(lekfull)
vindarna
drar lekfulla solspann
genom
hudars
öppnade händer
han för mjukt paddeln
framom
bakom
solvandraren i vitskimrande
frostängd
*
(radade)
radade stigar
står stilla
innanför
tröskelns rena
ekstämma
väktare
vid tröskeln
blickar djupt in
i ankommande
skänker svar
i färdled
lyssna in i det gardinen
fläktar ditt öga mjukt
*
(diamanteldar)
diamanteldar
brinner i nattens
skärpa
vita blad
rör vid ögons vagga
hon håller tjärnen
i hand
en silverne
spegel
hon ser skogen
öppnas ur trasselhärvor
*
(azalea)
azalea
med doftande kronor
säg mig
vad stjärnorna
i denna natt viskar
*
(tidigskymning)
i den tidiga skymningen
sätter hon sig
sträcker fingrar
in i stammen
fingrarna bär knoppar
bladen andas toner
hon släpper stammens hand
bär
gives ett stycke träd
formen är en cirkel
hon sträcker händer in i moln
viskar
giv mig
tårar bryter fram
lyfts
tvinnas
spinns
hon bugar i rak tacksamhet
spänner strängarna
i lyran
i skymningens röda solvågor
rör hon vid strängar
till havets lov
*
(rid)
rid
rid med mig
mantelvind
av skogarnas löv
bladen
rivna ur bokens
djupröda
pärmar
oxar plöjer åkerns kristallkorn
vita moln stiger andning
bågen
spänd
fjädrar lagda i linje med
pilen
är en grimma
löst ur betslet
hjortar i gryningsslöjor
betar lugn
hare i åker
tecknar cirklar
vindmakare
rid
rid
med mig
in i
mina slutna ögons
sjöar
ruinernas
rena linjer
av stenar vittrade
bär törnrosens bladvingar
sångerna
sällsynt vackra
signar dina
mjuka
spår
spår du
spå
sia
sila ljuset
du ädle
i dina vackra händer
lyft mig
in i livscirkeln
rustningarnas
ringkedjor
är sjunkna in i
ur renade stiga röda näckrostårar
viker ut bladen i bäran av
kommande
stocken bär en resande
utmed floden
skogens ärrade
stammar
slagna av
stridande klingor
synes läka
träden
sänder
dun
in i vind
taraxacummoln
vindmakare
tag
min hand
för mig
in i dansens
ringar
balsalens marmorådrade
glänser
möter frasande sidenvita
volanger
kristallprismor glimmar
tindrandetoner
frostade äro skogens fönster
vi bestiger hindren
i seende av dessas icke
ur molnstoder
stiga
hymnerna
givna
urkälla
mötens sannhet
tystnaden
är klangen
den
rena
piskade hästar galopperar
river upp fradga skum
havets vrede
sväljer
härdar
vita anemoner skrudar klippor
i det tidvattnen sköljer de härjades ansikten
hon hänger
lyktor i träden
ärjade stängsel
andas koppartoner
i det morgonstjärnan stiger
i enhet med aftonstjärnans vidd
havet s gröna blad
färgas röda
i de rasande
pilarnas färder
pilgrimsfjärilar
viker ut pärlblad
höljer
drunknandes
andning
sjunker
sjunker
stiger in i molnmantlars
mottagande bäddar
bålen
flammar höga
lyfter dimman
slupen
stakas ut
med den slumrande
förs till hamn
varvid den vidvingade
vänder bilden in i stillhets fridsansikte
boken
glider ur handgrepp
vita stjärnor skrudar dess rötter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar