(udd)
hon vässar udden
stiger in
stiftet
delar hon
i trenne
det fjärde
lindar hon i siden
knyter gyllenband
det femte
lindar hon i bomull
knyter silverband
det sjätte
lindar hon i lin
knyter kopparband
hon lägger det sjunde
i flodens utlopp
drar
siktar
låter hornets
toner ljuda
skriver med udden hon är ini
det vinden talar
*
(lärka)
lärka
i lärkträd
vad sjunger du in i åldersådern
*
(vinterängsöga)
i vinterängen
finns ett öppnat öga
kallar in den vilsnes
froststeg
kupa
dina händer in i mig
froststeg
vilsna
kupar händer in i
fuktar läppar med vattengåvan
ser vägen
i det ögat glittrar
lägger vissheten
tacksamhetsblad
i vinterängs sjö
*
(vad vore)
vad vore
de släckta stegen
utan lyktan i din hand
tyngden
vilken drar dig ned
på dina blottade knän
känn
jordens
kupade händer
upplev
nåden spira
i dina väckta steg
lyktan skimrar dig stigen
i
nova
no vem ber
*
(ängsbäck)
vad
skriver dig
de blanka
bladen i nattvidas ögon
regn
skimrar diadem
bågar
med vita safirer
valv
regnbågsvalv
så är rosens
tömda stjälkar
grenar
doften lever i markhuds sårbarhet
bladen
skriver mig
smärtans ursprung
tecknen
rinner in i ängsbäcken
med taggen skrevs
dess ursprung
i alabasterbladens droppar
*
(alabasterträd)
i skymningen såg jag
alabasterträden
droppa
ädelstenar
såg jag alabasterträden
stiga upp ur det en gång lagda
såg jag dukade bord med
alabasterdukar
tanken min frågade
hur kan du se träd
hur kan du se dukar
av
sten
havet vände ögonen in i azur
hon kan det ty hon vet det är
är
havet smekte klipporna
klipporna skålade havet
till kupade händer
klipporna lade sig i
havshänder
uppför handleder
klättrade
sjöstjärnor
nådde molnens rosenbäddar
vita
jag ser alabasterträden droppa
ädelstenar
tårar i regn
stigna ur det en gång lagda
mitt hjärta viskade
se stenarna
stenbladen
så vet du
alabasterträdens
urkälla
kärlekens
lov
hymn
tanken min
lade sig stilla där vid
trädets
alabasterträdets rötter
spinnande
ro
undrade gjorde vi ej mer
hörde
kolibrins vingar
röra
vid
är
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar