nio små steg

Tatueringen
Hon vandrade med såriga fötter

ögonen var böjda till marken
fransarna
målade

skönhet
inom
dröm


rygglinjen var en böjd stängel
blomman
var sluten

knopp

vilade stilla

i

hjärtvingar

hon räknade varje andetag
till

detta

sluts början

dagarna nätterna stegen var långa

han såg henne

följde hennes steg

övermannade
henne

han sökte tränga in i henne

varsamt hårt



hon brast

tusen blodregnsfjädrar föll ned över hans rygg

hon andades bort


tusen blodregnsfjädrar målade

tatueringen av hennes brustna hjärta


Lerfjädern(ur en bils perspektiv)
Vattnet forsar över mig

händer tvagar
bubblor
skimrar


Vattnet forsar över mig

I

Över

Allt

händer torkar
sämskinn

hudnärhet putsar

jag strålar jag skiner
känner mig
vacker

vägen ligger framför

dammet virvlar

groppöls

vatten

stänker

lerfjädrar


de vackra
ler


menande

vecklar ut solfjädrar med en pisksnärt


jag ställs in i bon
garaget

jag gömmer
mig


Andas stilla vackersjäl

Andas


stilla



vackersjäl



Var i ditt själv




lockas icke till flyende smärtsteg



Andas

Andas

lyft dina vingar


Andas

Andas

stilla


Se

din rädsla stiga fram

omfamna famna om rädslan med
din kärlek

känn

rosenvingar omfamna

Er


lämnar jordbädden
I gryningen lämnar jag jordbädden

sätter mig vid bäcken hör
strömmar kalla

lägger ögonen däri känner
linser klarna


Maskrosen bjuder mig morgonmjölk att dricka
florstunn skrud lindas runt kropp

jag vänder åter till min fridsbädd
lägger mig stilla

sjunker in i jords omfamn
vilar stilla
värmes
ljus

timber
forsande
timret dånar virvlar

berättar för dig om livet,
om skogarna,
om markerna,

hur de fann rötter,
hur de växte upp mot ljuset,

berättar om djuren, de fyrfota, om de vingklädda,
om människans frö
om elden,
om glöden vilken gavs in i människans hjärtan,
till att bruka
till att värna om
till att vara hjärtats glöd,

alltid evigt skimrande värme,
värmandes upplysandes grottas väggar,
stenens väggar.

Träden berättar om människan vilken växte fram ur fröet,
växte upp,
växte ur fröets kapsel,
blev vackerblommors doftande skönhet,

med svepande händer,
svepeblad med skrivna smäckra skira linjer,
varje deras steg följde linjerna,
de var svepeblad,
de var omslutna av blad,

se skalbaggens kroppstyngd, se vingarna skimra,
se solen öppna vingarna, hör den djupa sången,
se skalbaggen, vet dess visdom.

Människan vandrade, stenar lades i ring, de satt vid eldarna,
samtalade,
sam talade,
sam sam sam
tal ade
sam
sam
talade samman.

reste sig över sitt själv,
eldarna slocknade i glömskans ögon,

det fanns platser där glöden ännu skimmerandades,
den glöden lades i ännu rofyllda sinnen,
dessa sinnen planterade glöden i hjärtans rum, dessa frön vaknar sakta.

Se timret se det forsande vattnet.
se yxan vina genom luften,
se sågens tänder,
se skogshuggaren hör honom ropa timber,
den höga furan faller med en dov duns,
marken vibrerar, skälver, trädet vilar stilla, kronan, grenarna, allt skalas av,
Rötterna är i hennes sköte i hennes hjärtfamn.
Timret rullar i forsens virvlar.
Virvlar,
se honom hoppa från den ena timmerstocken till den andra med kroken i hand,
se timrets väg till bräda till hus, hör timrets saga, vet dess sanna ljus.
Timret virvlar i forsens dånande virvlar, kronan grenar är avskalade,
Timret är tankarna, är det ouppmärksamma livets strömmar,
det virvlar, själen ropar högt: se upp du krossas.
Forsen virvlar i bröstet, hjärtat skälver,
Skälver in i tanklöshet,
Tanken är gärningen
Hjärtats röst är kroken vilken söker få dig att stanna,
Timret är tankarna, är det ouppmärksamma livets strömmar, det virvlar,
själen ropar högt:
se upp
du krossas.

Forsen stannar

Du är åter i de höga skogarna,
Du hör honom ropa timber, trädet faller med en dov duns, en bejakande duns,
Marken följer mjukt trädets rörelse.
Han smeker stammen, skalar varsamt av grenarna, kronan.
Han känner med handen han karvar ur stammen, han känner vet stammens linjer,
han lyssnar han ser, kanoten är där. Han bär den till flodens vatten
Håller paddeln i handen.
Kanoten följer flodens strömmar,
han för paddeln fram och åter,
fram och åter
Sitter i dess mitt.

Rofyllt sinne
Uppmärksamt sinne

Ro

Fyllt

sinne

Endast där lever
det rena klara vattnets samtal

Ur källan kommer det

Kommet ur källan talar talets sanna väsen

Förenar tanken med det otänkta, otänkbara
det otänkbara med det tänkta

känslan med det okännbara
det okännbara med det kännbara

förenar det synliga med det osynliga
det osynliga med det synliga

det hörbara med det ohörbara
det ohörbara med det hörbara


intet var där

en illusionistisk rörelse for genom rummet
intet var där

gråskimmerblommor
gråskimmerblommor

seglar
bär silverdroppar inom

händer
sakta öppnas

klanger
in i

ängens



famn


Natt
De mänskliga ljuden oljuden har tystnat

Vinden
Vind andas
Natt


Blad
Löv risslar sjunger med vind

De var aldrig borta

De lindade sina liv runt trädens grenar i vinterns rörelse, sjalar slöjor värmande täcken grenars fingrar samtalade med blads lövs nerver linjer tecken berättade om det vilket är ovan är nedan.
tillsammans kände de jordhjärta strömma värme genom dem in i himmelshjärta kände ljus strömma genom himlars händer in i jordhjärta.
tillsammans uppfylldes de av sommarängen i det inre andades ut dess spegling vinterängens skönhet tindrade rent vitt ljus

tillsammans kände de de godas vilja
vind lyfte täcke
pärlor tindrade
öppnades
blad
löv
sjunger

natts sånger

i stegen lever dagens ljus självklara snubblande sökande önskande viljande suktande vetande
natten ler in i stegen inte elakt ler kärlek ler värme ler inre ljus viskar
lyssna till stegen känn stegen var i stegen stjärnvindar sveper om allt virvlar stegen vacklar vind viskar åter lyssna känn var i stegen är burna av skönhets händer

Spindelmor väver skirljusets trådar
väver väver stilla
Vandrar ut
vandrar in
gryning
skimrar
hägring

Daggens droppar bjuds att dricka

Ögon öppnas ser dagen sträcker sitt liv in i hennes morgonfamn nynnar stilla ro lämnar bädden ser allt klart ser natten i dagen dagen i natten vet var stegen är skärpta svärd blixtrar klara vänder ansikte till vind känner riktning lyfter båge lägger pil an siktar ser pilen vina känner hand kupas ömt runt kind ser vingar svepa lyfts in
läggs under träd
i jords hud
drömmer
vandrings
steg

De mänskliga ljuden oljuden har tystnat

Vinden

Vind andas

Natt

Önskar Dig en Vackerdag

Tack att Ljus och Värme Är Hos Dig

Själsöga


älskade droppar

grå

skimmermoln

seglar

sakta in i
vidare riken


molnblommor seglar i


blåskimrande händer

då och då faller

de


dropparna
tårarna


änglars tårar


över
brädden


klanger skapas


stiger in i

ögon


solar vaknar


sjunger