sju strofer

Omfamn
Regnet stillnade allt blev stilla
mjuka mantlar
djupt violetta böljade
en strimma en springa öppnades
skimrande solstråle föll över mig runt
luften marken andades mättnad

åter lade jag mig ned sakta sjönk jag in i jords famn sover åter dröm

marken förde dofter till mig, fylldes av
längtan

strök sakta undan mjuktäcket andades
omfamnen
andades i klarnat ljus
i fred i den ostörda fridens samtal, där allt strömmar i varandra

längtan bar till älskad skog
stannade ett ögonblicks förväntan precis
vid steget
inför

andades djupt in
svarade till
möttes
av ännu nattskogens mörka skugga
vid svepande mantelrörelse fylld med kärlek sveper om
i indigoljuset talar silver
överallt droppar
klingande klanger
vibrerande liv

stegen befriade lätta sköna steglösa stegfyllda
älskade ormbunkar väntade
hälsade jag kröp under
satte mig stilla väntade rostilla
längre bort nära i såg jag vita stjärnor
skogsstjärnor dansa
lycka föll in i mig

följde
andades djupt in
svarade till
möttes
av
mossa
mjuk grön mossa
mossbädd

rullade ihop mig i stjärnljus vid tjärnen där vi alltid talade djup.

Lyft ansiktet

lyft
ansiktet

se

solens sanna ljus

lyft händerna

in i

regnet

se

vattenfalls strömmar

känn


regnbågsljus kristallsånger

ljuda


inom


Kanske
Kanske är det så att den aningslöste vandrar bort från att förstå,
Kanske är det så genom att aningen blir löst från kroppen
Blir förstå
Ande
Kanske är det då

Hon han
Förstår

Förstod

Kanske är det då ana blir sannhet

Storkrona
Storkrona

simmar över ängen

konungslig


vacker är

du

regn faller i allt

äng skimrar

vitsilver

Storkrona

vakar över

späda

vitstammars liv


Sol finner väg

Storkrona lyfter

stegen ur



Annorlunda kyss
Din omtanke, en kyss virvlar runt mig
från tåspetsen genom hårspetsen faller ned över



Nyglänta
nyglänta

med späda björkar

blanka
vita


var vildvuxen glänta

varsamma händer renade
yta, blev en glänta

strimma öppnades i mantel

han såg tåren och lyfte den in till sitt bröst

regn föll
renade luften

vattnet renades av hennes kärlek

källans ådror strömmar i hennes hud, i hennes bröst

steg upp

frön planterades, regn vattnade, vattnade jorden

späda björkar steg fram

står i gläntan
vänder ansiktet till öster
hälsar morgonrodnaden öppnar
pärlögon

blads linjer synas
i solen

vind susar stilla
berör

stammar blanka
vita

vita jungfrur, dansar pärlors ljus
skänker ljus in i
skogens hägn.

adagioljus

Långsamt lyfts flaskan med

grönskimrande
absint


tom tomhets

suck


adagioljus smeker


amorbåge


andas
ut


flaskan faller splitter
ur


tomsteg flyr
vind