den 8 november 2013

(vingbörd)

du band mina händer

genom att

ej giva avskedets gåva

däri släpar min vingbörd tung

den jag var

når ej stranden

(skuggvingar)

det är så

skuggvingar faller

tungt

över

mina ögon

mitt ansikte

bröstet

och innerst vet jag

rosenorden

jag borde viska till mig själv

*

(ritade tecken)

hon lade

händerna in över såret

ritade tecken

med mjuka fingerpenslar

ur källan

drogs varet ut

såret

gavs vingar

*

(gnisselskorr)

vad viskar du

in i vinden

ditt hjärtas sång

din tankes kugghjul

vilken gåta väver du

av det uppenbara

vinden andas befriande

genom det lagda

smörjer kugghjulens gnisselskorr

med

ditt hjärtas sång

*

(kalansikten)

handvida

silver

spegelns glas

skymd av sorgeflor

vaggas i vindens stilla

kala står ansikten

stillhet i orkanens ögon

slutna

*

(lindadehänder)

varför 
slår du 

du kan slå 

jag ber dig 
linda dina händer 
i vaggans späda gren 

lyssna till vinden

du kan ej slå sönder ditt hus

du

har byggt

huset ditt

i kärlek

du

har byggt din kropp

i ljusminne

du kan ej slå sönder dig själv

inifrån

är

håller dina händer

stig in i tystfloden

luften

rör vid späd gren

vaggar

dina lindade händer

*

(bitterkälla)

bitterkällan

ljuder vemod

fjällbäcken blöder

ljungen böjer ansikten

in i jord

ljungade

smörjer vitregnen

vemodets stungna hud

ljungens klockor andas

honungströst

i det ängsullen

bäddar stillhet

runt bitterkällans spräckta tonföljen

*

(finnavänta)

pendeln 
stannade i valnötsuret 

han följer 
hennes vandring 


i havet seglar en snäcka 


flyger 
en pärlemormussla 


ögat 
är 

en vit pärla 

vandringen hennes följer han 


hon viskar 
dig väntar jag 
vid solnedgångens strand 


han svarar i ögonens slocknande 


dig 
skall jag finna 
var än du väntar 


löften 
avgivna 
brinner i sanden 


kvar 
vilse 

står en man 
handen är tom 


han kan ej tvinga sitt 
detta livsstegets 
slocknad 


de hindrar livets menings fullföljan 

*

(vad är)

vad är

detta liv

en fallande regndroppe

den heta

ökensanden

druvan

i din hand

*

(vingbörd)

du band mina händer

genom att

ej giva avskedets gåva

däri släpar min vingbörd tung

den jag var

når ej stranden