rosenspegel

skådar

i rosenspegelns

uppgående skiva

bladen är lysandeskimrande

ser

glaset spricka

av tonens högsta

i tystnaden regnar

rosenblad

skär mina leder

det gör ej ont

att domna

domna

domna bort

se in i moln

himmelsmaneter

drar samman

bitarnas

skärvor

i den helade

rosenspegeln

skådar barnet