sången är en ljussång
vilken tänder färden
pumans
snöfält
leoparden
stryker det höga gräset
viker upp stigar
puman
den svarta natten
bär tvenne
glödande stjärnor
i grottkraniets
tömda labyrint
förmak
kammare
i förening
rosenrasande
rosenras
rosenfall
i kristallträdgården
syntes rosorna andas vita
gnistrande
stammarna
stjälkarna
bladbärarna
var samt är diadem
valvbågar
gnistrande diamantbroar
så är det med fråge samt
svarsbroar
lyssnar in i tystnadens
kristallhöga
diadem
var befinner sig ett diadem
hon vaknar ur natten
sträcker skuggan in i solen
ruggar upp
dunen
dunskålar far drömfärder
in i sjön
själssjön
målar inre rikedom
in i händers svar
släpper benen
fötterna ned över kanten
vita duvor seglar
cirklar
hon ser rummet gry
i denna stund lever hon ej i
önskan av fly
nattskruden är vit
med spetsbårder
handspunnen
handvävd
knypplad
hon ler ser dockorna dansa
i kuddängens pärlnålar
spindelmor
sitter i ett rundat hörn
väven är ansiktets skönhet
förtäljer denna dags saga
allt är väl
du kära
människoblomma
stig in i denna kropp
stig in i dagen
barfota
barfota stiger hon
in i dagen
sätter sig borstar håret med en
borste
mjuk doftande träd
lägger flodens lösa trådar
reder ut
med kammen elfenbensvit
det står en skål
ett porslinsfat
på förstubron
månen skänkte droppar av gryning
fjärilvingar är händerna
vilka sköljer sömngruset in i
rosenbädden
så
möter hon denna dag
fäster mjukt
diademet
hon hörde spindelmors maning
visa ditt ansikte
alltid
rent
vatten
flätar bron
hålls i stjärnfingrars
styrka
folken kommer
ur skogens täta hyddblad
de bär en bår
kroppen viskade farväl
nu
svarar folken
far väl i din skönhet
vi möts
där örnarna landar
sången är en ljussång
vilken tänder färden
pumans
snöfält
leoparden
stryker det höga gräset
viker upp stigar
inget är förändrat
stigarna
av mening är
meningen
är
puman
den svarta natten
bär tvenne
glödande stjärnor
i grottkraniets
tömda labyrint
förmak
kammare
i förening
vattnet
lyfter kanoten
till färdande
helhet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar