I nattstrandens djupuppfyllda hand
satt hon
såg sol dala
ögon slutna blickade
synslöjor målades fram
steg ur
hon
steg in i havs famn
strödde sitt hjärta i
hon
sjönk
vidare
sjögräsklädnad omslöt bruden
havsvingehänder
lyfte
vindkärlek
bar
I människoland var hon borta
de undrade var är hon
hon
synes sväva fri i solgård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar