du vandrar i skymningen
ängsmarker
vatten finns nära
dimman stiger upp, skymningskjolar
dimman höljer dig
du ser inte stegen.
Har du tillit;
ja, jag känner tillit.
Dimman leder dig, värnar om dig,
svepnad är ett vackert ord, svepnad en hand vilken varsamt höljs runt.
Det är dimmans lycka då du säger: ja, jag känner tillit.
Det är dimmans sorg då du säger: nej, jag känner inte tillit. Jag känner rädsla.
gryningens öppning
gryningskjolar
daggens droppar i
varje blommas,
blads öga
Drömvävarnas tårar,
dina tårar, alltets tårar
dessa
vattnar markerna.
Känn inte att du bringar sorg, ty genom att dessa tårar vattnar markerna,
väcks ditt seende;
du ser blommorna.
Det lever i alla folkvisors vemod; jag lindar av...
ur vemodet sker vaknandet
*
Dessa kjolar är mycket vackra,
de är där,
drömväverskor
gråterskor
våra svar är oändligt viktiga vi är i deras steg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar