berget släpper ut
sitt långa vattenhår
pärlande
gnistrande
vattenmoln stiger höjder
hon sitter
i grottan
dold av
vatten
läser stenar
nynnar
väcker eld
örter
ryker
hon skådar ansiktet
väntan
bär
aldrig sinad längtan
älskade
jag drömmer dig
in i
mina händer
han snidar i sten
med händer
blå
kvinnan han älskar
ur rubinglöd
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar