havsåker

i denna havsåker har jag sått mina frön

söker gör jag ej

jag skådar dessa fröns in

viskar

älskade kom

hon bär en skrud

av djupblå hav

blank petroleum

svart

manteln är utsläppt hår

grönböljande

det vandrar en kvinna vid stranden

märker ej kjolarnas långa släp

hur vattnet rör vid fållornas

gångna markmöten

havet vandrar flod

vandrar ebb

sjöstjärnor
målar
strand

kvinnan liknar mest en kokong

inlindad i djupa drömska moln

hennes händer

är nu

öppna mottagande

så är det viskar ringen

stenar visar ansikten

ögon

blixtrar

ädelstenar

möts i centrum

svävar i älvdans

utåt

andas in

sjöns näckrosblad

vilka höljer

ögons

möte

det finns de

vilka skriver skuggors bön

hon glider

nedför berget

in i vildblomsteräng

landar utslagen

en kvinnoblomma

blickar in i sagomoln

seglande

talande

viskande

mjuka

i en annan strof är

klipporna hala

slinter fotblad

krönt är hon

med lindad tång

med skogshöjds vita stjärnor

korallögon

gnistrar

ur djupens azuriter

slupen nuddar strandkänning

vid klippans fyrfat

du sträcker dina händer

över havsvida

stödjer mig

i det jag bejakar

färden

du lindar dina vackra armar

ömt runt mig

kysser himlarna

purpurdjupa