knippeljus

så

skriver vi i sanden

vi smeker mjukt ut vågorna

sanden är

en skiva

ett ark

hör du vinden susa

begynnande vid det första bladet i det sista

ty är det ett första är det ett sista

är det ett sista är det ett första

åkallar du

en

värld

är världen uppdelad

genom din åkallan

åkallar du ett första

åkallar du ett sista

vinden

avkläder

kvisten bladen

lägger denna kvist i din hand

från var

vem

förde kvisten till dig

i din nakna hand

en knippe ljus

ur klippornas mjukputsade stigar

hur kan ett liv finnas

utan att finnas

är valet

det egna

kan

ske

stiger valens sång

upp

från djupen

bär en kvinnas tårton

jag finns ej

valet är ej mitt

och trädet drager sakta upp

fötterna ur jordtofflors sömmar

ur moln stiger solmantel

det djupgröna gräset skimrar guldande

handgropen

efter en vila andas djup

sanden rörs av vinden

morgonfjäder vaknar sakteliga

den vita örnen

rör vid solglöd

sanden den pyr

i åminnelse av vandrarens

nattdröms indigo

han sörjer den han ej förmådde se

lindarna är väktare

ögon följer grusbäckens

knastrandeströmmar

en stubbe bär grönskimmerhår

med vita pärlor

en hand

rör vid portens handtag av järn

klockan smidd av bergsfolken

kläppen formad av malm

ljuder i det ankommande

bedjer inträde

lindarna susar mäktigt

varvid porten glider upp

utan ljud

i tystsus

utan motstånd i bejakelse

till lindarnas syn

ett av trädens hjärtan höres brista

i portåderns genomborrade

korallreven

lyfter

ansiktet

din hand älskade

kupas runt mitt hjärta

du

sejdar

hopp

hoppet jag tog

i det jag kastade mig ut

in i intet

valven är höjda

svarsbroar

siarbroar

bäcken

ur månsilverdalen

lystrar pärlglöd

ett stift skänkes ur månmoders hand

skriver i vax

en kompassnål

ur rosentempel given

det rosentempel vari rosorna bär silverblad

vari träden vilka omfamnar synen bär blad av guld av silver

stiftet är i din fingervagga

en låga tändas i en eldskål

än

då

en knippe ljus

ur klippornas mjukputsade stigar

hur kan ett liv finnas

utan att finnas