det finns de
vilka skriver skuggors bön
hon glider
nedför berget
in i vildblomsteräng
landar utslagen
en kvinnoblomma
blickar in i sagomoln
seglande
talande
viskande
mjuka
i en annan strof är
klipporna hala
slinter fotblad
krönt är hon
med lindad tång
korallögon
gnistrar
ur djupens azuriter
slupen nuddar strandkänning
vid klippans fyrfat
du sträcker dina händer
över havsvida
stödjer mig
i det jag bejakar
färden
du lindar dina vackra armar
ömt runt mig
kysser himlarna
purpurdjupa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar