halv är jag

Satt stilla


virade sandmantel runt frysande skuldror


darrade


själs smärta


halv är jag

fattig


själs smärta

darrade


vid dröm



såg havet öppnas



vågvirvel lindas runt vatten


vattenvingar steg upp



bar luftsånger



fyllde hjärtat


för en stund


Älskade


i sanden

kände jag dina steg


kände jag din hands ömma smekning


kände jag din vackerandedräkt möta min kind

jag väntar dig alltid

Jag har lagt av mig


genom
de högas vilja




klädnadens bojor



sitter i sands händer



tystkrona är om mig

tystblad andas



Ros

Anemon

Kaprifol



Vallmoblommans röda



flyter strömmar

Jag sitter i sand


ser

Sol somna dröm



solstrålar fylla droppar i gräs hägn

silver sjunger gryning




Månmoder

lyfter mina ögon


jag tillåts


se dig


Älskade jag ser dig

din gestalt


jag sträcker ut mina händer


kom

kom älskade

var min älskade



jag väntar dig
alltid


var min älskade jag är din älskade
alltid

när du vill

min älskade - jag vill inte äga dig
därför
sluter jag min hand om min
ger ordet fritt

älskade - jag vill inte äga dig inte förändra dig
bara visa dig
min kärleks
hand

in i ditt bröst

I fjärran



Ser jag



Ditt





Älskade jag ser ditt öppna bröst



Dina ögons vakna svar






Revbens båge

Läggs mellan dalar

Mellan hav



Stormfågel hör ditt svar vingar sveper stilla


Hjärtbön smeker vågor milda


Din hand flyger


Över



Du

Leder mig

Över




Dina armar

Älskade dina armar



Sluter mig

In i



Ditt bröst



Äntligen är jag hemma

var

I nattstrandens djupuppfyllda hand

satt hon


såg sol dala




ögon slutna blickade




synslöjor målades fram

steg ur



hon



steg in i havs famn


strödde sitt hjärta i

hon


sjönk

vidare

sjögräsklädnad omslöt bruden


havsvingehänder


lyfte


vindkärlek


bar





I människoland var hon borta

de undrade var är hon



hon


synes sväva fri i solgård

stelleende

Stelnat

leende


mask av ansikte



log glädje




ögon flackar undan



hand; det var en gång en hand


hand slår hårt



kind bultar

hjärtbro briserar




panik söker samla bruk

foga splittrade stenar samman



mask av ansikte



log glädje




ögon flackar undan




vattenmassors dån forsar


vitskummande

Vrede


slår bort


bort

inte är

frö

Sover vaken dröm


I jordhand


Stiger
Upp



Frö
Sover vaken dröm


I jordhand


Stiger
Upp


Gnuggar sömnen

ur

ögons vrå


Drömstoff

Singlar

Möter

Marksteg




Linser ler


Fransar
Sveper



Målar sols regn

ögonbär

Hon dansar runt ängs gräs



grässtrå



vajar



silvervippors korn


mjuka

möter


blåskimmer


speglas i vattenhänder


han blickar ut med havs linje



smultronblom

ler

visshet


vind blåser i ljushorn


grässtrå


bugar


bro

över vitkjols ögonbär

Hon
dansar runt ängs gräs

från mun

Till synes


faller löven






bladen från mun



de

tysta

tystade orden talas




faller


sjunker



in i



är i marken

stiger upp


runt



är pärlor

slår ut

i blom


till synes faller löven, bladen
faller de




en flik av lövens liv faller

skuggan faller

det solupplysta är där



alltid

synligt eller osynligt



tyst visar de



viskande sjunger de

vävtrådar



se
se

frööga

hjärthamn




blomman faller

knoppen är alltid
blomman är alltid

blomman


kronan andas in och ut ut och in




till synes
förhoppningsvis faller löven
bladen från mun


Vackerblomman slår ut i blom

Svänger sina
kjolar

hon slöt ögonen

Hav


droppe


stiga upp


en knopp så vacker


Vattenlotus

Kristallvingelotus



Kristallens rena klanger spred ljus över dalen


hennes tårade ögon smektes av vinds händer


hennes själ
lyftes
in i

Moderns bröst


hennes ande
lyftes
in i

Sols sfär



Andas Dotter


Andas
stilla ljus


Andas
stilla värme


Bada i ro


Dröm ljusets värme


Vakna

i

tids sanna ursprung


Evig


Är

andnings


Klang


hon slöt ögonen


Andedräkten gavs fri

brista brister brist

Livets vatten brister icke

blåste såpbubblor med den lille,

i regn
i mjukregns mantelgård


de skrudade


buskar

blommor
marker
mark

vilade stilla i träds skålars

handfingrar

de brast icke

regnbågslands salars höga renhet

livets vatten brister icke


en av dem omslöt mitt liv

källskål

I lövsalar djupa


stod hon


Regn vaknade mjukt


vidmantel

lade alla hennes färger i källskål


hans pensel


målade



Nattskönhet




av klangspråk



inom

Bädd

stjärngrimma

Manar piskar fram

stormvågor



hovar dånar


markvågor


ögon flammar strålar

eldvågor


Stjärngrimmans bjällror

klingande


regnmantels osynliggörande


säras särande


sliter upp blödande rötter


blodsstenar skramlar

svartskimrande hölje öppnas


rubinhjärta


sjunger


Stjärngrimmans bjällror

klingande

ler

ritt

Han red på himmelshästen


med

indigohavets

stjärnklarhet



fållarna

strök tvivlen undan


kastsömmen blev korsstygn
blev rosensöm

fållarna

strök tvivlen undan



särade stängda lock


fransar

målade syner


att

förverkliga

till


Han red på himmelshästen


höll varpan stadigt i hand

träsånger


sköt undan


tvekan

skallran ljöd fri

sköt undan


tvekan


varptråden sjöng

styrka

Han red på himmelshästen

såg henne vila

i mossbädd

I tårdröm


Han sänkte mantelfållar om

lyfter henne


de rider på himmelshästen


i solbrand

man

Hennes kropp är sammetslen mjuk under dina händer

Berättar om skogar, berg, dalar
Blomstrande ängder

Hennes händer äro mjuka svepande
Strömmar
Vatten
Regn
Vind

Hennes ögon äro bruna äro gröna äro blå
svarar till din önskan
Djupa brunnar
Skapade i kärlek
till dig

Hennes mun är doftande rosenblad
Hennes stämma äro honung
Äro balsam för din själ
Lilja vita lilja
Är hos dig


Hennes hår äro böljande eld

Hennes steg är lätta behagfulla
Varje steg hälsas av godhets vilja

Hon lyfter dig in i molns mjukhet
In i havs strömmar
Hon trär stjärnor på band
Lägger dem i kring dina steg

Hon är kärlek
För dig

Hon spinner trådar

Klangers ljus
Lyfter stämmans segel

Murar rasar
Floder strömmar

Torkade marker spirar liv
Hjärtblad ringlar livens steg
Runt handens leder

Ur rötter stiger stammar
I kronor tindrar kristallblad
I vind med vind
Alltid nära
I hennes närhet
förbleknar
alla gjorda bilder

Hennes steg är lätta behagfulla
Varje steg hälsas av godhets vilja

Hon lyfter dig in i molns mjukhet
In i havs strömmar
Hon trär stjärnor på band
Lägger dem i kring dina steg

Hon är kärlek
För dig
Lilja vita lilja
Är hos dig

Viskar i solöga
Se rosen i mitt hjärta
lyfter dig in i molns mjukhet
In i havs strömmar
Hon trär stjärnor på band
Lägger dem i kring dina steg

Hon är kärlek
För dig

brilliant

Briljant förmåga

Ide

Brilliant,

Är den oslipade brillianten vackrare än den slipade

Ställ er frågan

Alltid.

såg eldarna

Lågan bär en längtan

Lågan bär en längtan

lågan


bär

längtan



du strålar upp och

blir en stjärna

blir en stjärna

en stjärnstrålande ö


Minns



tändsticka


stryks mot plån



Katt spinner



gnistor vaknar



berättar

Träds sång

ser


stickor växa


två stickor i händer


facklor
Eldpinnar


jonglör


jonglerar med facklor

virvlande eldklot



i fjärran brinner


Eld

minns eldar



släcker regnet
elden



till synes var eldarna släckta
ser dem pyra

kol
diamant

regnet vattnar jorden med eldens innehåll

Cirkeln sluts


eldar pyra
till synes var de släckta

rörde om, de tändes
vad berättar
flamman
pyrröken
röken

signaler
röksignaler

Livs signaler
*

Såg eldarna pyra
De var släckta
Vindens händer lyfte flamman
Såg eldarna leva
*

längtan bär lågan


lågan bär en längtan


Lågan

bär en längtan


du strålar upp


blir en stjärna


är en stjärna

en stjärnstrålande ö

*
Såg eldarna pyra
De var släckta
Vindens händer lyfte flamman
Såg eldarna leva
*

drömdun

Så mycket tyckande

över
allt


ÖVER

Allt


tyckandet

har blivit

alltid varit

ett stelnat täcke
ett bolster förutan luft mellan drömdunen

Drömdunen har svårt att andas

tyckhinder

Hinder

Omslut hindret med kärleksblick

ta fart

modfart

Hoppa över


Känn inrefriheten lyfta dina vingar

bär


var med i till genom för

utan


tycka
tycker
tyckte
tyckt

tyckande tryckande tyck

Vandrade i nattens källmarker
regn föll ringar runt fötterna
droppar steg upp in med molnens solögon tårades pärlskratt

regnets mantel lades över mig,
skrudades gjorde jag i regnbågsklädnad

dansade i regnets famn

mjuka smekande steg förde
hand runt midja var om.

ur markens händer flammade eld
lågande

Regnet bad mig sitta ned
talade
talande regn

Jag vill berätta för dig om mitt liv, det är vackerliv,
Ditt liv är vackerliv.
Ser du min klädnad, våt och eländigt drypande, fukt, lera, kladd suckar många.
Jag är pärlor, pärlor av skratt av sorg av av, faller kanske jag gör, stiger kanske jag gör, spelar det en viktig roll, eller är det mitt gnistrande leende du faller in i då du möter regnbågscirkelns skimmer.
Mitt liv visar dig att utanför är innanför, innanför är utanför,
Du ser mig falla, känner min smekning mot huden, du känner kanske inte att jag stiger in i dig.
Visst bär jag namnet regn, men lås mig inte inne i det,
jag vill visa dig vad det är att bli ett.

Tyst stilla lyssnade jag och bilden var i;

Regn är mycket undervisande

Regnet berättar om detta
att vara
utanför och innanför
bli ett

Bli ett med

Regnet berättar om uppgåendet
Steget in i det alla söker

Det är där
Alltid

Regnet faller
vägar skapas

Se regnmanteln läggas ut
marktäcke

Se inom den femstjärnans symmetri.
Måne - Merkurius - Venus
Solande
Mars - Saturnus - Jupiter

Se nu dessa fem flikar resas,
Känn denna stjärna omfamna
Vet att du är i dess hand,
Du är i en
Stjärnknopp

Moder - helare - kärlek
Solande
genom nu vandrar jag in i fram ser genom dås slöjor

marktäcke

Drömdunen
andas

i

natts skönhet


Hörs regn


Regnmantlar dansar sveper



Regnbågspärlor
Väver dans



Droppar öppnas


Skira skålar



Kristall är i hennes händer


Hon lyfter dem


Eldslåga tändas


Stiger
Ur

Ur djup


Smeker slutna ögon


Öppnar kronas liv




Bladvingar

Lyfter

Droppe ur

Bär natt in i dag.

klangskålar

klangskålar

stiger i natten


in i

himlars hav


stjärnor tindrar

Väver

drömmars ljus


blommande händer


strör daggens droppar


klingande sånger


bär blommors händer

se molnen

Se molnen

I varje molnfamn seglar stjärnljus
drömmar

I natten svävar
lägger skira drömnät över ansikten

strör stjärnstoff

Ögonskålar

Tindervatten

Se molnen

I varje molnfamn seglar stjärnljus
Liv

I gryning skrider vackerfolken

Lyfter skira drömnät av ansikten


Trär stjärnstoff


Ögonhänder

Skapar


Moln

är här inte här

Sitter i aftonen med pensel i handen

Är här
Inte här


Sitter i kroppen är här inte här


Trumman smeker hjärta
Flöjt andas

Strängar vibrerar

Tingshas


Lyfter


är här inte här


Penseln vandrar kännande

Lyssnande


Färg viskar kom


Pensel

Vidrör

Hämtar upp


Möter vitare


Svarar

Till


Dina händer faller runt mina axlar

Du andas nära

Rör vid mig

Nära


Allt

Är

Stilla


Ljusen slocknar


Jag hör

Regn



Eller
är det tårar.

vitsegel

I natts skönhet



ser hon hans ansikte



böjer hon sitt huvud ned






hårets silver


smeker
huden


hand smeker ögas släckta ljus



forsar sjunger



faller utför stup


glittrar

tindrar

ljus



i havs händer



Valnöt

delas



två båtar seglar i hamn


med fyllda vitsegel.

det var

en gång en flicka en pojke en blomma en sten, ett väsen.

Det var en gång ett liv
livet skapade en krona

Av kronblad

Färgerna skiftade med själens färger.

Livet levde inom dessa blad, solögon omgav livet
Vid mörkerstunder
strålade solögonen skimmerkärlek
lyste upp kronbladen

Livet beundrade i stilla rörelse bladen
nu vingar
Skira vingar skimmervingar

Linjerna framträdde.

Livet var lycklig inom kronbladens skiktmålningar

Livet drömde liv
skapade
skönhet.

Är det en låtsasvärld
Var det en låtsasvärld

Var det en flykt, en flykt bort från eller till.
Var det ett andrum, en paus, var det vila.
Till
Liv.

vindfäste

regnvåta marker

dova
tystklanger



inbäddat regnrum


det täta regnet är en mantel
är en regnvävnad

med

tusende
minimala droppar

det är fukt, denna fukt isolerar de så kallade höga ljuden

det uppstår
tystbäddar

i dessa tystbäddar hörs regnets rörelse

regnets mildrörelse


stilla regn

flimrande, skimrande


Lyssnar du hör du lövdroppen falla in i hennes hud.
Du känner dofter,
Du ser spindelvävens silver,
Blads, gräs, blommors silver,
Silverhår, silvertrådar väver överallt i allt med allt.

Du ser en droppe, en knopp stiga ur jorden.
En lerkula,
En lerjordspärla.
Pärlan växer, spricker öppnas,
Är nu en fågel.

Fågel,
vackra Fågel stiger uppåt
breder ut vingarna

följer

luftströmmarna


är ett med luften

Vinden, alltets andningsljus
vingarna berör
rör vid

andningsljus är i regnbädden

Fåglar sjunger glädje

var -
i trädens mellanrum, tystrum, tomrum

Fågeln flyger, vingarna är stilla följer med

hela fågeln
följer
med

var gång Fågeln är ur balans rör den vingarna

rör den vid
vidrörs

vingar

finner

vindfäste.

Det osagda

I en handvändning

förvandlades

natten till dagen, dagen till natten

hon är en jungfru av nåd

skalen

sprack
upp

båten seglade vind


Hennes röda kjolar

blommade för en dag för en natt


I mjuk

svepande

vindmantel föll de ned


Marken blöder runt hennes fötter


Han finner dem

lyfter dem till sitt hjärta


Minns det osagda

Hon är

Hon är i natten

strör drömstoff in i edra ögons längtan

Hon kupar händerna runt

Edra vingar
Andas varsamt


Hon håller purpurfjärilen i kupade händer


Varsamt håller hon den upp mot


Mot drömmarnas riken

Hon ger den fri

Att välja


Purpurfjärilen

Är din dröm


Se hur vacker den är.

Sols regn

vandra


I



Sols regn



Mantelljus



ögon
vandrar in


upplyser
hjärta

vandrade genom vallmosalar - in i sin "nya" dröm.

Vandrade genom vallmosalar



In i ny dröm




Aldrig


Upphör ande



Drömportarnas skira membran inom vilka vi kan vandra.



Slöjor av


Ljus




Andas i




Sommarvindens



Lätta
Bris



Jordblomning



Eldblomning




Vindhav


Vattenhav




Jordar

andas

Eld



Släpper blad




Frö famnar om




Drömmer



Runt stjälkens slinga

Runt träds grenar




I träds händer




Vandrade genom vallmosalar




In i ny dröm



aldrig

Upphör

Ande

cementklump

Kastades överbord


Med en cementklump om


Med fötterna i en cementklump



Sjönk


Sjönk


Djupare


Djupare
Ned



In i djupen



I djupet



Nådde botten



Befriades.

Godhets hand

Sitter lutad mot gryningen

hennes hand smeker bort mina tårar


In i

sin godhets hand


Hör hennes milda stämma


Var hos dem

Se deras steg


Du skall finna svar

Hon smeker bort mina tårar

Torkar ömt min kind


Ser tårarna
Blomma i markernas liv.

dina ögon

Dina ögon
äro kalken




du




bjuder mig att dricka





du fyller mitt hjärta med kärlek





då din blick

tar emot min



dina ögon äro kalken


bjuder mig att dricka klaraste ljus




du


fyller mitt hjärta med kärlek



då din blick


tar emot min



vet jag vad sannhet är



dina händers ljus

värmer mitt frysande bröst




dina ögon äro kalken


du bjuder mig att dricka



du fyller mitt hjärta med kärlek






dina ögon


äro


brunnar



kalken



dina ögon bjuder mig att dricka



dina händer


lyfter

kalken



jag möter dig i en oändlighet


evig




dina ögon äro bjudande kalken




mitt hjärta


fylls

med kärlek

hjärtglädje

Jag mötte en haltande fjäril

gav fjärilen min ena vinge

såg den flyga fri

I

I violljusets slöjor andas vita lågor
stiger de vita
in i dagen

grodd

Grodden spirar
till ljuset


vänder ansiktet till ljuset

vänder ögonen till ljuset


därvid fylls ögonens kristallskålar med vatten


kristallklart vatten

källans vatten



grodden gives seende


ännu håller fingrar foderblad om knoppen


Andas liv
Andas


kronbladen ligger i spiral runt

pärlan

spetsen

udden skriver

är uppåt i minnet av


Andas
Andas liv


Solstrålar vidrör

sakta spricker knoppen upp


kronbladen andas
Andas liv


i mitten är solögon

av ljus


stiger ur krona


gnistrande droppar vattnar hennes hud


Himmelsdröm
Jordedröm

Andas
Andas helhets liv

förenade

vackerhänder 2

I drömmen


såg jag dina händer


dina

vackra händer


seglar i himlens hav


mjukmoln


sagoskepp


jag steg in i dina vackra händer


du

förde till paradisets ängar
*
Där vattnar jag blommorna med mina tårar
*
jag steg in i dina händer


vackerhänder


du berörde mig djupt


knivsilvrets sigill

ornament





blixtrade månstrimma



sakta skar du sönder mig


rubintårar rann utmed kindbåge
*

du skar sönder mig

lyfte bladen
ur
tvekan


vita ark hängdes på lina

horisontvind smekte dem rena
*

vita ark veks i skarpa klara linjer

av hand

i hand vilar
Svala


flyger
omfamnar vind
*
du

förde till paradisets ängar


purpurvingar

doftar rosensömn

i dröms

lov


rinner rubintårar utmed kindbåge


knivsilvrets sigill


ornament


blixtrar månstrimma




pil läggs till båge an




sträng sträckes av hand


silver

penna skriver vita arks
liv.

kvalsinne

Domna domna kvalande sinne

tysta
tankens gaddar

stungen strupe
Kvider


Vidga
stäm bandens hesa suckan

andas

fri

jag är en vind

Jag är en vind


lätta slöjors beröring
skirvingehänder smeker din dröm

ur


månsilversjön lyfter jag skimmer


jag är en vind

stillnar i träds krona



väntar


ser honom stiga ur gryningsbädden
kyssa hennes panna ljus


jag är en vind

skirvingehänder kammar solstrålars ljus


är i gräsets hav

sömndruckna blommors
liv vaknar

jag är en vind


virvlar runt klippan finner vägar in


upptäckarvind

sjunger i grottans inre dansar vidare vidare


i fridsskogen är jag i träd i stenar i markernas dofter


stiger upp åt


är i himlars hav


blir regn



du är i din dröm



jag är en varm våg



smeker stranden


kysser din pannas
ljus

i den

I den klaraste av nätter

fann jag en spricka i fängelsemuren

månsilver rann in


över hårdgolv


Vindstrimma bar mig i genom

sprudellätta steg vandrade fria in i ängsharv

neg
djupt

inför skönheten


gnistrande pärlor bjöds att dricka

jag bad spindelmor
om trådar

skrudar träden med dropphängen


Vindstrimma
bar mig
igenom

i fängelsemuren slöts sprickan om


klanger bars
av vinden


i tystnaden hör jag dem

niger
djupt

inför skönheten


ser in i tårsjöns silver

klanger av

ger kraften att stå ut.

långt bort från falskhet

Dagen andas

djupa
sammetsmantlar

Violetta med
purpur
händ
er

sveper
om
bär
vidare

Droppar
ses
stiga

rinna
upp
för
berg

klippans sprickor helas

vildrosor ler


Droppe av
Ljus

gnistrar

renar
falska kyssens smärta

bittersmak
öppnas

faller i
helande strömmar ut för klippan


Vattenfalls kaskadljus
lyfter
hjärta av glas

sakta blir glas
är

splittrade vasskanter
läker samman

ärr
blir mjuka


är

kristallhjärta

är

tillitsblomma

öppnar vingar

omfamnar dig med Regnbågsljus

Den varsamme – i det tomma ”jag tror”(dina ord)
lever det fyllda tomma
det öppnar rädslan
hon stiger in i din famn
ty din röst är god

blå stjärnor

hon stiger upp ur sjön

blå stjärnors ögon

vattens

skira slöjor
är hennes skrud

hennes blommande hår

doftar

gryning

vit lilja är i fingerblomma

hon sitter i stenens droppfamn


invid

vattenfalls

kaskadljus

tråden rinner mellan hennes fingrar

lindas lindas

runt

spole



hon vandrar med



drömväverska är hennes namn

tango

natthimmels doftande kaprifol

syrsors
havs

vemod

månsilver väver skrud


rospärlor rinner runt fåll


silver gräs
stiger
upp
vindfingrar spelar
strängar vibrerar

mjukt smekande rör han sin kropp
länge övade
rörelser

facklor tändas
träd
håller facklor i händer

han sträcker fram hand
drar henne
mjukt
virvlande
in mot sitt bröst

månsilverskruds våg skimrar
hon följer hans rörelser

kroppars rörelse är
smekande havs
andning

han böjer henne bakåt
utan att släppa


hennes kropp är i svarande båge

han lyfter henne
mjukt
virvlande
in mot sitt bröst

de dansar tango i
natthimmels doftande kaprifol

urform

Droppen
urformen
allt
livs
liv
människan borde stanna ofta inför den,

Buga
inte i böjd tacksamhet

ljusglädje

seende buga sig är att vandra in i droppen

bli sitt själv

där är inte väggars gränser

droppen är människan
människan är droppen

se stenen och vet att den är droppen

gråhona

i lövträdens välvda salar


tätt

omslutande



vandrar en gråhona

hona grå

grå

är inte grått
sjunger träd



hon sitter stilla rörelse i skuggan



själen dansar solfingrar

anden flyger fri



gnistrande droppar
i blads händer

vattnar hennes grå



vithona


hona vit
dansar

i

Månmoders

Ljuskrets

källströmmar

hon hade sett isarna lindas över markerna, det var inte vackerisar,
dessa isar var svartna ogenombrutna isar,
de vare sig reflekterade ljus eller gav,
de andades skärande kyla,
de gav icke kinderna rodnad de strök ut ikarnatets vilja.
med händernas hjärtströmmar hade hon sökt lindra jordars hudsmärta,
smekt stammarna omfamnat
rötternas kronor,
kronornas rötter.
bett vindarna andas mjuka svepande rörelser
i dagars famn hade hon lindat soltrådar runt varje blads frysande ådror,
i nätterns famn hade hon vävt in silverne ljus.
stjärnstrålar sökte lyfta fram linjerna
inför de blinda.

Länge nu hade hon känt vindarnas högandning,
sett molnmantlarna andas böljande vida,
krigarnas långa hår glänste korpsvarta vingar,
huden glänste brons böjda näbbar andades
i händerna lyste stavarna
milsvida kring
ur ögon
strålade blixtars ljus,
de andades icke ondska
de andades
varm
kärlek
se
se

Krigarnas bröst hävdes
hjärttoner djupa
vibrerade in i
länderna
dörrar
slogs
upp
hör
hör
hör

molnen drogs samman
djupt violetta fyllda tårsjöar
kylan välvde om
hon frös
frös in i ben
och märg
drog sjalen
tätare
tätare
om
såg fötternas sönderrivna steg
hörde markernas
ländernas
suckan

dina händer är källströmmar
lyfter mig upp i skimmerljus
aning.

Jag är så trött jag lägger livet i träda,
vandrar in i skogars djup stammar sluter tätt om
glänta öppnar händers välkomnande gest
jag är så trött sluter
mig inom


Hennes händer öppnar ryggen
Hennes händer är
källvatten
stiger in
i mig

Lyfter lyfter lyfter varsamt upp

Sorghavet sveper om

händer är källströmmar lyfter oklarnade droppar
ur det vidöppna bröstet
sol berör

färgade trasselhärvor skakas
reds ut

vackernystan strålar är öga av
soltrådar

Hon håller soltråd i fingrar
glanslösa svartpärlor
träs på band

Hennes händer är källströmmar
sköljer lyfter upp
rad efter rad
pärlrader

vind mjukandas om
klarnade droppars
regnbågsfärger
lindas om
bädd

hon hade sett isarna lindas över markerna, det var inte vackerisar,
dessa isar var svartna ogenombrutna isar, hon ser dem smälta
ser hudarna skimra ser inkarnatets vilja vakna
med händernas hjärtströmmar smeker hon jordars hudlycka
smekter stammarna
omfamnar
rötternas kronor,
kronornas rötter.
ber vindarna andas mjuka svepande rörelser
hon ser pärlor öppnas
hör grönhavet
andas
hon omfamnar vindarna flyger
in i
sol
sjunger
dina händer är källströmmar
lyfter mig upp i skimmerljus
aning.

ur fågels bröst

vindarna har stillnat

lövens salar rör sina händer

mjuka svepande sånger

luften andas ren
klar

natten väver

dagens ljus

fåglars

vingar

vaknar

fyller

bröst

Vacker är
Hon

Hon skrider med vackerslöjor om

in över genom ängen

silverdroppar lämnar hon

gräset
bladen tindrar

Gryningsljusets händer

bäddar om hennes steg

Solen stiger upp ur bädd

Fåglar

Fågels vinge bär

hjärtats sångdröm

av guld

Droppe


av

guld


faller in i silversjö


hjärtblomma


vaknar

sandlåderegler

de vuxna sitter i sandlådan

inramad fyrkant


hink till hink

efter hink efter hink



öser de i



bygger sandslott


spadarna viner


de kastar blickar

åt sidor

över axlar


ett två slott

är större
vackrare


de vuxna sliter spadar ur händerna på varandra

så skall det vara


sandslotten
rasar

vinden ler

kärlek

svepnad är ett vackert ord

du vandrar i skymningen
ängsmarker

vatten finns nära

dimman stiger upp, skymningskjolar
dimman höljer dig
du ser inte stegen.

Har du tillit;
ja, jag känner tillit.

Dimman leder dig, värnar om dig,
svepnad är ett vackert ord, svepnad en hand vilken varsamt höljs runt.
Det är dimmans lycka då du säger: ja, jag känner tillit.
Det är dimmans sorg då du säger: nej, jag känner inte tillit. Jag känner rädsla.

gryningens öppning

gryningskjolar

daggens droppar i
varje blommas,
blads öga

Drömvävarnas tårar,
dina tårar, alltets tårar

dessa
vattnar markerna.

Känn inte att du bringar sorg, ty genom att dessa tårar vattnar markerna,
väcks ditt seende;

du ser blommorna.

Det lever i alla folkvisors vemod; jag lindar av...
ur vemodet sker vaknandet

*
Dessa kjolar är mycket vackra,
de är där,
drömväverskor
gråterskor
våra svar är oändligt viktiga vi är i deras steg

Av av

I grynings andning

vandrade jag naken hud


Morgonvinden var min skepnad


fann ett vackerblad ett daggkåpeblad
med tindrande kanter

beundrade dess skönhet ögon tårades stilla

bladet lyssnade bjöd mig in

ur ensamhet



tusende strålar tvagade huden morgonvaken

ljuset lyfte mig



I skogens djup var hennes boplats, en koja
en koja byggd av träds grenar
var vävda mönster
över allt låg mantel av mossa stjärnor strödde blad däri
grönskimrande var hennes boplats
ingången skyddad var av djurs hud
given i kärlek
mottagen i kärlek

med handen svepte hon mjukt undan dess skydd, steg in
kojan skimrade djupt blå purpurvärme
kristallblad klingade inom
hon andades in i glödens vila
stenar runt log glädje

Eldandar vaknade dansade inför

Dotter vad vill du höra
varför är dina ögon åter silverbeströdda av tårars ljus
de kände hennes hjärtas inre
smekte henne in i dröm

jag sitter vid elden håller kniven i hand
snidar av trä en gestalt
lyssnar till trädets saga
svarar finner hans gestalt

täljer en kropp
en mans kropp
putsar den
smörjer den
med olja
i kärlek

gör en bädd av mossa lägger honom däri
ur händerna lyfter jag tårar
turkosers pärlband
lägger dem runt

i hans hår fäster jag fjädrar givna av skarpa ögons hand
nynnar sakta mitt hjärtas sång

ser hans ögon darra vakna
fjärils lätta vingar

ljus vaknar inom
hans liv

ber mig invid hans sida
kom älskade kom
var mig nära

vi fördes så långt bort från varandra av mig av av


jag lägger mig på hans arm känner sann närhet
länge blickar vi in i stjärnors ljus utan ord utan blickar utan att röra

vi finner varandras
andnings hjärtas puls rytm

huden vaknar leder fingrar
in i livs kärleks
andnings
ande
svar

sammet

seglande mjuk

sammet

solens dans
regnets dans

Regnbåge

"ovan"

"under"

är dess "andra" halva

I dess mitt

i cirkelns mitt är skatten

Är livet

Livet är i mitten

därigenom får vi våra färger

den buktande tiden

så är det

solstråletrådar

Fann en droppe

kristallklar lade den i vindens händer

Aftonen

öppnar rena salar

blå

skimrande

siden


solstrålstrådar

vävs in

gröna löv skimrar linjer


droppar tindrar i blads skålar

tagna steg

Surrealistiska tankar sliter
river sönder tankevävens logiska skönhet.

Modern väver värme in,

helar
hela vävens mönster

Den surrealistiska tanken;
surrandet, surrandets vilsenhet,
inte det mjuka följsamma seendets tillit.

Detta är bilden av dimman.
du vandrar i skymningen, det är ängsmarker,
du anar att vatten finns nära ty dimman stiger upp,
det är skymningskjolarna,

dimman höljer dig, du ser inte stegen.
Har du tillit;
ja, jag känner tillit.
Dimman leder dig, värnar om dig, är din svepnad
svepnad är en hand vilken varsamt höljs runt.
Det är dimmans lycka då du säger: ja, jag känner tillit.
Det är dimmans sorg då du säger: nej, jag känner inte tillit. Jag känner rädsla.
Då kan du i gryningens öppning,
genom gryningskjolarna se daggens droppar i varje blommas, blads öga.
Det är drömvävarnas tårar, dina tårar, alltets tårar.
Dessa vattnar markerna.
Känn inte att du bringar sorg, ty genom att dessa tårar vattnar markerna,
väcks ditt seende; du ser blommorna.
Det lever i alla folkvisors vemod; jag lindar av... ur vemodet sker vaknandet.
Moderns kjolar är alltid kärlek.
Våra händer är alltid kärlek.

Daggens droppar – Tårar – Dimman – Ljusfolket.

Dessa sorgväsen lever ofta i skuggan, de bär långa svepande indigomantlar,
de visar i kärlek vägen;
in dig gå
De visar att de yttre betingelserna ofta förleder stegen

se din inre skönhet.

De lever ofta i skuggan
är ofta skygga

Solen strålar
de skimrar

sveper sakta upp sina mantlar

ur dem stiger skönheten
i purpurljus

Träden sträcker grenar gröna

Regnbågens färger lever.

eldskåls lågor

hon


lades

i

eldskåls lågor


händers

vågor

bar


till himlars


upplysta


Mantel

ögon möter dag

kristallhänder


sträckas

ur

umbra



gräs

viker undan skimmerljus


hon

stiger in i daggkåpebladet



ser sin givna kropp





tvagar sitt ansikte


i


dagg


ögon

möter dag


kristallklara

hon vakar över

Blommande fingrars ljus andas liv
följer markernas andning

han ligger stilla


stenbädden är täckt med fällar



steg nalkas nattliga salar

inom klippors väggar höres klanger stiga

högre högre högre

in



hon håller en båge snidad vittecknad
med en sträng


silvers klar


en helad sträng


blommande fingrars ljus berör varsamt


hennes hjärta stiger ut

lägger sina vingar runt hans frusna axlar


hon rör sig sakta stilla runt om

smeker klippans väggar
med fjäder


fram träder livets mönster inför hans sömn

hon rör sig sakta stilla runt om


ur hand lyftes gnista

tänder glöds vaka

lågor gnuggar sömn ur eld

hon lägger örter
i



kupar händer runt källåders sånger

bjuder honom

dricka

ur



mödosamt söker han stiga upp
ur sina sår


hon ber honom vördsamt lägga sig ned

hennes händer finner

väcker

hans dröm



hon lägger huvudet bakåt sången stiger hög

hon virvlar uppåt

flyger ur


ser

hans kvinna närma sig hans dröm


hon
vakar över deras kärlek.

