sex strofer

ekoslunga
Nattvindar
river sliter

sönder klädnad

remsor slår i vind

hon fryser söker hölja

natts vind ropar

hör
hör

stegens vilja


hon böjer sig ödmjukt framåt


känner tomheten fylla

sigillet är brutet


lismleenden hånar

eko slungas mot inre smärtregn


stalaktiter
stalagniter

spjut driver in
hon söker förgäves
befrielse ur

känner jordemoderns rödmantel sluta om
hålla samman

rödvågor
stiger dansar


ur sans är jag löst


står i mitten
ekotomhet

i natts vindar lämnar hon allt

stiger ur

lyfter händernas skålar med

hjärtblomma i

flyg vackra blomma

flyg
fri

naken

faller hon samman sjunker ihop
in i vit dröm

omfamnar alla slag

är där när du ropar
jag stiger in i tomheten

viskar ropar in i
vinden

varför

får intet svar

ropar

varför


känner vindens händer

mjuka

lyfta ansiktet

det är så

dov sjunger trumman

sandskallror
fotskramlor
ljuder

sand virvlar ökensång

flamma stiger

var är du mitt hjärtas sång


jag är där när du ropar svarar vinden

hon steg in i tomheten
tystnadens mantel föll i mjuka vågor
in över

du är inte endast här för leva
du vandrar din dröm
passerar

är slöjans smekning
är ljusstrålen
är droppen

är kärlek

varför söka gripa fast det vackra
när du är redo kommer jag till dig
livgivare

jag stiger in i vindarna
är vindarna

strömmar
lever
böljar
smeker

jag stiger ut i ickesolen

var är du mitt hjärtas sång

känner dina händer beröra

dina läppar
snudda
vid

ser sandkornen gnistra
dina ögons ljus är hos mig

du lyfter mig

in i
tomhet

jag böjer mitt hjärta in i himmelssfären
kärlekens
visdom

Fjärilsvingar
han sitter vid elden

vill svar


det är den nionde månen


han sitter vid elden

blåser sälgpipa


han ser henne skymta i dalen
hennes sånger lindrar ropens smärta
han ser henne skymta i kärleksljus

sakta

fylls han av visshet

han sitter vid elden

blåser sälgpipa

locktoner ringlas viras mjukt
runt hennes midja
hon dras
till

sträng spänns

under i hans händer böjs vid båge

skål dricker pilsaft

flämtar

sjunker samman in i hans kärlek



en fjäril flyger in i elden


fall
vattenmantel faller


faller ned över
axlar

hon skimrar regnbågsklädnad


solvind sveper
om


vattenmantel

stiger

upplöses

droppar dimma ånga
böljar mjukt
smekande

molnblomma bär henne inom

seglar
stilla

in i hav

där de inte syntes utåt
fastbunden låg hon slagen hade regnat länge över
sparkarna likaså

bara på platser där de inte syntes utåt

under kläderna var hennes hud marmorerad i
alla tänkbara jordfärgers djupa smärta.

han närmade sig delade ut slagen
förlustade sin råhet
allt var mörkt
han lämnade

hon sökte se stjärnorna
hoppades att
det var slut

han återvände
det fanns inte ett mönster i slagen i återvändandet
hon visste aldrig

fastbunden låg hon slagen hade regnat länge över
sparkarna likaså

hon var inte mer

han kom åter med grymma ansikten i följe
de steg fram till hennes fastbundna kropp

använde henne brutalt
lämnade fläckar överallt i

till slut tröttnade han slängde ut henne

hon vandrade länge brusten,
manshänder sträcktes fram de slog hårt alltid

hon kryper in i mosstäckets famn under trädet
ser stjärnorna
är stilla

”utanför ramen”(sökandet efter perfektionism)
Vattenfallen visar
det
Molnen visar

Visar klart och entydigt polerna, kanske undrar du nu vad detta är.
I min värld
vandrar strömmar vägar riktningar i varandra, är ett evigt oändligt flöde

riktningsupplösning

riktning är för orientering
förhindrar yrsel

moln seglar stilla dröm det är en vacker gest stilla rörelse gest
liv viner virvlar
förbli stilla
seglande

i

medföljande visshet


Planen planerar livet, den mänskliga planen planerar livet
Varför inte istället med insikt se den stora planens skönhet

Se
Albatrossens vingars

skarpa

Örnblick


Den stora planen är inte perfekt och är perfekt

är acceptans

olikheter blir likheter
mångfaldens skönhet
ära vare liv


kroppar byggs, muskler pumpas

yttre fasader, fasadfärger
lager på lager målas över
förskönar
oljar in
smörjer

kroppar oljas in för att musklernas perfektion skall framträda,
då omfamningen läggs runt, åker korken ur flaskan
väloljade blixtar
snarare en kropp

på tivoliplatsen finns/fanns en stor kanon
i den steg en människa in och sköts iväg

katapultverkan

då den utlöser är det för att rädda liv,
det är inte fallet då kroppen glider ur greppet här


smörjer munläder
väloljade kulor
skarpladdade vapen med förgörande kraft

den stora planen är inte perfekt och är perfekt.
I den världen är acceptans, olikheter blir likheter.
mångfaldens skönhet
ära vare liv
*
*
*
målar lager på lager över
förskönar
oljar in
smörjer egen smörjer andras blick

Se så vacker jag är.

sökandet efter perfektionism in i den minsta detalj, i yttre betraktelse av.
så till den grad att liv aborteras, de liv vilka icke motsvarar förväntan,bilden av perfektion.
det strykes ut varje stråk av det vilket faller utanför den färdiga/gjorda bilden.

de strofer vilka bringar verklighetens/oändlighetens eviga skapande skönhets vilja
stryks ut

Planen planerar livet, den mänskliga planen planerar livet
Varför inte istället med insikt se den stora planens skönhet

Se
Albatrossens vingars

skarpa

Örnblick


Den stora planen är inte perfekt och är perfekt

är acceptans

olikheter blir likheter
mångfaldens skönhet
ära vare liv

Vattenfallet visar
Molnen visar

Visar
klart
entydigt
polerna

moln seglar stilla dröm
det är en vacker gest
stilla rörelses gest

liv viner virvlar - förbli stilla seglande medföljande visshet

ära vare liv