silverskepp
seglar i spegelblanka ögon
trollsländor är vindens bärande
siktar rosorna i lotussjöns
vakande soltempel
hon med månskäran nynnar dagsro
en kvinnosjäl hör ej
sejden
uppgivna fingrars
rubinröda knoppar i smaragdblad
koltrasten lindar tonväv i
ängsbloms gräsvall
vågorna
når strandens längtan
läser
o
påverkade
steg
hjärtbladen vändas
av vattenfingrar
havsfåglar läser
näckrosens knopp
svalor stryker mjukt
marker med vingar
vinden ler
lyfter havet
in över kanten
kitteln kokar morgongrötens
lenande
alltmedan lommen
höljer ön
med sagornas tima
i mina utmattade sinnen
i rosenspegeln
sluter anden bladen
runt min själs blödande lagun
i uggleskogen bär vargen
knoppen tätt intill sitt hjärta
hösthjärta
hon skådar
in i ögonskogen
tistelblad täcker hud
en
rosorna är fallande
jag ser djupt in i floden
varje droppes utslagna blad
dofter löper fria
insikter kan göra ont
bränna bort skalkärvarna
det är så mycket jag kommit
underfund med
in
sett
min oförmåga
inse
låt mig
in se
lyft mig ur
låt mig färdas
det är så mycket jag kommit
underfund med
in
sett
min oförmåga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar