Av av

I grynings andning

vandrade jag naken hud


Morgonvinden var min skepnad


fann ett vackerblad ett daggkåpeblad
med tindrande kanter

beundrade dess skönhet ögon tårades stilla

bladet lyssnade bjöd mig in

ur ensamhet



tusende strålar tvagade huden morgonvaken

ljuset lyfte mig



I skogens djup var hennes boplats, en koja
en koja byggd av träds grenar
var vävda mönster
över allt låg mantel av mossa stjärnor strödde blad däri
grönskimrande var hennes boplats
ingången skyddad var av djurs hud
given i kärlek
mottagen i kärlek

med handen svepte hon mjukt undan dess skydd, steg in
kojan skimrade djupt blå purpurvärme
kristallblad klingade inom
hon andades in i glödens vila
stenar runt log glädje

Eldandar vaknade dansade inför

Dotter vad vill du höra
varför är dina ögon åter silverbeströdda av tårars ljus
de kände hennes hjärtas inre
smekte henne in i dröm

jag sitter vid elden håller kniven i hand
snidar av trä en gestalt
lyssnar till trädets saga
svarar finner hans gestalt

täljer en kropp
en mans kropp
putsar den
smörjer den
med olja
i kärlek

gör en bädd av mossa lägger honom däri
ur händerna lyfter jag tårar
turkosers pärlband
lägger dem runt

i hans hår fäster jag fjädrar givna av skarpa ögons hand
nynnar sakta mitt hjärtas sång

ser hans ögon darra vakna
fjärils lätta vingar

ljus vaknar inom
hans liv

ber mig invid hans sida
kom älskade kom
var mig nära

vi fördes så långt bort från varandra av mig av av


jag lägger mig på hans arm känner sann närhet
länge blickar vi in i stjärnors ljus utan ord utan blickar utan att röra

vi finner varandras
andnings hjärtas puls rytm

huden vaknar leder fingrar
in i livs kärleks
andnings
ande
svar