nyckelspinn

kvinnan vilken kommer ur skogsstigen

bär ljuset flödande bakom sig

i detta moln synes moln

av sylfider

höres älvsånger

tysta

ljuda

i skuggan

tätt intill stam

vilar nyckelpiga vingar

nycklar klirra

i vinden vilken uteblir

i skogarna däri stillheten

betar markerna

däri träden

kan

andas opalljus

däri

vandrar de

vilka uppenbarats friden

vari orden ej behöver ristas in i blod

vari orden är vindens viskning

i lyssnarens händer

däri

sköljer tjärnen

den drunknandes smärta

svalor

ilar

i skyttelgången

in i trådtunnlars trådar

sargar ej

ilar fram

och åter

åter

och fram

väver luftens rörelse

i denna dag

vari luften dallrar ur hetta

flämtar in

skugga

i din smärta

känner du kvinnans längtan

sänder du hoppets blickar

endast till

utsuddande

näri din smärta

är överstånden

i din smärta

känner du mannens längtan

sänder du hoppets blickar

endast till

utsuddande

näri din smärta är

överstånden

gör icke detta

hon sitter vid spinnrocken

elden i spisen

sprakar

kitteln

sänder moln

blåvinge

rör vid ringblomsfälten

i begynnande asterfröjd

hon nynnar

leende är läppar

hon hör hans

nalkandes

steg

spegelvinden

kysser

hennes

utmattade längtan

tätt intill pinjestammen

i drömträdets omfamn

ansiktet

vänt till månmoder

flamman

eldflugor

bränner ur hennes händer

hon förbliver

tätt

intill

hör flamman

viska

*

(ur skogsstig)

kvinnan vilken kommer ur skogsstigen

bär ljuset flödande bakom sig

i detta moln synes moln

av sylfider

höres älvsånger

tysta

ljuda