droppen

Fann en droppe

Silver
kristallklar

lyfte den in i vinden

hör

klangens vida skönhet

lyfta

sorg

steg kupas

Steg kupas

runt jords mylla

steg lägges runt

varje steg
en oval
en ö

en oas

blommande liv
då stegen inte är tagna
inte gjorda

då stegen är smygande

s m y g a n d e
sol måne yggdrasil gemensam andning nära dröm evig

lyssnande kännande
svarande
Steg kupas

runt jords mylla

steg lägges runt

varje steg
en oval
en ö

en oas

blommande liv

så är det

Ängeln


vandrade in




Hennes namn




Er

Kärlek





runt alla de ord


jag sökt nedteckna




Era händer

är värme

i de hjärtvingar


ni givit


fria



orden

vindstrimma

Vindstrimma



fann väg

driver genom


stenmur andas


ett uns

av

jordmånhand


Vildros växer i spricka

doft andas


väcker

sinhed

fyrklang

cirkelperspektiv
han

bugar inför henne


hans hand



en mjuk vind en vinge



lyfter varsamt hennes vänstra


kysser handen ömt


möter
hennes ögon

hon ser


hon niger djupt


han bugar över henne

en valvbåge
välvande
hölje

hon niger djupt inom



hennes gärning målar hans inre rum

de är

cirkel


morgonhjärtat
det renade morgonhjärtat

vandrar

ut

in

med regnskålar


vattnar

själens

djup


då ser vi
vandrade i regnvått gräs
i gräset

vilandes

sakta

rörandes
sniglar

skal
spiraler

alla olika unika

stilla sakta rördes de

då
ser vi

Bladen
skålar

tinderdroppar

tårar

molns

se oss
gör oss

öppna

sorgens mantlar

i hjärtljus


Sorgväsen
Sorgväsens

dimkristall


regn

klarsilvers oval


bladhänder
gräs vandrar

andas


strömmar
bäckar

ådror

stiger upp

blodådror stiger upp
reser sina liv

sida vid sida hand till hand till stam
sträcker armarna upp ur sträcker solfingrar in i

solfingrars pärlor tindra
lövhänders blads linjer andas
ådror sjunger



breder ut armarna strålar utåt inåt utåt

Förenade i hjärtat

de är ett vårdträd

solögons skålars glädjeljus
vita skira kronblad

hjärtandas
faller

de är ett vårdträd

bär frukt kärna

kärna frö bäddas in i hennes händer

vattenmoln andas regn faller droppar

klarsilvers oval
stiger

ljuskristall

till


sorgväsen ser

trädet

hon den klumpiga

Hon vandrade in i nattens böljande mantlar

Bröstets
Valvbågar

Andades röd purpureld

Blå
Skimrande pärlor

Rann utmed bröstens rundningar

Hon bar en krona av vita skirvingar
Svävande ovanför hennes huvud

Det långa håret föll i vågor nedför ryggens skuldfria linje


Hon stannade vid

Mötte honom där

Hölj mig i din famn

Smek mitt hjärta in i flammande eld

Var strömmarna
Var havets vågor inom utom mig

Lyft mig in i vindarnas dans

Bär mig över under i genom

Till

Vår hamn


Smek mig in i dröm


Bröstets
Valvbågar

Andades röd purpureld

Blå
Skimrande pärlor

Rann utmed bröstens rundningar


Hon vandrade in i dagens skärande ljus


Hon den klumpiga satte sig ned vid sjön, den sjö endast hon kände.
länge satt hon där, tårarna flätades in i sjöns värnad,
sjön lyssnade fyllde varje droppe med ljus.
ljusdroppar steg upp till ytan, knoppande ljus öppnades inför hennes blick,
tusende näckrosor seglade stilla skönhet, viskade kom.
hon avklädde sig all tyngd, steg in i sjöns händer.

Näckrosor vackra var systrar runt henne, de sköljde hennes hjärta,
ur en av dem steg han, den vilken var i hennes hjärta.
den vilken de valt till hennes make.
hon ryggade ville fly.

Vindarna höll henne åter,
lyss till hans stämma,
se hans ords vilja,
hon stannade utan att skyla sin nakenhet,
kände honom nära.
han lyfte hennes ansikte mot sig
hans ögon mötte hennes blick
hon såg hans vilja
Kände hans hjärta

Hon sträckta sakta fram sin hand till honom
länge stod de stilla
blickade in i
varandra

Hon stannade vid

Mötte honom där

Hölj mig i din famn

Smek mitt hjärta in i flammande eld

Var strömmarna
Var havets vågor inom utom mig

Lyft mig in i vindarnas dans

Bär mig över under i genom

Till

Vår hamn


Smek mig in i dröm

Fagraste

Fagraste väsen

Föddes av ords hjärtvingar


Befriade skuggor gavs ljus




Hon sitter i skuggan

Förvirrad

Alltid städse




Vemodsklang

Stiger om


Ur


Stiger in i moln

Andekvinnan

Är

Där

Möter henne



Vemodsklang

Regnar
om

Fager blomsteräng




Hon

Brinner


Vissnar sakta


Flyr bort



Öron är stängda

Ögon är stängda

Hör ej hennes bön.

eldssjäl

hon ligger i sommarbädden

stegen står bredvid



vita sidenlakan skimrar

rosenblad är strödda runt henne

hon andas nästintill


fönstren är öppna

visande

ut

vinden leker med
gardiners skira slöjor

det var den vackra milda nattbrisen


i takets välvda kupol dansar glasprismor

av bergsfolket givna kristaller


var gång vinden finner dem stiger
de högstas klanger ur

en månstrimma finner vägen

smeker lakanens yta

Dotter
sörj icke allt är väl

hon ligger i sommarbädden


ett snäckskal seglar i drömmens havspärlor


fingrar följer
ansiktets konturerna

vidare om

upptäcker finner vägar är

lätta lyssnande berörings ljus

havets yta berörs
vågorna stiger högre högre

vindarna andas andas ljus


hon dansar i stjärnornas krets

glöden böljar mjukt

vindarna andas andas väcker

dess inre liv

hon är en eldsjäl
dansar fri

41 strofer

fallkjolar
Månsten

tindrar i hennes panna

Månsten


brinner
i

Solgård


stiger in i gnistregns

vita fallkjolar



jag vandrar saktmod


gnistregns vita strålar bär mig

upp

till


molnblomma

synes sakta segla

i

himlars hav

vidrör
hård jord


sluter kramp om rötter


kärleks hand smeker
stilla


jord andas
lucker


hjärtblad niger


stjälk längtar

bugar spiral inåt

kärleks hand smeker
stilla

sakta
reser sig stjälk


knoppar öppnas

blå ögon ler

i mitten

solögon fem
vita stjärnstrålar



ur gräshänder stiger hon

viskar

rör vid mitt hjärta
18 maj

barkklädnad
hennes steg hade stannat



fötternas undersida
speglade jord



bad om tillgift


jord tillät



tårna växte djupt in

kände

liv inom


hon bar fotsid barkklädnad


sträckte armarna vida omkring
upp mot

ur fingrarna växte fingrar
växte
fingrar
växte

fingrar


solfingrar


pärlors blad

susade dags gröna

susade natts silver


hans steg fördes till

hans händer

vidrör
smeker
känner

hon böjer ögon blygt

hans händer följer kropps linjer

under dem i dem blir barkklädnad mjuk
hon avlövas sakta

sensibelt kaos råder inom

19 maj


oh vackerhet
skogen

skogen
doftar
djup gröna stegs sånger


fotvalv möter fotvalv
speglar

varande
varandra


cirkel

sjunger

guld


solöga öppnas


fransar smeker färger

vinröda knoppar

doftar


ormbunkar lockar fingertoppskänsla

smeker

spindeltrådar

droppar klara


månsilverklanger


oh vackerhet omfamna mig

smek mig in i gryning


solhänder
månhänder
flätas in

ses sväva i himmels famn


stråk av
glasvingar


membran

andas



stråk av


luften vibrerar

vibrerar
andas
djupbilder

trummor dånar

händers fyllda fackeleldar
brinner

mellan

stammar


mantlar
musikslingor

sveper runt min kropp

sveper
skönsveper

viner

smeker av

klädnad


kropp är inte mer
böljar

vind
eld
vatten

vattenmantlars regnbågspärlor


frihet


vingar bär



glasvingar

membran

andas

stråk av

luften vibrerar
andas
djupbilder


droppe
Droppe


oval


ellips


båge till båge

speglar utan ram



rena linjer

gränslösta


uppenbara droppes livgivande
händer vidgas

jag väntar stilla


droppe andas in

är i havs djupmönster


stranden hälsar mina steg i kärlek



Känn hur du står på marmorgolvet

känn varm kyla

strömm ande leva runt fötterna

se ådringen
låt dig
föras

föras

föras vidare

tillåt

känn kronbladen kupas runt dig

lyssna stilla
tomhets
ljus

vandra
under
undren

in i
ytan

genom

under

märk jordens rörelser är aldrig stilla

du är skrudad i genomsiktliga slöjor
skirtrådar är dess vävnad

huden andas blå
andas aprikos

blads grenar växer
sirliga


dina fötter står stadig varande

klappa dina händer

känn rörelsen

du möter
det outsagda

du ryggar inför det häftiga plötsliga
du var inte beredd
ändå
beredd

du andas mod
ser eldandars kärlek

känner värme
vet att du lämnar

åter
icke är.

I livets vandring känns ibland det omgivande varat kallt,
det finns inte levande möten.
Marmorn var en gång sten,
block, block av minnen, fyllda var dess blodådror.
Stenens block bröts, förbereddes
bereddes, då av goda händer
kännande händer.

Golvet lades, blocken, de beredda blocken lades sida vid sida
passades in i varandra
skönhetens pussel.

Så polerades blocken
de beredda blocken oljades in smordes i helgade örters andningsljus

Ådror framträdde
talade i vind.

Väggar växte ur dess fästen
rena väggar

kala
fyllda väggar

En valvbåge lades över, en kupol

Du står på golvet

I livets vandring känns ibland det omgivande varat kallt
det finns inte levande möten.

Vindarna andas djupa du mister balansen

något an faller
ramlar
ned
över
dig.

Upplevelsen är att rusa in i en vägg, är att allt
rasar
samman.

Du står golvlös

Det är klappen i händerna.
Hårt möter något dig.
Du är inte beredd ändå är du det ty du vet att balansen sviktade.
Du vet att du hörde men inte ville höra.

Klappa händerna allt blir svart
svart

svart.

Du fryser vill inte mer
orken är borta


då

dansar eldandar

det är inte vanlig eld
denna eld är kärlekens eld


Den värmer dig är Moderns famn
Den värmen bär dig genom stormarna till stranden.

Där vaggas du i Månskärans händer

Hon sjunger stjärnljus

I varje stjärna bor ett väsen

tillsammans sorterar ni livet
ditt liv.

20 maj

vakar
vakar


i

träds rotbädd


under

krona



ögonrosor

vänds
upp


möter


körsbärsträds purpurhav



skirark
knopphänder viker vita skirark

morgonvind andas

kysser

sömnöga

vaket


morgonönskan
dansade

med

bara lätta fötter

daggens droppar


virvlade
sakta
ljus


fötter
lätta
bara


morgonönskans röst


naken hud skimrar rosendagg


vita fjärils vingar

rodnar


purpurskrud


faller mjuka vågor


dina händers


vingar

lyfter mig in i gyllenbädd


där vilar jag ro

21 maj


sandfolket
sandfolket


vandrar steglösta steg


vågor vilar stilla

andas hav en gång hav


spåren suddas ut
är där


sandfolket
sveper sandslöjor om


ögonen ser det intet ser

de lyfter händerna

ur fingergrenar blommar Magnolia


sandfolket känner kroppslöst
är vind är icke vind


höfter vrider följer
ryggslinga rörs


sandbjällror klingar runt hennes höfter


hon lyfter armarna högt


vänder ansiktet till solen

sandslöjor svepes av

hon är den blommande oasen i hans famn


i om om i är
när du är i mig
är jag i dig

när du är om mig
är jag om dig

detta är
Är


i dröm
såg


dina händer öppnas


i dröm


lade mig i dem


kände


din värme


i dröm


regntrummans sång

Hon hörde den milda regntrumman sjunga silverdroppar klingade
hon vände blicken in i daggkåpebladens skålar
såg händer visa väg.

Stilla begrundade hon synens sannhet var det är eller intet var det tänkt tanke
eller djup grönska.

En liten fågel satte sig på hennes vänstra axel
drack vatten ur hennes skuldra
ännu en liten fågel slöt följe satte sig på hennes högra axel
drack vatten ur hennes skuldra.

Vind kupades stilla runt rygg
regntrumman ljöd starkare
strömmar regnbäckar
lyfte stegen ur
tvekan.

Fåglarna flög nu vid hennes sidor höll hennes händer fria
skogen hälsade hennes närvaro hon avkläddes det vilket är synligt icke synligt
lades i mjuk mossbädds doft av rosenmandel
luften andades gardenia
vinden slöt hennes
ögon in i dröm

Han tilläts komma henne nära länge satt han vid hennes sida med lyftad hand
vågade ej röra hennes stilla andningsljus
genom hennes öppnade bröst såg han
skimrande hjärtblommas
purpurvingars
eldsljus

hans tanke tog över han förstod ej språket

Ur trädens stammar flög vingar skira av glas
fjärilsvingar andades luften smekte hans händer rör vid rör vid
varsamt smekte han hennes slutna ögon hennes läppars amorbåge kindernas bågar pannans oval strålade stjärnljus i månsilversmycke
sakta började huden skimra under hans händers beröring framträdde hennes gestalt

Hon ligger i mossbädd drömmer kärleks svar
känner livet sakta fylla
torkade marker
hans händer
följer känner
hon svarar
är liv i hans famn

Allt blir tyst
hon sitter på knä i handen vilar en droppe
sakta stiger hon upp tackar drömmen vandrar in i de slutna rummens grönska
22 maj


stegen förde mig
Stegen förde mig till bäcken
där mötte jag henne
hennes vackra fingrar lyfter bladen ur bäcken
boken
flyger skönhet

tecknen klingar skönhet


Vandrar vid bäcken ser henne
ser hennes vackra fingrar smeka
bäcken
lyfta blad ur
boken är i hennes famn
hon lyfter armarna
tecknen flyger fria
klingar

vandrar vid bäcken
ser hennes vackra fingrar
smeka vattnet
lyfta helgade arken ur
hon bär boken i sin famn
lyfter armarna
tecknen gives fria


Dessa glasvingar har kommit att vara viktiga för mig
de döljer intet
därför
är jag endast trygg i dem med dem
de är av överjordiskt ljus
de känner
de vet


lägger mina händer åt sidan
Moder
jag niger djupt
inför
dig



jag lägger mina händer åt sidan


ber dig;


smid mitt hjärta

till ditt smycke


fyll mina ögon

till brädden

med

ditt klara ljus

gör mina händer till
din kärleks skålar

Moder
jag niger djupt
inför
dig

giv ditt smycke

in i

rätta händer

jag lägger mina händer åt sidan.


drömvalv

i

natts drömvalv


vaggas

själens ljus




vindvinge nynnar




salvias kvistar brinner


i hennes


händer



röken lindas runt kropps suckan

23 maj

vid bäcken

vid bäcken

satte jag mig ned





dess hand omslöt min


bäcken

höll min hand i sin



ur

dess strupe

steg slöjor


slöjor lades över mina ögon





bäcken förde mig
till


intet



oh hur outsägligt vackert



till intet

förde mig bäcken



var allt nära


kristalljus låga kallade


upptäckt

livets labyrint låg framför mina fötter
steg in i den
fann ut att stegen redan var givna



utominom
Hör du vingarnas sus över dig
de är inte utanför dig
de är inom dig
så

flyg fri


bowling
ljuskäglan stod stadigt
solbollen rullade
de föll in i varandras ljus

24 maj



vindspel
Vindar omfamnar vinds spel

silverne rör hänger i spindeltunna trådar spunna av ljus
sida vid sida

klang vid klangs väntan

hon sitter med silverne blad i hand
täljer rönnens vackerådror
smeker putsar

ur påse lyfter hon kristallflaska

smörjer ådror
med doftande olja

nynnar
slända snurra
snurr snurr

spinn tråden lång och fin

hon fäster vackerådror runt tråd
hänger smycke i silverne rörs inre krets

Vindar omfamnar vinds spel
vindspels klanger
ljuder

silverne stavar är händer klangfamnande händer

hon sitter stilla rörelse ser in i natts vida vackermantel
lägger blå sjal runt axlarnas linjer vandrar
vandrar

vandrar upp för
med bergets slingerstig

ormen ringlar
runt klippan

hon nynnar var med

hon står högst upp på klippan

lyfter sjalen
ser den flyga vindvågor

hon nynnar ler frids stillhet

jag

sveper min vackraste vindmantel om

beskådar mörkret


det faller över mig








Vindar omfamnar vinds spel

25 maj



om varsin sida
i bladet


slumrar


gryningsdroppe



de


sitter på varsin sida om


ögon

blandas

i


droppe


klarnas


blick


i blad slumrar gryningsdroppe




morgonvinden omfamnar kvällsvinden



andas



de


ser droppen öppnas


viljevingar är runt dem


visar

väg

Ur markens händer stiger droppen in i blad
in i blomskålar

i allt

strålar

klara droppar


blommorna är bladen är barn


se dem i gryningsljuset de kastar bollar kastar bollar till varandra


vad är klarare att skåda


I blad slumrar gryningsdroppe

du ser droppen i bladets hand den är ren klar
de kastar klarljusbollar

mellan
sig
de jonglerar
med

bollar

bollarna öppnas

är

glasvingefjärilar

kristallfjärilar

från

det vilket benämns vara från svunnen tid


vingarna andas

klanger

vingar sänder

ut in

skira toner

ohörbara för yttre öra hörbara för öppnat sinne


kristallstavar sattes i rörelse


se
känn


barnen
ty dessa är edra inre barn



de dansar inom er själs äng.



förglömmandes sig själva
säckvävsklänningen

hölls samman av rep

jordrep

hårda
skär ande


stegavstånden upphör aldrig


spetsiga vasständer biter river hennes fötter

röda pärlhalsband
rinner


hennes ömhets blick smeker markerna


hon nynnar lisa för själ


huden doftar orkidé
i håret bär hon titels skönhet

i vänstra handen är en prästkrage
i den högra är lavendelkvisten

hennes namn är Azalea

hon har vandrat länge
i natts dagar i dagars nätter

strupen törstar källan sjunger i klippors hägn
hon längtar till

glömmer

stegblicken

sprickan fattar om foten
håller fastbunden
vrider
om


hon faller kvider kommer inte loss


inser

förenas med sitt vingslag

ler stilla lägger sig i spiral somnar i kropps smärta


i natten skimrar vit päls

glimmande godhets ögon
mjuka smygande tassar finner hennes spår

stannar

ser henne ligga fasthållen hör henne kvida

han nosar andas in hennes älskade doft
där är du min älskade

våra steg

har

vandrat om varandra

mannen sätter sig med hennes huvud i sitt knä smeker hennes panna viskar dröm ord ser klippans spricka släppa foten växter lindar händer runt i dagar nätter tolv sitter han hos henne baddar hennes rosenläppar i sömn säras de han håller bladet i handen lutar det varsamt till droppar källvatten in hon andas djupt in andas värme ut ögonens fjärilsvingar darrar deras blickar möts äntligen

deras steg hade länge vandrat om varandra
nu vandrar de tillsammans i
viljans
var ande

förglömmandes sig själva


varför stängsla
I skogens djup vandrar de, djuren är djuren djur, varför åtskilja, varför stängsla runt.
I skogens djup vandrar, lever livet
mörk fuktig bördig är jorden med mjukt svepande gräs
rörelsen av vingar vingandning
är det fåglar är det fjärilar
är det andning
stammar sträckes når himlens fröjd
seglande vita molnblommor är deras kronjuveler
grönskimrande doftande barr stickor strängar stråkar ljuder
klippor stiger upp ur hennes bördiga livsandning
vattenfall dansar mantelljus
regnbågsfärger
kaskader
in i
sjö
vida vingar sveper med himlars sånger
skarp genomträngande är blicken
fylld med kärlek
vemodssång ljuder
söker
svar

den lilla gossen vandrar med den lilla flickan i handen, de skuttar dansar stegs pärlskratt
finner en glänta jorden är bar mörk fuktig bördig
barnen lyfter den in i händer formar gestalter till livgivande
nu dansar de alla i skogens famn
flickan lyfter ur hjärtat en vit blomma
lägger den i gossens hand.

Tiderna vandrar gossen blir man

hans moder har vävt en förunderligt vacker mantel med säregna mönster hon lägger den
över hans axlar fäster fjädrar i hans långa mörka hår
vandra min son.

han följer stigen upp för med västerklippans väggar
övar varje stegs beröring stegen blir smygande kännande vishet
han lämnar alla gjorda tankar alla villfarelser
når klippans högsta punkt
där brinner en eld i stenars ring
elden hälsar hans steg ber honom att träda in
han lyfter manteln av viker den konstfullt samman
bugar sig och träder in
naken sitter han med slutna ögon
ser livs steg
möter
liv

genom nio drömportar vandrar han
vinden öppnar hans ögon ber honom resa sig upp
han bugar inför elden berör varje sten stiger ur
viker konstfullt upp manteln lägger den runt kroppen
hans mörka långa hår dansar i vinden de vita fjädrarna tre andas
han bär blåskimrande stenar runt halsen
vänder blicken mot
ser vattenfallets
mantel

hon står i sjön skrudad i vit skir klädnad
den följer hennes linjers vackergestalt
han känner den vita blomman tala
vida vingar sveper
med himlars sånger
skarp genomträngande är blicken
fylld med kärlek
vemodssång ljuder
söker
svar
finner hjärtans kronblad
bär honom till
henne

han står helt stilla väntar med kärleks brösts andning
hon känner hans närhet
vänder sitt ansikte till
ber honom
stiga in i
sjön
hennes händer är öppnade skålar
hennes hjärta är hans
tolv stavar ställes i ring
bindas samman
de ser manteln lyfta läggas runt

hans moder har vävt en förunderligt vacker mantel med säregna mönster hon lägger den
över hans axlar fäster fjädrar i hans långa mörka hår
vandra min son tillsammans med din hustru
detta är er boplats värna om varandras liv

viskade hennes röst
genom vindarna
I skogens djup vandrar de
djuren är djuren djur
varför åtskilja
varför
stängsla
runt.

I skogens djup vandrar
lever livet
26 maj

upprepning ( 19 maj)
upprepningens skönhet.
Det lilla barnets behov av upprepning, älskar upprepning


Modern och barnet sitter samman
barnet är uppkrupet i hennes knä.

Modern berättar saga med lugn vackerstämma.

Hon betonar inte överdriver inte.

Sagans ord är bäckens lugna livsvatten.
Barnet vilar i hennes bäckaröst.

Väntar med förtjusning på de bilder barnet känner igen.
Pärlor stiger upp inom barnet.

Ibland bubblar pärlorna över och ur munnen forsar pärlskratt.

Det är en trygghet för det lilla barnet att möta upprepningen.
Den tryggheten försvinner aldrig.



Inte i huvudet (19maj)
Nu andas vindarna

söker rena
vädra

bort tankemonster

Huvudet måste kylas, det är överhettat

Kärleken sitter inte i huvudets sfär


en förklarande viskning
*

drömmar,

drömgömmor.

Alla de ord

önskningar vilka inte vågats andas eller
alla de drömmar vilka du inte vågat uttala


Se natten, den är mörk även då den är stjärnupplyst är den mörk.

I natten lever drömmarna ty då är livet inte så hektiskt upptaget av de yttre betingelserna.
Det är dock fullt möjligt att drömma under dagen i dagens famn.

Drömmen är inte tidsbunden
det finns inte drömbundenhet.

Hur du än söker binda den så tar den sitt väsen och flyger fri


natten är mörk även då den är stjärnupplyst


se dessa stjärnor vara önskebrunnars ljus


Ibland är locket mycket hårt pålagt
Det är då det mullrar

Åskan
Åsktrumman ljuder

Det inre vibrerar

Jorden vibrerar, darrar.

Blixtar viner.

Allt blir upplyst
lever i förklarat ljus
andning

Drömgömman ser ljuset
rösten sipprar ut


Rösten berättar om det finns behov av att gömma drömmen eller inte.
Rösten berättar om det är nu stegen skall tas för att förverkliga det vilket är menat.

Drömgömman en tillstängd drömgömma.
Drömmen har behov av hjälp och får det genom åskvädret.
Locket lyfts.
Drömgömman är alltså även en önskebrunn.

Drömmen har en förbundenhet med självet och en frihet med anden.
Drömmen är liv, sant liv.

Mardrömmen uppstår då tanken/egenmäktigtanken stör den.
Egenmäktigtanken är mineraltanken, skelettanken utan märg.
Drömmen har en boplats inom varje väsen, denna boplats är en gömma.
Den personliga integriteten i intighet.

Den personliga integriteten är tom, lyssnade
i tomheten är den vitfylld

I denna gömma lever kärleken

Från gömman höres den viska;
rör vid
vidrör mitt hjärta

Din dröm skall varda sann
*
en förklarande viskning

handkläppen (20 maj)
Känn hur du står på marmorgolvet

känn varm kyla

strömm ande leva runt fötterna

se ådringen
låt dig
föras

föras

föras vidare

tillåt

känn kronbladen kupas runt dig

lyssna stilla
tomhets
ljus

vandra
under
undren

in i
ytan

genom

under

märk jordens rörelser är aldrig stilla

du är skrudad i genomsiktliga slöjor
skirtrådar är dess vävnad

huden andas blå
andas aprikos

blads grenar växer
sirliga


dina fötter står stadig varande

klappa dina händer

känn rörelsen

du möter
det outsagda

du ryggar inför det häftiga plötsliga
du var inte beredd
ändå
beredd

du andas mod
ser eldandars kärlek

känner värme
vet att du lämnar

åter
icke är.

I livets vandring känns ibland det omgivande varat kallt,
det finns inte levande möten.
Marmorn var en gång sten,
block, block av minnen, fyllda var dess blodådror.
Stenens block bröts, förbereddes
bereddes, då av goda händer
kännande händer.

Golvet lades, blocken, de beredda blocken lades sida vid sida
passades in i varandra
skönhetens pussel.

Så polerades blocken
de beredda blocken oljades in smordes i helgade örters andningsljus

Ådror framträdde
talade i vind.

Väggar växte ur dess fästen
rena väggar

kala
fyllda väggar

En valvbåge lades över, en kupol

Du står på golvet

I livets vandring känns ibland det omgivande varat kallt
det finns inte levande möten.

Vindarna andas djupa du mister balansen

något an faller
ramlar
ned
över
dig.

Upplevelsen är att rusa in i en vägg, är att allt
rasar
samman.

Du står golvlös

Det är klappen i händerna.
Hårt möter något dig.
Du är inte beredd ändå är du det ty du vet att balansen sviktade.
Du vet att du hörde men inte ville höra.

Klappa händerna allt blir svart
svart

svart.

Du fryser vill inte mer
orken är borta


då

dansar eldandar

det är inte vanlig eld
denna eld är kärlekens eld


Den värmer dig är Moderns famn
Den värmen bär dig genom stormarna till stranden.

Där vaggas du i Månskärans händer

Hon sjunger stjärnljus

I varje stjärna bor ett väsen

tillsammans sorterar ni livet
ditt liv.

hedmarker
hedens vidsträckta vingar
vilar

ödslighet

över stenar
ligger mosshud
lindad

döljer
gömmer

stegs börd

de reser sina liv
stolta stilla

ser
blickar om

gröna mantlar faller
i vågors böljande veck

rinner
utmed marker


gräshavs andning ytberörs

hedens vidsträckta vingar vaknar

ur hennes bröst flyger kärleks buds viljande vilja

till svar
bliv svar

ödsliga stränder vaknar havet famnar om om

hon lämnade sin kvinna var ickekvinna
steg in i sitt sanna väsen kvinnokvinna

den ensamma ickekvinnan
vandrar in i vindfång

minns

hör havets sång

känner vattenvingar bära

bära mantels ljus

hon är en fågel svävar över gräshav

landar

ickekvinnan dansar
för dem med dem
bäddar om dem

bevarar orden

hon sitter vid elden
berättar för de hörandes hjärtan

hedens vidsträckta vingar andas liv

vinddans
huru underbart vacker är inte vindens dans är vindens dans
djup andnings sång
träden böjer sina kronor
smeker marken
löv är gräs gräs är löv
vågor höga
vind vind
vindspelen följer stormen andas
lyfter
jag flyger
är fri
fri i denna dröm
här i vindarnas famn

vindarna andas djupa vågor
trädens kronor smeker markerna
löven är gräs
gräset är löv
allt är enhet
enhet är allt
allt stillnar in andning
så susar livet
andas ut
träden öppnas
händerna är kronor
ur dem stiger klanger
vindspelen möter
sjunger
följer
bär mitt hjärta


27 maj

läkemantra
kärleken flyger in är en läkevind; läkavind

kärleken flyger in är ett läkamedel

är läkeverkan

läkemantel

läkemantra


hon är en blommoder

i
tidig

grynings svepande kjolsvall

stiger

ljusstavars klanger

sköljer

morgonmunnars ännu sovande stämmor

sömmar vokaler
leder konsonanter till

hennes kjolsteg känner

gräsets lockars böljande svall

hon är en blommoder av kärlek vigd till livgivande

passager
Vindsånger böljar djupa vågor
reser sitt liv

reser


regnbågsmantlar bär de

huden är sand
len mjuk sand

ögonen är tindrande havspärlor
hämtade

ur

djuphavets sanddyner

håret är svart ebenholts
de bugar inför dig ber om din hand

du
är

en vindvåg en vågvind
ni andas djupa sånger sveper susar strömmar

träden böjer sina kronor
smeker marken
löv är gräs gräs är löv
vågor höga
vind vind
vindarna andas
andas djupa vågor
trädens kronor smeker markerna
allt är enhet
enhet är allt
allt stillnar in
andning
så susar livet
andas ut
träden öppnas
händerna är kronor
ur dem stiger klanger


i gryningen är allt stilla


Solfadern breder ut sin mantel
du vaknar
minns;
är i
vågens rörelse
hindren är där
du finner

passager
inte snabbvägar

passagerna är ljusvägar
sannhetens ljusvägar är öppna

tillsammans är de
Kvinnoljus är inte mansljus

inte det samma som mansljus

ej jämförbart

tillsammans
är de

ljusstyrka

Danserskan
Vindarna viner starka, till synes är sångerna sus, strömmande rörelse.
Vill du urskilja ett avsnitt av ljudet är det lövrassel, eller grenars möten.
Genast ser du händers applåder, trumpinnar, stråkar, stråk av.
genast
ser du henne dansa med kastanjetter, hennes hals är smäcker en svanhals
pulsarna andas hennes skuldror är fria hennes axlars bågar är välvd skönhet
hennes bröst äro vackra kullar
hon är en virvelvind
ryggraden är en sträckt båge hennes svarta långa hår glänser i eldens sken färgas det rött denna danserska bär inte skor hennes fötter är bara
Du ser hennes kjolar, våder, våd vid våd, klockor klocksvall,
hon är en virvelvind
hennes ögon blixtrar vid håret fäst i håret är den röda rosen,
den böljar vit till röd röd till vit, den doftar alla rosors rosor.
Han står vid bilden
håller instrumentet i famnen, hennes mjuka former, hennes gestalt, hennes hals är en svanhals, hennes midja är, hennes strängar är, hennes
han är inte han det är strängar strängar spända mellan vid
vind spelar vinds fingrar berör strängar
hon dansar virvlar lyfter händerna hon bär kastanjetter svarta av äldreträd de ljuder böner till liv till levande liv givande
hon är en virvlande vind
är djup sann
kärlek

eka
Nattens
Skönhet

väver silvertrådar
regntrådar

mantel skimrande
lägges
runt hennes livsäng

blommor andas drömsömn

månskäran
en eka

eka - sjö - gryning – skymning

fåglars sköna vingsånger

vacker stillhet seglar jag in i



livets puls
livets puls

andningens puls

puls
rytm

upprepning

hennes kropp

livets energier

årstidernas skönhet löper

runt hennes
midja.

Sagoboken
se sagoboken; läs inte;
bläddra; stanna vid en sida; läs inte;
beskåda raderna;
se hur tecknen flyter samman;
dessa är inte längre bokstäver;
bokstavar;

dessa är nu ett mönster;
varje sida i boken är ett mönster;
boken har ett innehåll; ett livs mönster; boken är livets bok.
det går inte att läsa denna bok i all hast; från pärm till pärm;
det går inte att sluka visdomar; de stannar inte då de slukas; blir uppslukade;
de faller då ned; väsendet orkar inte bära dem; blir däst och sövs; vaggas in i god tro;
det går inte att bryta denna boks mönster; den är en vackerväv;
däremot går det att bryta tryckfelsmönstren; dessa är negativa mönster;
den goda tron är att överlämna livets bok i någons händer;
överlämna redigeringen; renskrivandet till någon
utanför dig;
renskrivandet är de lyssnande stegen;
Lyssna

Allt
Allt är evigt av sig självt.
Allt vackert är belyst av sitt själv; sitt själv.
En fulländad individ är självbelyst

Lyssna till

livets puls

29 maj

ni är lyckliga

vindarna viner
djupa
våg
svall

blåskimrande händer strör molnblommor

solstrålar öppnar blads linjer
skira är
de gröna slöjornas bladandning

trådar linjer
silver

guld
i pärlemorljus

bladen bär hela trädets liv

formspråk
form är
rörelse inte forma

form är synliggjord ande

Vind vingar fjäder faller

är pil är spjut är stav
är fjäder

vit fjäder
skriver

Boken ligger stilla väntan

rörelse

djupt in i grottan

facklor vakar över dess liv
eld andas

Hon är lycklig
ni är lyckliga då ni möts

med varandra
i är


det halva
snäckskalet, det ovala är halvt

hennes huvud vilar i hans knä, hon är stilla bortom mänskligt liv

hennes kinder är vita genomsiktliga
han smeker hennes panna han kysser hennes blod till liv

det långa håret är böljande silver är bäcken

hon sjunger sånger
till hans hjärta

innan
De hade väntat länge
i tvåtusen mänskliga år
blickade de in i varandras ögon
innan de tillät sina kroppars förening


de hade väntat länge i tvåtusen mänskliga år
varginnan i nord vargen i syd
det sjunde året var gånget
det åttonde strömmade belivande harmoni
det sjätte vändes till spirande liv i det nionde

vindarna andades från öst från väst
havets vågor lyftes höga
bar dem in i hjärthamn

skrudade är de
i vitt ljus

deras händer
äro eldskålar
i varandra


i tvåtusen år mänskliga år
blickade deras ögon in i varandra


silvervita mantlar bär
deras längtan
ur


till kärlek
in



i hans öga

hon syntes vandra in i solnedgången

hela natten kupade hon händerna runt livshavet

runt hans

vilas bädd


hon såg honom stiga upp ur bädden
gav honom ren klädnad


hon syntes vandra in i soluppgången


hennes ögon tårades

föll i blommornas hav


lyfter värmes mantlar

runt hans
vilja


hon syntes vandra in i solnedgången

stjärnan ler kärlek

in i hans
öga

bladet talar

långsamma

mildhets toner

svävar ur


bars genom


stilla

ljuder hennes sorgsna stämmas kärlek


ack låt mitt liv
stiga över

jag armod i kvinnohamn

vind
smeker bladkinder

Bladet talar, bär mig till bäckens strömmafåra
varsamt lyfter hon blads önskan in i bäck
bäcken svarar viljande värme
hon bugar sig inför
blad seglar in till strand
talar åter, giv mig glädjen till att bära dig
hon bugar sig inför

stiger
in i bädd

ligger stilla
strömmar för

pilträds fingrar vidrör
rör vid hennes hjärtas brustna puls

klangskimmers
omfamn
tonar

famnar
om inre djup