fingerglöden
sänker sig
in
i
milans bädd
hon bär en slöja för det ansikte
hon ej visar
han vakar vid skogsbädden
där i endast avtrycket av en
närvaro vilar
hon bär en slöja för det ansikte
hon ej visa
han inser ej
hur orden skar
sönder
hon bar
en slöja
för det ansikte hon ej visar
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar