13 strofer

breder ut min själ
Vandrade i nyuppstiget gräs älskad vind smeker kind

såg buskar

stela

svartstreck

ljusmellanrum

fönster


spjutspetsar bar grenar


blommande vithav

kärleks solögons silver


skirljus

vitfjäril dansar runt hälar


vandrar in i äng

ser det kala trädets suckan

breder ut min själ

ber trädet lägga sig intill

luften vibrerar
trädet knakar

tättintill ligger trädet

jag omfamnar dess liv med innerlig kärlek


nynnar varmsångers liv in i kronan

ser bladen vecklas ut

ber trädet resa sin skönhet in i ängens livsfamn


jag ligger stilla

alltid


ser trädet växa

känner dess ljusglädje


älskad vind smeker min kind

jag ligger stilla

i lycka


sluter ögon ser buskar


blommande vithav


kärleks solögons silver


skirljus



Vitfjärils vingar är runt oss



Under trädet

I jords famn under träd ligger jag


i skuggan av solljus månljus stjärnljus
alla ljus
ljus

andas ådrors sånger

trädets stam
lyfter strömmar

rötterna är under mig inom
kronan är ovan mig inom

vind väcker risselsånger
bladhänder sveps öppna
solregn faller över ned in i mig



Älskade vita varg

skira grönslöjor
sveper över huden
blommande ansikten ler solögons silver
fåglarnas vingar
sveper höga sånger
fjärilsljuset
väver spinner skira slöjor
bröstkorg häves
skänker rödsilver

minns skönheten känner mina steg
hälar lyftas jag smyger lätta steg

ljungen doftar oändliga vidder är runt mig
oändliga kretsars ringar
väver
havets tång doftar
för mig nära mycket nära stannar vid hennes sida
beundrar begrundar
undrar
ber om grund

stranden är mjuk mottagande
skruden faller ned i mjuka vågsvall
stiger i havs liv strömmar väver
runt med igenom
jag andas frid
bärs in i havs strand
ligger stilla ser en stjärna känner igen

ord stjärnregn faller över ned in i mig
lyfter mig till slätternas vidsyn

möter ruinerna av
stenar suckar
stenstoder suckar
i deras mitt är storstenen
jag bidar stilla
väntar
gryningssolen stiger sakta
skrider fram
ansiktet bär stenmantel
känner spindelvävstunn vitklädnad runt
svävar lätta steg runt mellan genom stenar
berör vidrör
ännu natthimmels indigorund
öppnas
ur himmelsstrimma av ljus
dansarfjärilar ned över mellan genom stenars krets
jag ställer mig i storstenens hand
lyfter armljus upp vänder ansiktet till
ser Solen skrida
hör stenars stenstoders djupsång
stiga värme
vind sveper om
bär mig
åter

I jords famn under träd ligger jag


i skuggan av solljus månljus stjärnljus
alla ljus
ljus

andas ådrors sånger

trädets stam
lyfter strömmar

rötterna är under mig inom
kronan är ovan mig inom

vind väcker risselsånger
bladhänder sveps öppna
solregn faller över ned in i mig

Älskade vita varg

Kom lägg dig här under trädet var mig nära

Skirslöjor

Skirslöjor

andas

vind smeker

solögon strålar
glädje

Skirslöjor
andas

böljar strömmar

vind känner

smeker varsamt undan

solögon strålar

vingar

skriver

skönhet
blommande kronor

Vindar

blida
andas


träds kronor vibrera

vingar skriver

blommande skönhet

viker undan skugga

solögons strålar

blommors leende ansikten sjunger hjärtsånger


Skirslöjor
andas

böljande svävande violljus

vind

känner

smeker varligt

undan

undran

solögon strålar

leende ansikten
sjunger


skirslöjor

andas

vind smeker varsamt undan

sol strålar

ängens blommor sträcker armarna in

ansikten ler

ler

sjungande ljus

Skirslöjor

seglar

stilla rörelse


vind
andas

smeker varsamt undan

de badar i silversjön

Solögon strålar
blommors ansikten ler armljus
dansar
sjunger

Sols
värme

omfamnar träds kronor

blad
öppnas
solregn faller in i

blommors ansikten
strålar

solfötter dansar
sjunger hjärtsånger i


slånbärsblom

från min plats under trädet i dess vackerhägn
upplever jag stor rikedom, hudarna genomströmmar mig med evighetsflöden
med livs
liv

jag ser dem släppa grenarna

vandra vid båge
med sol

sakta närmas föras
dras samman

deras fötter smeker upp
prismaljus

ser dem samlas i cirkels
kretssång

från jorden stiger den upp
strömmar genom
flyter ur
munnar

vänster hand är knuten över bröstet
i vid båge lyfter de den vänstra handen ur bröst

flyger i bågvidd utåt
hålls öppen
i väntan

i den högra handen
vilar svarta spjut

svarta spjut
står i
ring

ur ögon blixtrar vitsols ande

jag ser dem lyfta spjuten samtida

högt upp
mot

stanna vid

gemensamt faller
stöten
dovt

dov värme sjunger jordens hjärtstämma

de vita skira

vandrar bågar mellan

runt

svarande lägga hands ljus
i hand

de står i ring med svarta spjut med vitjungfrur skira
sida vid sida

solögons silver ler

jag ser din blå oval svälla
ditt blåa bär
i mitten

längtar att dricka din djupt vinröda saft

smörja mina nerver med din vackerolja


mötet

De vakande skogarnas höga sånger ljuder vida svepmantlar
vandrar genom i över
lyfter skuggljusen ur dalars djup

fågels vingar färgas blågrönasilverljusslingor
fjäderpennor
skriver
himlens tecken
silverregns droppar faller in i mossans mjukhänder

Skålar skålar vandrar slingor mellan stammars viljande längtan
Flätar gyllene band samman
Lindas runt handleder
Kronor andas vida
Blads pärlor
öppnas
Grönskimmermantlar långa svepande
smeker ängastegen lyfter hälar ur

Skålar skålar vandrar slingor mellan stammars viljande längtan
Väntar svar
Svarande
Vilja

Han kommer från öster
Hon kommer från väster
De förenas
i hjärtats
hamn.



Blad runt sjö

Runda varma stenar


Ur ålders


Blad runt sjö

Strömmar mötas


Flodvatten forsar in


Stillnar vid

Bäckalivs
lugnrörelse


Elden brinner hetflammande glödbädd


bykkarets vatten
dansar
ånga

kvinnan

tvagar
tvagar
tvagar

hennes händer är röda svullna

hon lyfter

trött
höger arm

sveper hand över pannas öga

ångan dansar pärlor

hon lyfter kläder ur

kjolen är knuten ros på höften
vader skymtar
bara fötter
smeker
jord

hon lägger kläderna i gräshav

lyfter dem ett efter ett
ler kärlek

hon håller varmsten i hand
tvagar
tvagar
tvagar

spelar stenvattensång vrider ur

sköljer

vrider ur

ser snodden

släpper

ler ljus

lägger sitt liv i vinds sånger
ser vingar famna
om

Runda varma stenar


Ur ålders


Blad runt sjö

Viskar
orden


Det vackra

Beskåda
det vackra

beundra
det vackra

ställa sig utanför

eller

stiga in i sitt andrum


beskåda



tingens rörelse


stegens rörelse


steg så mångahanda

svåra att urskilja
tydliggöras
*
*
*
be

sitt själv om skådande




en




ödmjuk bön av sig själv till sitt själv


jag ber mitt själv att öppna andens ljus


Andens ljusväg


I det ljuset uppenbaras ljuset


Alltid.


Slånbärsbeundran

jag lever med slånbären förundras över denna skönhet.
ser de stela grenarnas svarta linjer, stela svarta silhuetter,
de är verkligen stelbenta,
ser de vassa taggarna,
svarta spjuten.

Ser knopparna, små pärlor
sakta öppnas de
möter skira blommor
Älvväsen.

skira vita kjolar med solögons silver

Det finns intet öga vilket icke fylls av ljus av dessa.

De är ett hav av vita fjärilsljus.

Det är en vacker bild att leva med i vårens rörelse
Den visar vintern
Den visar blomningen
vilken sker i
vithavet

Då tanken förblir vit.
Då tanken
är tanke
själen
är själ
anden
är ande
jaget
är jag

allt är ett

Lever i inre frihet till förverkligandet av sitt själv.

Slånbär, Prunus spinosa
i vårens tid synes svarta linjer, grenar likt blixtar, taggar.
Vita ljusstrålande blommor på bar gren.
Tre är mycket viktiga tal

tre vägar
nu
framtid
då
då nu framtid

Tre dygn, tre frostnätter
leder till mognad.

