väggarna brister
med
djupa
befrielsesuckar
fönstren är skallror
i shamanhänder
tät luft
skingras
tyllgardiners
ljusgenomsläpp
fläktar sömnen ansikte
hon lyfts
av vindfågels näbb
varsamt in i havets öga
älskade
du kom aldrig
till bordet vi dukade
dukade med den vita
alabasterduken
jag sjunker nu
in i ögats silverbladslins
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar