elva strofer

Fryser

Fryser i
dag


vägs silverstoff faller in i ögas oval

tår smeker båge

still

barsteg förs av

osynlig hands

värme

bort från

adiafora

sitter i stenblommas skimrande bladhand


beundrar blads
nät


läser in


lyfter händer

fingrar möter

månsilvertrådar

spinner

väver

sömmar

klangklädnad


skogstjärnens spegel är öppnad

nu dansar hon dröm
in i gryning


emellan; hinder
Lyssna

till

vindens susning

emellan,
hur kan ett väsen stå emellan

vara punkten
hindret i mitten

skeende
stillbild av

stillnad bild av en ström av en rörelse

A står i den ena änden
B står i den andra änden
C landar i mitten

plan
planerar
tillvaro
rörelse
skeende
uppgift

C landar emellan
mitt emellan det tänkta

var sida om
emellan

tre punkter på i rad

kan värna om varandra
vandra med varandra

den vandrande gesten är vacker

Nu startar vi bilden

hinder
emellan

flod
flods inlopp och utlopp
havs synliga in och utandning

sten
flod

meningens liv
vattnet strömmar runt sten
blir gemensam rörelse

Posivitetsbilden blir harmoni.
Negativitetsbilden blir är ett hinder

är hindret ett hinder eller är hindret där till insikt

Havet gör likadant
det uppstår en levande rörelse
Vinden gör likadant

Lyss till regnet
Lyss till vinden

Ser du problemet och låter det vara problem eller ser du dess gestalt.
Hindret, problemet kanske står där för att tillsäga dig:
Ta emot den hjälp du får eller gives.
Var inte rädd,
hjälpen gör dig inte ofri,
binder dig inte,
binder dig inte vid,
den gör dig vid,
den befriar dig,
Det är din tanke om gengäld vilken binder dig,
Maktstrukturtänkandet.

Lyssna

till

vindens susning

en dräkt
sitter i molns famn
ser
ned

vägar
rondell

rusningstrafik

Rusningstrafik

splitterväsen

massa av svarta prickar

splitterväsen

stegen
svischar
förbi

landsväg

lugn
stilla rörelses lugn

känner livets puls

endräkt är en vacker gest

är

mångfald
skapar skönhet


dityramb
Bliv vid städja
bliv städse

vid
vida

mantel faller ned över axlarna i mjuka svall
blick lyfts ur tyngd
ögon öppnas

kisande varsamt
uppåt

inre djup varm susning


dityramb, jubelhymn


Städja
anställning
ställd an
var ställd an

svara an till

önskan
livsönskan

vandra i

harmoni

befriade tyngdstegs
känslosvall




den givande gesten är vacker

skönmålad värld

kulisser

förför

det finns inte faror i denna skönmålade värld

sakta dras kulisserna undan

Du ser henne stå med en djup urringning, ett djupt dekolletage, hon visar brösten, klänningen är prålig, visst är hon vacker att beskåda,
det pudrade ansiktet är en fasad.

Kulisserna dras sakta upp
ridån glider isär

scenen framträder

Väsen rör sig, de bär olika konstitutioner,
ridån faller
de visar inte längre upp sig
dekonstitution

korthuset har rasat

klädnaden faller sakta av

ridån faller, det synliga bröstet skyles
fram stiger hjärtats röst

Den givande gesten är vacker;


glaset är inte glas

ser du
flaskan falla

ser du
vinden susa

ser du
glasbitarna

ser du
den vackra glasmosaiken


livets väv

vi tror
den är långt borta

ser du den
den är där

glaset är
inte
glas

glaset är
en slöja

då hjärtat talar
framträder skönhetens ord till dig

bugande gesten
den bugande gesten är vacker;

Hon sitter i hjärtkammaren, sitter utan stöd
den smala midjan andas stilla rörelse
förenar ovan med nedan
nedan med ovan
är morgonrodnad
är skymningsrodnad
runt midjan bär hon bandet
tvinnat
av ljus av mörker
av mörker av ljus

klädnaden
skiftar vit skiftar indigo
in i varande
strömmar
små pärlor
stjärnor glittrar
tinderdröms lyster
sidenvågors pärlemorsvall lindas
faller i mjuka vågor över intarsiagolv

bak ögonlock målar
mjuka penslar fram livsväv
hon håller vackerram i hand
sömmar med silvertrådar hjärtats rytm
andningen följer rörelse inom utom
hon hör vågen närma stranden
ser sanden sköljas vändas
steg träder fram sakta
vatten dansar solguld i

hon kastar upp vackerram i intet
ropar viskande
allgoda visa
giv mig
svar
allt upphör i är
sömnaden öppnas målas inom tempels valv
hon hör stegen sedan länge vänta
ser riddaren buga inför slöjan
han lyfter icke blicken
väntar
de väntar
solvind andas lyfter slöjan av
hon smeker hans längtan bjuder honom in
han lyfter blicken
hon vet
känner
det hon aldrig känt
söker fly
solvind andas
lindar slöja
om

se vår vilja i kärlek

vet att du ser
Står i vattenfalls
blomblads dofter faller över

mina händer
tar emot

silverdroppar
sköljer över ansikte

träder ur
står i sjö

dimmas slöjor sveper om
klädnad våt avslöjar


jag vet att du ser

skog susar stilla
ljusstrålar dansar ned genom kronor

Fåglars vingar
Fjärilars ljus
helt stilla står jag

känner dina armar
omfamna
känner
lugn

minns vattenfalls strömmar om

månmoderns dotter
Hon
känner de vilka ser
Hennes
stora ljusglädje är

att svepa med runt i skönhet
Hennes
ljus är

vitt
rent
klart

hon är månmoderns dotter
skriver daggens droppar
skriver alla droppars tinderljus
det var säkert honhon känner din skönhet


allt blir bra för dig

allt blir bra

så känns det
det är
det jag vill förmedla

Ser du min hand

den håller en Regndroppe
varsamt

ser du regndroppen bli

en
bubbla

den flyger tyngdbefriad

ser du strimma med ljus

den fyller droppen
runt

strålar varsamt regnbågssånger

Ser du regnbågsbubblan öppnas

den är nu regnbågens lotus runt ditt hjärta

den viskar
allt
blir
bra

mollfamn
liv höljer
om

andas om

är
den höljande gesten

den höljande gesten är vacker;


du är tillåten att träda innanför mitt personliga revir
du är tillåten att stiga in i min aura
i min eteriska ström
i mitt andeljus

Du vandrar i mångenomlyst månsilverdal
luften är hög
ren att andas
Stegen är
omöjliga att framrusa
luften vill att du är
höljande

du är inte kropp
du är dimmas
slöjor
du är slöjor
av silver
av guld

Du är månträd med silverblad med guldblad

känner du vinden beröra bladkinder

blad
rodnar purpur
dina steg är
rötter
är
valv
är
broar

dåtid
framtid förenas
i stam

valv
är mellan

förenar

Du känner livets strömmar
du faller stilla in i rörelsen
dina fingrar rör vid
strängar
strömmar
hår
svall

du rinner med
är inte slöjor
är slöjor träd vatten av silver av guld

morgon vaknar
rodnande kinder

dalen är glödande koppar
skimrande faller
grön klädnad
över

andas smaragd

dina ögon äro brunnar

djupt blå
dina läppar äro
sötma

svarttankar virvlar över in
mörkermoln
böljar
rullar

sakta

över
in
tar över

Fågel
silverpil viner genom luften

är svart en kula ett klot
ett kvävklot
ett hot

du lyfter armarna runt dig söker skydda dig
kryper ihop
räds
väntar att den skall falla
den faller
det sker inte
du slutar andas väntar
väntar.

I den väntan ser du känner du havet andas
du känner mildvinden omfamna dig

du sitter i mollfamnen
den berör dig
djupt

du ser dem skrida fram inför dig
de omsluter din hand
tackar dig för
din närvaro

för att du är du
de är
dina stunder
ditt liv

Inför mötet med många av dem stiger tårar in i dina ögon

tårarna fylls med värme
omfamnar stunderna

stunderna rodnar

morgon vaknar

rodnande
kinder

dalen är
glödande koppar
skimrande faller grön klädnad över
andas smaragd

dina ögon äro brunnar

djupt blå
dina läppar äro
sötma
mollfamnen
giver dig

ett frö
till
liv

ditt livsfrö
vaknar
gryning

den höljande mottagande gesten är mod;