Vid tre vaknar njurarna,
njurarna är tvenne,
Två embryoliknande former.
Huvudet har ögon, ekrar

Solhjulsekrar.
Solembryon,
Soläggsembryon.

Dessa renar,
Förbereder,
De är omslutna av kroppen av huden.

Slånbär är indigo.
Saften är stärkande efter sjukdom,
Tillför ljus under den mörka årstiden.
Oljan är god för huden att höljas inom,
Njurarna bringas till harmonisk balans,
Det sängvätande barnet kan vakna torrt.

Se de sista orden; det sängvätande barnet kan vakna torrt, lägg sedan till:
De är ett hav av vita fjärilsljus.
Det är en vacker bild att leva med i vårens rörelse,
Den visar vintern,
Den visar blomningen vilken sker i vithavet,
Då tanken förblir vit.

Snösmältningen sker varsamt, floderna rinner icke över sina gränser.
Bäret är indigo – det är gott att stiga ur sin egenvärld och stiga in i sin egenvärld, det vill säga stiga ur sig själv och in i sitt själv,
Låt dem omfamna varandra i kärlek.


Fågels bröst
Ur Fågels bröst sveper sång
Bär mig in i vinds hand



Ordsmycke
Varje ord är ett smycke
Så är ordets innebörd pärlan av liv
Detta smycke är att bära runt hals
I gyllene kedja
Var gång bröstkorgen häves är talet uppfyllt av vilja
Strupvingar
Andas smeker
Smycket

Orden klingar ljus

Var gång bröstkorgen hävs upphör fångenskapen
Häva är att upphäva domen
Förgänglighetens dom
Bröstpansaret skingras för vinden

Skingras för vindens vilja in i andnings ljus


Tagen av berg
Vara

bergtagen


berg
tagen


tagen av berg

berg
tag
en


en tar berg

bergfast
envis

en vis




Stenarna bergen

öppnas


blir ett blommande väsen


Stenarna
öppnas
blir
ljus

ser du

ser du
stjärnan till vänster

ser du
henne sitta vid Månmoderns fötter

hör du

havet
livshavet

hon håller lyran i famnen

liljevita fingrar smeker strängar

hör du

klangerna

Du
är
Vacker

Vind andas natt
De mänskliga ljuden oljuden har tystnat

Vinden
Vind andas
Natt


Blad
Löv risslar sjunger med vind

De var aldrig borta

De lindade sina liv runt trädens grenar i vinterns rörelse, sjalar slöjor värmande täcken grenars fingrar samtalade med blads lövs nerver linjer tecken berättade om det vilket är ovan är nedan.
tillsammans kände de jordhjärta strömma värme genom dem in i himmelshjärta kände ljus strömma genom himlars händer in i jordhjärta.
tillsammans uppfylldes de av sommarängen i det inre andades ut dess spegling vinterängens skönhet tindrade rent vitt ljus

tillsammans kände de de godas vilja
vind lyfte täcke
pärlor tindrade
öppnades
blad
löv
sjunger

natts sånger

i stegen lever dagens ljus självklara snubblande sökande önskande viljande suktande vetande
natten ler in i stegen inte elakt ler kärlek ler värme ler inre ljus viskar
lyssna till stegen känn stegen var i stegen stjärnvindar sveper om allt virvlar stegen vacklar vind viskar åter lyssna känn var i stegen är burna av skönhets händer

Spindelmor väver skirljusets trådar
väver väver stilla
Vandrar ut
vandrar in
gryning
skimrar
hägring

Daggens droppar bjuds att dricka

Ögon öppnas ser dagen sträcker sitt liv in i hennes morgonfamn nynnar stilla ro lämnar bädden ser allt klart ser natten i dagen dagen i natten vet var stegen är skärpta svärd blixtrar klara vänder ansikte till vind känner riktning lyfter båge lägger pil an siktar ser pilen vina känner hand kupas ömt runt kind ser vingar svepa lyfts in
läggs under träd
i jords hud
drömmer
vandrings
steg

De mänskliga ljuden oljuden har tystnat

Vinden

Vind andas

Natt

Nattens stillhet
andas

frids
ros
rörelse
Nyöppnade blad andas
de

var aldrig

borta


det syntes så



de var täcken runt

Fåglar är tysta
de sover ej med huvudet under vingende vakar runt varandra

Koltrastens vackernäbb öppnar bröstet
Sjunger
sjunger

genom dalar skogar ängar

över berg

bär mitt hjärta
med
i