fredag 12 juni 2009

vindfäste

regnvåta marker

dova
tystklanger



inbäddat regnrum


det täta regnet är en mantel
är en regnvävnad

med

tusende
minimala droppar

det är fukt, denna fukt isolerar de så kallade höga ljuden

det uppstår
tystbäddar

i dessa tystbäddar hörs regnets rörelse

regnets mildrörelse


stilla regn

flimrande, skimrande


Lyssnar du hör du lövdroppen falla in i hennes hud.
Du känner dofter,
Du ser spindelvävens silver,
Blads, gräs, blommors silver,
Silverhår, silvertrådar väver överallt i allt med allt.

Du ser en droppe, en knopp stiga ur jorden.
En lerkula,
En lerjordspärla.
Pärlan växer, spricker öppnas,
Är nu en fågel.

Fågel,
vackra Fågel stiger uppåt
breder ut vingarna

följer

luftströmmarna


är ett med luften

Vinden, alltets andningsljus
vingarna berör
rör vid

andningsljus är i regnbädden

Fåglar sjunger glädje

var -
i trädens mellanrum, tystrum, tomrum

Fågeln flyger, vingarna är stilla följer med

hela fågeln
följer
med

var gång Fågeln är ur balans rör den vingarna

rör den vid
vidrörs

vingar

finner

vindfäste.

Inga kommentarer: