lindalle

lindarna är väktare

ögon följer grusbäckens

knastrandeströmmar

en stubbe bär grönskimmerhår

med vita pärlor

en hand

rör vid portens handtag av järn

klockan smidd av bergsfolken

kläppen formad av malm

ljuder i det ankommande

bedjer inträde

lindarna susar mäktigt

varvid porten glider upp

utan ljud

i tystsus

utan motstånd i bejakelse

till lindarnas syn

ett av trädens hjärtan höres brista

i portåderns genomborrade