Fagraste väsen
Föddes av ords hjärtvingar
Befriade skuggor gavs ljus
Hon sitter i skuggan
Förvirrad
Alltid städse
Vemodsklang
Stiger om
Ur
Stiger in i moln
Andekvinnan
Är
Där
Möter henne
Vemodsklang
Regnar
om
Fager blomsteräng
Hon
Brinner
Vissnar sakta
Flyr bort
Öron är stängda
Ögon är stängda
Hör ej hennes bön.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar