(snöripa)
han skrev ej
snöripans vita skrud
skrev ej altargången
ty han såg ej
hennes kronblad öppnas
stegade hårt förbi doften
stegen
slog ned
pålar
in i hennes hud
vandrare du vilken hör
vindarna yla i vredesmod
lyft mig
vagga mig
giv mig en droppe ljus
bryt
dolkpennans skaft
vilken skär arkens vikta
kanske
hörde han
en trana lyfta ur körsbärsdalen
*
(solvallare)
solvallare
lyfter händer
skingrar
silversvanars
tätnade vingslag
skimrande vitsilver
bäddar in
svanar
i
friandnings innebörd
ängsvida öga
sveper vitblads mjuka toner
in i hjärtsjöns sargadeyta
*
(träds värnandehänder)
väggen
är rest
ur träds värnandehänder
stenarna
viskar
lugn
lugnande fjädermoln
hon andas stillhet
i vakarglöd
*
(brunnsvandring)
hon vandrar
till brunnen
av outsagdas
sänker handspannen
in i pupillens djup
vindarnas
eko
ur grottan under havet
stiger
omfamnar
hennes sörjande ansikte
lyfter slöjans ok
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar