De fann jorden
De sökte
De fann oss
De gav oss språket att tala
Med, för, genom, till
De fann jorden, de sökte, de fann oss
De gav oss språket att tala
Med, för, genom, till, i
De vandra över skogar och slätter
De vandrade i skogar och slätter
De vandrade med skogar och slätter
Deras händer berörde utan att känna livs liv
De vandrade i evinnerliga tider
De tider vilka ligger utanför inom den mänskliga tiden
De var så vackra, oändligt vackra
De är vackra inom er
De var gestalt och ickegestalt
Form och icke form
De var i rörelse i formen
Är rörelse i formen
Deras hy var kristallers rena yta
Ljuskimrande
Kristall
ren
deras hy var kristallens rena glas
Blodets strömmar syntes
Rubiners färg, blå safirers färg
violljus
Lymfbanorna i smaragders gröna färg
Skiftande
Skiftande
I varandra uppstod prismas liv
Prismas liv, regnbågsfärger
Deras ögon är skimrande ljus
Djup visdom
Fridslugn
Fridsro
Skimrande blå mantlar
av godhet höljande omgivande
Omfamnande allt de mötte
möter
Aum är den rätta klangen av deras ögons ljus
De omfattade, omfattar allt de möter
Deras mun var är purpurvingar
Doftande rosenolja
Deras ord
Deras händer
Livgivande skålar
Deras fingrar ljusströmmar
Deras fötter trådar bäckflöden
Kvinnorna bär
skira slöjor
Långa svepande stillhet
Männen bär
höftkläden, skira
Långa svepande stillhet
Gångens stolta resning
genomsyrad vishets visdom
kärleks ljus
Allt vilket möter dem är de
Deras hår är silvervitt ljus
Runt dem skimrar guldstoff
De andas ut stjärnstoffs regnbågs färger
Guldbestänkta kopparbestänkta silverljus
Gestalterna
Formerna
Andas
Vidgas
Förtätas
Vid varje inandning är de duvblå
Vid varje utandning är de stoff
De befinner sig alltid i
Inom
De förtätas
Göres synliga
vid behov i långa vida skeenden
de är gestalt och icke gestalt
De sökte länge
De fann pärlan
Jorden
Såg dess yttre
Såg dess inre
Lade händerna runt
Lyfte den ur mörkret
Varde ljus tillsade de pärlan
De fyllde pärlan med liv
Varde liv tillsade de pärlans inre
Så är varje människa en pärla
Yttre gestalt
Inre liv
I begynnelsen var ordet
De gav oss språket
Att tala
Fader och Moder;
Faderssjäl, Fadersande
Moder och Fader;
Moderssjäl, Modersande
Världssjäl – Världsande
I alltet över allt i allt
Lever ordet
…
Hon steg in i tavlan
Blev bilden av alla skönheters skönheter
Intill sitt hjärta bar hon doften
Doften av honom
Av hans kärlek
Hon lärde sig måla sitt ansikte
ett ansikte är ett ansikte
hon skolades till att bli alla konsters rörelse
hon målade sitt ansikte icke för att dölja sig själv, för att värna om sitt själv
Hon målade sitt ansikte till bilden av alla konsters skönhet.
Hjärtat var alltid ledsagare hon lät dess enskilda längtan vila skugga
Vid varje möte steg hon ur ramen
förverkligade skönhetens rörelse
Mystikens blomma vandrade över handsnidad träbro
Gyllenfloden dansade under
Vingar dansade runt
Intill sitt hjärta bar hon doften
Doften av honom
Av hans kärlek
Hon ställde sig högst upp på klippan
Hjärtat var alltid ledsagare hon lät dess enskilda längtan vila skugga
Hennes hand, vindhand
Gav doften fri
Hon själv steg in i luften
Var honom alltid nära
Till slut
Fick hon möta
Mans närhet.
…
Skymningshustru
strimma
in i natts mörker
ger kärlek
till
runt
make i kärleks ring.
*
Skymningsblomma
negligerar sig själv
i skiraste slöjor
smeker strimma i natts mörkerdjup
hon tillåter honom
ana sitt själv
ger honom
ljus
*
Skymningsblomma omfamnar gryningsblomma
hon ser dem
han och hon
de omfamnar varandra
skymningsblomma väntar
tills
sorg
trötthet
omfamnar hans steg
skymningsblomma berör honom
till ljusfamn om gryningsblomma
ser dem vandra uppför alltarets gång
från hennes öga
stiger droppform
tår
vidgas
skymningsblomma bäddar runt hjärta inför nästa nöd
*
Skymningshustru
strimma
in i natts mörker
ger kärlek
till
runt
make i kärleks ring.
…
Hon sträcker ut nymornat livsflöde. Huds värme. Varsamt gnuggar hon drömstoff ur ögon.
Gräs tindrar. Hon ser moln segla vitrosors sötma. Dricker dess morgonsaft. Stiger ur daggkåpebladets hand. Hälsar de fyra sjunger morgon med dem. Spindelvävs skrud faller över kropps livslängtan. Mjuka våder runt smäckra linjer framträder.
Hon ställer sig högt upp på tå. Omfamnas av solen. stiger in i solens famn
snubblar. Skuggan faller över. Hon var i djup dalgångs mörker.
For till Jamaica kastade av sig skorna. Krullade tårna i sanden havet sjöng lugn.
Kroppen böljade vaggade vaggar vaggande rytm bort från dalgångs djup.
i dagars nätters svall dansar hon reggae tills kroppen var rytm i är. i dagars nätters svall
dansar hon reggae ännu
å skuggan är borta.
…
Jag ser dig vandra bort till rätt kärlek.
…
Solstrålar väver runt naken hud
Ömsar
Rullar ihop sitt själv
Somnar i mossans liv.
…
Såg dem
Sväva
Kärlek
Högt upp
Vingar vida
Snuddade
lätt
Vid
Varandra
Hörde
Vemodssången
Nu
Ljus
Såg dem
Sväva cirklar
Om
Varandra
Högt
Upp
Svävar
De
Kärleks ringar runt
De
Fann varandra
Jag ser dig vandra bort till rätt kärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar