(släpper)
sakta
släpper hon
kroppens
alltmer
tyngande stigar
viker samman
huden
bäddar in denna hud
i bädden av mossa
sluter armarna
frysande
om
källan
vad skall vi tala om
hur skoven aldrig vände
i det klangen sprack
det mumlas så mycket om
om du
*
(stenträd)
vindar
gråter
vid stenträdets stränder
tårarna
sprids
i askvinden
bergen rämnar
i det månsilverbladet
landar i flodens hjärta
vindarna kysser
stenträdets åkallan
kristallföljen
stiger ur molnöga
*
(stämman)
en stämma
viner
genom dalen
hjortarna
reser blicken ur markskådan
kronorna
lyfter tankens klarhet
regnar mjukt
in i händers hjärtsvar
*
(acceptans)
jag for ej ut i förundran
frågor sättandes mot
jag stannade i
acceptans
*
(om)
om du var här
om du vore
om du är
om
det mumlas om
om du
hör sopranernas
spända segel
duetter väver
i oceaners
månvilja
*
(det)
jag andas
därigenom är jag
är jag droppen i droppen
näri knivarna skär som djupast
kommer de läkande tonerna till
oss in
det
detta är det enda
vi egentligen
behöver veta
*
(skedkniv)
med skeden
skålar han roten
vandrar till källans
klara stämma
fyller kåsan med vattengåva
baddar hennes
drömmande
mattade ansiktsoval
in i tonande
skimmer
*
(berett)
han har berett
marken
sträcker händer
in i moln
stjärnkorn landar
mjukt in i hans handspann
han bugar
inför vissheten
sår kornen med rak rygg
in i spirande
ömt följer han marken
beredd
*
(livsfölje)
hon skrider
i molnskogar
ur midnattsmantels ficka
lyfter hon ett blad ur månsilverträdet
vinden
formar bladet
passar mjukt i hans hand
inför ögon
ser han kvinnan han drömt
andas svagt
med sked täljer han ur rot
vandrar till
källans klara
sipprar väg där vid stenträdet
där vid den vida stammens rotgrenar
med vattengåva
baddar han drömkvinnans
andning
vaggar henne in i livsfölje
visandevinden susade
svarsvinden
har talat
hon den vackra
med silverhänder
i molnskogar
ler i upplevelsen av
dessas möte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar