Dagen andas
djupa
sammetsmantlar
Violetta med
purpur
händ
er
sveper
om
bär
vidare
Droppar
ses
stiga
rinna
upp
för
berg
klippans sprickor helas
vildrosor ler
Droppe av
Ljus
gnistrar
renar
falska kyssens smärta
bittersmak
öppnas
faller i
helande strömmar ut för klippan
Vattenfalls kaskadljus
lyfter
hjärta av glas
sakta blir glas
är
splittrade vasskanter
läker samman
ärr
blir mjuka
är
kristallhjärta
är
tillitsblomma
öppnar vingar
omfamnar dig med Regnbågsljus
Den varsamme – i det tomma ”jag tror”(dina ord)
lever det fyllda tomma
det öppnar rädslan
hon stiger in i din famn
ty din röst är god
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar