han och hon
de omfamnar varandra

skymningsblomma väntar

tills
sorg
trötthet
omfamnar hans steg

skymningsblomma berör honom
till ljusfamn om gryningsblomma

ser dem vandra uppför alltarets gång

från hennes öga
stiger droppform
tår
vidgas

skymningsblomma bäddar runt hjärta inför nästa nöd
*
Skymningshustru

strimma
in i natts mörker

ger kärlek
till
runt

make i kärleks ring.
…
Hon sträcker ut nymornat livsflöde. Huds värme. Varsamt gnuggar hon drömstoff ur ögon.
Gräs tindrar. Hon ser moln segla vitrosors sötma. Dricker dess morgonsaft. Stiger ur daggkåpebladets hand. Hälsar de fyra sjunger morgon med dem. Spindelvävs skrud faller över kropps livslängtan. Mjuka våder runt smäckra linjer framträder.
Hon ställer sig högt upp på tå. Omfamnas av solen. stiger in i solens famn
snubblar. Skuggan faller över. Hon var i djup dalgångs mörker.

For till Jamaica kastade av sig skorna. Krullade tårna i sanden havet sjöng lugn.
Kroppen böljade vaggade vaggar vaggande rytm bort från dalgångs djup.
i dagars nätters svall dansar hon reggae tills kroppen var rytm i är. i dagars nätters svall
dansar hon reggae ännu
å skuggan är borta.

…

Jag ser dig vandra bort till rätt kärlek.
…

Solstrålar väver runt naken hud
Ömsar
Rullar ihop sitt själv
Somnar i mossans liv.
…
Såg dem


Sväva


Kärlek


Högt upp



Vingar vida

Snuddade
lätt

Vid

Varandra


Hörde

Vemodssången

Nu

Ljus



Såg dem

Sväva cirklar

Om

Varandra

Högt
Upp

Svävar

De

Kärleks ringar runt

De

Fann varandra


Jag ser dig vandra bort till rätt kärlek.