(rödockramark)
marken
är rödockra
täckt av bladoblater släppta
lagda
stammarna
reser sig höga
han lyfter blicken
märkligt
stammarna
bär gröna blad
kronor susar
rötter viskar
det släppta
är det fallna
är det stigna
trasten
med regnbågsfjädrar lyfter
han ser henne
avkläda
synen av vissnad
in i spirande
*
(solslända)
solsländan
håller hon
i diamanthänders
gnistrande
skålar
spinner silvertrådar
till
andedräkten
hon nynnar
markerna
stammarna
in i frostade andningsblad
*
(västanhimlar)
västanhimlen
sänker gråskimrande
sammetsvinge
i strimman synes
aprikosmjuka toner
han vilken vakar
vid stranden
beundrar detta sköna
kanske drömmer han
strandkvinnans skrud
den hon släppte
en afton
i skydd av regnmantels vingar
*
(kupar ögon)
hon
kupar ögonen
runt länderna
vilka målar hennes glober
blickar in
i kristallkulans
frostade dimslöjor
varsamt stryker hon
undan
slöjan
synen klarnar
ur fundamentets lagda
andas firmamentets regnkoder
’
(kanariefågel)
den gyllne kanariefågeln
bär buren
i näbben
snuddar vid orchideers
midnattstoner
kanariefågeln
låser upp buren
kysst av
kolibris vingar
